så var det dags för mig att spela igen. ^^
den här gången heter klubben bodytåget, och det känns BRA mycket bättre. den spelar t.ex. musik som jag faktiskt lyssnar på, vilket underlättar. det är en av mina vänner som håller i den, så det är i princip bara därför jag får spela (men hey, en måste få in sin fot på nåt sätt!).
dock är det om möjligt ÄNNU MER apnervöst än förra gången, för den här klubben har liveband och samma kväll som jag ska DJa spelar 8kHz mono. jag såg dem på arvika för 1½ år sedan och gillade dem ganska mycket. gillar dem fortfarande, fast jag har inte hört deras senaste skiva. anyways, eftersom det är ett relativt "stort" band som kommer så LOVAR jag att det kommer bli apmkt folk, och jag kommer vara typ yngst och okunnigast av alla och så ska jag spela musik för dem?
sjukt. mycket, mycket sjukt.
tur att jag har tre veckor på mig att börja plocka låtar.
annars har jag äntligen tagit mig i kragen och börjat till på FLCL, mums. bara sett ett avsnitt, men det är ju skitbra!
torsdag, februari 22
söndag, februari 18
Katt Våldtar Hund
har nyligen börjat lyssna på cat rapes dog. fattar inte. jag har lyssnat på synth i två år, kallat mig synthare i säkert 1½. ändå har jag missat det här bandet?
låter just "glory" snurra sista varvet för natten. fy fan vad jag älskar den låten! det är slingan. första gången jag hörde den, för några dagar sedan på väg hem från bussen från stallet, slog den nästan, nästan omkull mig. det var som en elchock rakt igenom hela hjärnan. varje gång den återkom höll jag på att dö av förtjusning.
synth är verkligen, VERKLIGEN, världens mest ultimata musikstil.
i alla fall i mina öron. <3
låter just "glory" snurra sista varvet för natten. fy fan vad jag älskar den låten! det är slingan. första gången jag hörde den, för några dagar sedan på väg hem från bussen från stallet, slog den nästan, nästan omkull mig. det var som en elchock rakt igenom hela hjärnan. varje gång den återkom höll jag på att dö av förtjusning.
synth är verkligen, VERKLIGEN, världens mest ultimata musikstil.
i alla fall i mina öron. <3
These Boot Are Made For Riding
idag åkte mamma och jag äntligen, äntligen till EKO. de ringde nämligen i torsdags och sa att de hade kommit. mina stövlar.
i slutet av jullovet var mamam och jag där och tittade på ridstövlar. inte vilken sort som helst, utan mina första i äkta läder. de var hur snygga som helst, men i min storlek (41) så var skaftet alldeles för långt, så de skulle beställa hem ett par med extra kort skaft nästa gång sde beställde. sedan dess har jag bara väntat och väntat och LÄNGTAT.
när vi kom dit och in på hästavdelningen så sprang vi ihop med en expedit på en gång. hon kastade en blick på mig och sa "jaha, så du är här för att hämta dina stövlar?" fattade inte att hon kände igen mig!men med tanke på håret är det kanske ändå inte så konstigt.... hon hämtade dem, jag provade dem, och den fanns det ingen återvändo. jag hade ju redan bestämt mig innan, annars hade jag ju inte fått dem att beställa hem ett par i specialstorlek, men där och då så var det.... åh, det var nästan för mycket. precis samma lycka som alltid när jag köper skor, fast liksom.... mer. för det var ju inte vilka skor som helst.
när jag kom hem så smorde jag direkt in dem med läderfett och nu står de i hallen och skiner och är helt blanka:
har testat lite att gå i dem, men det går ju nästan inte eftersom de är skurna för ridning och skaftet liksom lutar framåt. känns i alla fall väldigt obekvämt.
kan knappt vänta tills på tisdag när jag ÄNTLIGEN får inviga dem! det kommer att bli underbart!
i slutet av jullovet var mamam och jag där och tittade på ridstövlar. inte vilken sort som helst, utan mina första i äkta läder. de var hur snygga som helst, men i min storlek (41) så var skaftet alldeles för långt, så de skulle beställa hem ett par med extra kort skaft nästa gång sde beställde. sedan dess har jag bara väntat och väntat och LÄNGTAT.
när vi kom dit och in på hästavdelningen så sprang vi ihop med en expedit på en gång. hon kastade en blick på mig och sa "jaha, så du är här för att hämta dina stövlar?" fattade inte att hon kände igen mig!men med tanke på håret är det kanske ändå inte så konstigt.... hon hämtade dem, jag provade dem, och den fanns det ingen återvändo. jag hade ju redan bestämt mig innan, annars hade jag ju inte fått dem att beställa hem ett par i specialstorlek, men där och då så var det.... åh, det var nästan för mycket. precis samma lycka som alltid när jag köper skor, fast liksom.... mer. för det var ju inte vilka skor som helst.
när jag kom hem så smorde jag direkt in dem med läderfett och nu står de i hallen och skiner och är helt blanka:
har testat lite att gå i dem, men det går ju nästan inte eftersom de är skurna för ridning och skaftet liksom lutar framåt. känns i alla fall väldigt obekvämt.
kan knappt vänta tills på tisdag när jag ÄNTLIGEN får inviga dem! det kommer att bli underbart!
lördag, februari 17
DJ MMJ
ja, och så DJade jag ju i onsdags också.
det gick faktiskt skitbra. jag lärde mig tekniken lätt (för den VAR lätt) och spelade bra musik. ^^ det tyckte i alla fall jag, och mina med-DJs.
nästa gång blir nog klubb bodytåget som några kompisar har. det blir ännu bättre.
det gick faktiskt skitbra. jag lärde mig tekniken lätt (för den VAR lätt) och spelade bra musik. ^^ det tyckte i alla fall jag, och mina med-DJs.
nästa gång blir nog klubb bodytåget som några kompisar har. det blir ännu bättre.
getting closer still
jag har länge planerat att efter studenten åka till japan och studera japanska i ett år.
eftersom jag p.g.a. min sjukskrivning egentligen har ytterligare ett år kvar på gymnasiet, så hade jag planerat att åka våren 2009. gott om tid att båda avsluta studierna och jobba ihop pengar.
idag ändrade jag mig. jag kan inte vänta i över två år på att få åka. jag kan läsa in mitt sista år på komvux när jag kommer hem.
istället åker jag till japan våren 2008. om ett år och två månader. till yokohama, strax söder om tokyo, och karin japanese school. om ansökningarna går som det ska, det vill säga. men det bör de göra.
jag kan inte nog säga hur lycklig det här beslutet gör mig. japan är verkligen mina drömmars land. det finns så fruktansvärt mycket jag vill uppleva där. inte genom att resa dit på semester, utan genom att bo och leva där. åka tunnelbana, köpa tioyensparaplyer, promenera i harajuku, gå på en riktig spelarkad.... listan kan göras oändligt lång. bara att kunna ta tåget in till tokyo city och promenera runt. det känns helt otroligt. att jag faktiskt antagligen kommer att uppleva det, och att det kommer att ske mycket snarare än jag först tänkt.
och jag ska köpa så mycket manga. <3>
eftersom jag p.g.a. min sjukskrivning egentligen har ytterligare ett år kvar på gymnasiet, så hade jag planerat att åka våren 2009. gott om tid att båda avsluta studierna och jobba ihop pengar.
idag ändrade jag mig. jag kan inte vänta i över två år på att få åka. jag kan läsa in mitt sista år på komvux när jag kommer hem.
istället åker jag till japan våren 2008. om ett år och två månader. till yokohama, strax söder om tokyo, och karin japanese school. om ansökningarna går som det ska, det vill säga. men det bör de göra.
jag kan inte nog säga hur lycklig det här beslutet gör mig. japan är verkligen mina drömmars land. det finns så fruktansvärt mycket jag vill uppleva där. inte genom att resa dit på semester, utan genom att bo och leva där. åka tunnelbana, köpa tioyensparaplyer, promenera i harajuku, gå på en riktig spelarkad.... listan kan göras oändligt lång. bara att kunna ta tåget in till tokyo city och promenera runt. det känns helt otroligt. att jag faktiskt antagligen kommer att uppleva det, och att det kommer att ske mycket snarare än jag först tänkt.
och jag ska köpa så mycket manga. <3>
måndag, februari 12
DJ momiji
igår fick jag ett erbjudande om att vara DJ på klubb fulltraeff på HC på onsdag. jag tackade ja.
det känns svinnervöst, jag har ALDRIG DJat förr i mitt liv. som tur är ska jag bara köra i 30min, och jag antar att det blir de 30 första minuterna. håller på och rotar ihop lite låtar.
känns bra att det är en indie/synthpopklubb också, då känner jag inte lika många och har inget direkt behov av att imponera på någon. lättare att bara köra sitt eget race då.
dessutom kommer jag köra dit i princip alla mina kompisar, så några kommer väl förhoppningsvis dansa.
det känns svinnervöst, jag har ALDRIG DJat förr i mitt liv. som tur är ska jag bara köra i 30min, och jag antar att det blir de 30 första minuterna. håller på och rotar ihop lite låtar.
känns bra att det är en indie/synthpopklubb också, då känner jag inte lika många och har inget direkt behov av att imponera på någon. lättare att bara köra sitt eget race då.
dessutom kommer jag köra dit i princip alla mina kompisar, så några kommer väl förhoppningsvis dansa.
micromän
var på microdisco i lördags, med en mycket gammal vän och hennes klasskompis. det var ungefär den bästa klubb jag varit på på väldigt länge.
vi konstaterade ganska fort att publiken bestod av ca 75% nördiga killar och 25% snygga tjejer, vilket kändes helt okej för vår del. vi är ju också nördar.
tre liveband spelade. hade inte hört ngt av dem förut, men det var bara bitpop och det kan ju liksom inte gå fel. kan lugnt säga att det vi tre röjde mest dansgolvet. min kompis och jag räknade ut att det var fyra år sedan vi dansade ihop sist, det var en jävla skam med tanke på hur bra vi var.
dock är det en sak som alltid får mig lika undrande när jag är ute; nämligen fenomenet killar som dansar i grupp. det går nästan alltid ut på ett av två följande mönster:
1. hålla armarna på varandras axlar och springa i en ring
2. knuffa på varandra så mycket som möjligt
alternativt dessa två i en kombination.
jag förstår verkligen ingenting. det verkar vara omöjligt att gå på en spelning utan att stöta ihop med det här. jag vet inte hur många gånger jag fick kasta mig undan för att en av dessa killar i 20-25årsåldernhade siktet inställt på valfri plats bakom mig.
jag misstänker att det här är det enda upphovet till att tjejer ibland inte kan låta bli att sucka "MÄN!"
vi konstaterade ganska fort att publiken bestod av ca 75% nördiga killar och 25% snygga tjejer, vilket kändes helt okej för vår del. vi är ju också nördar.
tre liveband spelade. hade inte hört ngt av dem förut, men det var bara bitpop och det kan ju liksom inte gå fel. kan lugnt säga att det vi tre röjde mest dansgolvet. min kompis och jag räknade ut att det var fyra år sedan vi dansade ihop sist, det var en jävla skam med tanke på hur bra vi var.
dock är det en sak som alltid får mig lika undrande när jag är ute; nämligen fenomenet killar som dansar i grupp. det går nästan alltid ut på ett av två följande mönster:
1. hålla armarna på varandras axlar och springa i en ring
2. knuffa på varandra så mycket som möjligt
alternativt dessa två i en kombination.
jag förstår verkligen ingenting. det verkar vara omöjligt att gå på en spelning utan att stöta ihop med det här. jag vet inte hur många gånger jag fick kasta mig undan för att en av dessa killar i 20-25årsåldernhade siktet inställt på valfri plats bakom mig.
jag misstänker att det här är det enda upphovet till att tjejer ibland inte kan låta bli att sucka "MÄN!"
lördag, februari 10
inatt hade jag en väldigt häftig dröm.
till att börja med var det mest osammanhängande fragment, för så ser de flesta av mina drömmar ut. det händer helt ologiska saker som jag oftast inte ens kan koppla ihop medan det händer i drömmen, ännu i mindre efteråt.
sedan var jag plötsligt på besök i japan på nån blixtvisit hos en kompis, och dennes föräldrar var också där.när det var dags att åka hem visade det sig att jag ännu inte hade bokat biljetter, så jag frågade min kompis och hon sa att hon skulle åka via melbourne. vet dock inte om det faktiskt var min kompis som nu är i just melbourne, för jag vet inte hur den kompisen som var i drömmen såg ut.
vi åkte i alla fall till flygplasen, och där var det som vid en tågbiljettsautomat, att en kan boka själv, men jag hittade inte biljetter mot sthlm. menyerna var jätteförvirrade och ville bara visa mig bilder på vyer över grand hotel.
det slutade med att jag gick till en hjälpdisk och pratade med mannen som stod där, och följande var vad jag sa till honom:
watashi wa... ahita stockholm ni... aeroplane de... ikimasu! motto hoishii!!
vilket betyder ungefär "imorgon ska jag åka till stockholm med flygplan! vill ha mycket!!"
det häftigaste med det här är inte att jag pratade japanska i en dröm, utan att det var så realistiskt! det var liksom inte som att jag gled runt och kunde prata flytande, utan jag pratade ungefär så mycket som jag kan prata i verkligheten.
jag vet t.ex. inte vad flygplan heter på japanska (jag vet dock att flygplats heter kûko, vilket alltid framkallar skratt i min japanskagrupp), därför är det naturligt att jag sa just det på engelska. jag kan heller inte prata speciellt flytande, utan staplar mig fram. precis så var det i drömmen.
dock är det här ju bara ännu ett tecken på hur skadad jag håller på att bli! vilket faktiskt känns ganska fint. jag vill ha mer drömmar på japanska. <3
ännu en sak som slog mig idag var att eftersom det går att få in arabiska satellitkanaler, borde det inte gå att få in japanska? jag måste undersöka saken!
till att börja med var det mest osammanhängande fragment, för så ser de flesta av mina drömmar ut. det händer helt ologiska saker som jag oftast inte ens kan koppla ihop medan det händer i drömmen, ännu i mindre efteråt.
sedan var jag plötsligt på besök i japan på nån blixtvisit hos en kompis, och dennes föräldrar var också där.när det var dags att åka hem visade det sig att jag ännu inte hade bokat biljetter, så jag frågade min kompis och hon sa att hon skulle åka via melbourne. vet dock inte om det faktiskt var min kompis som nu är i just melbourne, för jag vet inte hur den kompisen som var i drömmen såg ut.
vi åkte i alla fall till flygplasen, och där var det som vid en tågbiljettsautomat, att en kan boka själv, men jag hittade inte biljetter mot sthlm. menyerna var jätteförvirrade och ville bara visa mig bilder på vyer över grand hotel.
det slutade med att jag gick till en hjälpdisk och pratade med mannen som stod där, och följande var vad jag sa till honom:
watashi wa... ahita stockholm ni... aeroplane de... ikimasu! motto hoishii!!
vilket betyder ungefär "imorgon ska jag åka till stockholm med flygplan! vill ha mycket!!"
det häftigaste med det här är inte att jag pratade japanska i en dröm, utan att det var så realistiskt! det var liksom inte som att jag gled runt och kunde prata flytande, utan jag pratade ungefär så mycket som jag kan prata i verkligheten.
jag vet t.ex. inte vad flygplan heter på japanska (jag vet dock att flygplats heter kûko, vilket alltid framkallar skratt i min japanskagrupp), därför är det naturligt att jag sa just det på engelska. jag kan heller inte prata speciellt flytande, utan staplar mig fram. precis så var det i drömmen.
dock är det här ju bara ännu ett tecken på hur skadad jag håller på att bli! vilket faktiskt känns ganska fint. jag vill ha mer drömmar på japanska. <3
ännu en sak som slog mig idag var att eftersom det går att få in arabiska satellitkanaler, borde det inte gå att få in japanska? jag måste undersöka saken!
måndag, februari 5
idag fikade jag med en kompis. det är sista gången vi träffas på väldigt länge, för på fredag åker hon till australien och stannar där tills november.
självklart är det jobbigt, men vår relation är ändå lite speciell. vi var bästa vänner fram tills för ungefär ett år sedan då något hände och vi bröt nästan helt med varandra. det är först de senaste månaderna som vi börjat prata med varandra och träffas igen.
det känns så himla underligt. precis när vi håller på att bygga upp en relation så ska hon lämna landet i tio månader. på ett sätt tror jag att det är bra. det är en chans för oss båda att bli ännu mer nollställda till det som hände, och när hon kommer hem så blir det nog lättare att "starta om".
men såklart kan jag inte låta bli att nojja över hur allt ska bli. när vi var vänner hade vi nästan allt gemensamt. vi lyssnade på samma musik, gillade samma filmer, gjorde samma saker. sedan dess har vi utvecklats åt helt olika håll. visst var inte våra gemensamma intressen grunden för att vi blev vänner, det handlade mycket mer om att vi tyckte om varandras personer.
men en del av mig kan ändå inte låta bli att tvivla. för hur fungerar en vänskap när ens samtal mest går ut på att berätta vad för olika saker en gjort på varsitt håll med skilda kompisgäng. när en får mindre och mindre gemensamt? visst kommer jag alltid tycka om henne, för hon är en underbar person. men jag har en annan vän som jag har ungefär samma relation till, och det har slutat med att vi ses nån gång i månaden och fikar/kollar på film.
jag hoppas att det inte blir så med den här vännen också.
fast mest hoppas jag att hon får det helt fantastiskt i australien.
självklart är det jobbigt, men vår relation är ändå lite speciell. vi var bästa vänner fram tills för ungefär ett år sedan då något hände och vi bröt nästan helt med varandra. det är först de senaste månaderna som vi börjat prata med varandra och träffas igen.
det känns så himla underligt. precis när vi håller på att bygga upp en relation så ska hon lämna landet i tio månader. på ett sätt tror jag att det är bra. det är en chans för oss båda att bli ännu mer nollställda till det som hände, och när hon kommer hem så blir det nog lättare att "starta om".
men såklart kan jag inte låta bli att nojja över hur allt ska bli. när vi var vänner hade vi nästan allt gemensamt. vi lyssnade på samma musik, gillade samma filmer, gjorde samma saker. sedan dess har vi utvecklats åt helt olika håll. visst var inte våra gemensamma intressen grunden för att vi blev vänner, det handlade mycket mer om att vi tyckte om varandras personer.
men en del av mig kan ändå inte låta bli att tvivla. för hur fungerar en vänskap när ens samtal mest går ut på att berätta vad för olika saker en gjort på varsitt håll med skilda kompisgäng. när en får mindre och mindre gemensamt? visst kommer jag alltid tycka om henne, för hon är en underbar person. men jag har en annan vän som jag har ungefär samma relation till, och det har slutat med att vi ses nån gång i månaden och fikar/kollar på film.
jag hoppas att det inte blir så med den här vännen också.
fast mest hoppas jag att hon får det helt fantastiskt i australien.
lördag, februari 3
just nu sitter jag och pluggar ryskaglosor på världen bästa sida. i pauserna lär jag mig katakana-tecken. är så dag för det nu, tredje terminen börjar på onsdag~ <3
den här veckan har jag pluggat mer än jag gjort sammanlagt på hela trean, känns det som. och konstigt nog känns det inte ens jobbigt, mest kul och bra att ha ngt att göra mellan patienserna.
anledningen till att jag skulle plugga var att imorgon är det doujinfest i västerås. syaoran ska dit med sin
DAO ( fast hans är snyggare). vilket såklart innebär att jag också måste åka. det blir ett dygn fullt av pop'n music, massa mysiga människor och annat skoj. kan inte tacka nej, faktiskt.
och för ens gångs skull har jag faktiskt gjort en ansträgning för att få åka. det känns fett bra!
jag ska ha min fascistoutfit också, vilket typ innebär:
armégrön skjorta
med bröstfickor och axelklaffar
svart figursydd kjol
svarta strumpbyxor
svarta knähöga lackstövlar med megaklack
officerskoppel i brunt läder
ja, och så massa smink också. jag kommer vara sjukligt snygg!
fast sen kommer jag tröttna och dra på mig mjukisbyxor och crap. blir ju lätt så när en bara ska sega runt och spela tv-spel. MWAHAHA!
den här veckan har jag pluggat mer än jag gjort sammanlagt på hela trean, känns det som. och konstigt nog känns det inte ens jobbigt, mest kul och bra att ha ngt att göra mellan patienserna.
anledningen till att jag skulle plugga var att imorgon är det doujinfest i västerås. syaoran ska dit med sin
DAO ( fast hans är snyggare). vilket såklart innebär att jag också måste åka. det blir ett dygn fullt av pop'n music, massa mysiga människor och annat skoj. kan inte tacka nej, faktiskt.och för ens gångs skull har jag faktiskt gjort en ansträgning för att få åka. det känns fett bra!
jag ska ha min fascistoutfit också, vilket typ innebär:
armégrön skjorta
med bröstfickor och axelklaffar
svart figursydd kjol
svarta strumpbyxor
svarta knähöga lackstövlar med megaklack
officerskoppel i brunt läder
ja, och så massa smink också. jag kommer vara sjukligt snygg!
fast sen kommer jag tröttna och dra på mig mjukisbyxor och crap. blir ju lätt så när en bara ska sega runt och spela tv-spel. MWAHAHA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
