phase shift

håhåhå.

jag tackar verkligen gudarna för att jag fick gå ut skolan NÅN JÄVLA GÅNG.

under de senaste månaderna har jag, som jag skrev här för ett tag sedan, utvecklats krätt mycket, framför allt på det personliga planet. jag kan hantera relationer med andra bättre, jag vågar mer och jag känner mig säkrare på mig själ. lite mer i fas med livet, helt enkelt.

sen skolan slutade har allt varit underbart. det var i princip bara en gigantisk faktor för ångest och stress och nu är den BORTA! under några veckor nu har jag kunnat ägna mig åt precis vad jag vill, och bara glida. så himla underbart! jag har förtjänat det efter alla år av slit. jag känner mig i fas med livet. jag gör precis så mycket jag orkar, och ingen kommer och gnäller mig om det andra (förutom mamma....).


nu börjar dock ångesten sätta in lite. igår skulle jag betala mitt svärd som jag fick för ett par månader sedan, och upptäckte att den summa pengar jag har kvar på mitt sparkonto är exakt så mkt som svärdet kostar. det skulle inte vara ett enormt problem om det inte vore för att jag egentligen är skyldig mamma en del, och jag är dessutom inne på mitt sista linspar och måste köpa en ny halvårsladdning snart. kostar bara 1300.... och då måste jag nog ta av mina egna pengar till det, vilket jag inte brukar utan det brukar vara sparkontot som betalar det med.

det i kombination med att jag ev. kommer åka på arvika eller till n-next, att jag ska på uppcon i höst och borde sy en cosplay och en lolitaklänning, samt 10-15 andra plagg som jag skissat upp... behovet av pengar växer helt enkelt, och jag börjar inse att det är dags att börja skaffa jobb.

men ett par veckor till hinner jag nog gå och låtsas som att det är no stress! ^^