jag förvånas återigen över hur mycket mat jag kan klämma i mig på en gång.
idag hade jag visserligen inte ätit på hela dagen när vi satte oss till lunch vid halv sex (ja, halv sex på kvällen). så åt jag en laxfilé på kanske 200g, samt ordentligt mycket potatisgratäng. drack även tre glas cider.
strax efteråt for mamma och jag in till min klasskiva, där vi skulle äta middag (bra planering!). där bjöds det på en liten förrätt (tomat och mozzarella, typ) innan huvudrätten som för mig bestod av moussaka (hur det nu stavas). rätt stor portion, jag klämde givetvis i mig hela alltet. när min mat var slut smakade jag även en del (ca ½ portion) av de andras potatisgratäng. ett tag senare var det dags för efterrätten, som bestod av en underbart chokladig kladdkaka med svag mintsmak och grädde. jag åt upp min egen, halva mammas och halva rebeccas. sen gnällde jag över att jacob inte gav sina rester till mig utan till servitrisen.
efter det var jag dock rätt mätt, utan att överdriva. men betänk att jag åt ALLT det här under loppet av fem timmar.
f.ö. var skivan skitfin. massa fint folk från skolan, jag fick träffa älskade karin, allt var underbart. snackade en hel del med angel och chou nen också, de kom i sina skoluniformer BÅDA TVÅ! <3
det som gav kvällen extra stjärnglans var dock upptäckten av en liten flaska grön likör på bakersta barhyllan med namnet "midori". fick en helt underbar drink baserad på den med massor av lime, vodka, nånting-nånting och sprite. helt grön blev den, och så JÄVLA god. smakade limeigt och jättesött. som en syrlig karamell. det bästa är dock NÄSTAN tillverkaren: SUNTORY! =D hallo, lost in translation någon? ^^ måste köpa den likören nån gång, den är så PERFEKT. <3 style="color: rgb(0, 102, 0);" face="verdana">tog buss och den en superlyxig taxi hem. den hade typ åtta platser, och mittensätet var bakvänt mot bakersta sätet, så det var värsta limousinkänsla.
tänkte egentligen fyllekäka lite gröt, men jag ircade med lendai och grabbarna grus borta i japonien, så det är inte aktuellt längre.
imorgon ska jag göra så sjukt mycket saker att jag inte pallar tänka på det öht, ungefär. LA LA LA LA BINGO.
men mat. och drinkar. och taxi! money makes the world go around!
f.ö. funtar jag på att skapa en ny separat blogg enbart dedikerad till vad jag drömmer på nätterna, för det som rör sig i min hjärna är bara så fett.... sjukt.
måndag, maj 28
fredag, maj 25
fiona
jag älskar dig.
jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
mitt hjärta gråter för dig, fast jag vet att du inte vill att det ska det.
ibland önskar jag att du inte hade kommit till sverige alls. att du aldrig hade varit med om allt det här. för då hade du aldrig behövt åka hem. du hade inte haft något att sakna. och samtidigt är jag så jävla tacksam att du kom. att du fick det här året. att jag fick chansen att träffa dig och, hoppas jag, chansen att försöka göra ditt liv lite bättre.
jag vill inget annat än att du ska må bra, jag önskar att jag hade magi nog att ordna så att du fick det.
det här inlägget spårar typ ut totalt, men jag bryr mig inte.
jag är så glad att du finns i mitt liv. att jag fick lära känna dig. veta vem du är. jag vet inte ens varför. bara för att du är du. för att du lärt mig något jag inte kan sätta fingret på.
när planet lyfter om en dryg månad så kommer jag sitta på mitt rum och gråta, jag svär.
jag tycker om dig så otroligt mycket. jag vill, önskar och hoppas att du ska få det bra i schweiz. att du får något med dig härifrån som gör att det är värt smärtan att lämna oss. att du också lärt dig saker, blivit starkare.
jag vet inte hur jag ska avsluta, för det finns liksom inget slut. inget som jag vill erkänna i alla fall.
jag kommer antagligen minnas dig för resten av mitt liv. jag hoppas att du kommer minnas mig också.
jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
mitt hjärta gråter för dig, fast jag vet att du inte vill att det ska det.
ibland önskar jag att du inte hade kommit till sverige alls. att du aldrig hade varit med om allt det här. för då hade du aldrig behövt åka hem. du hade inte haft något att sakna. och samtidigt är jag så jävla tacksam att du kom. att du fick det här året. att jag fick chansen att träffa dig och, hoppas jag, chansen att försöka göra ditt liv lite bättre.
jag vill inget annat än att du ska må bra, jag önskar att jag hade magi nog att ordna så att du fick det.
det här inlägget spårar typ ut totalt, men jag bryr mig inte.
jag är så glad att du finns i mitt liv. att jag fick lära känna dig. veta vem du är. jag vet inte ens varför. bara för att du är du. för att du lärt mig något jag inte kan sätta fingret på.
när planet lyfter om en dryg månad så kommer jag sitta på mitt rum och gråta, jag svär.
jag tycker om dig så otroligt mycket. jag vill, önskar och hoppas att du ska få det bra i schweiz. att du får något med dig härifrån som gör att det är värt smärtan att lämna oss. att du också lärt dig saker, blivit starkare.
jag vet inte hur jag ska avsluta, för det finns liksom inget slut. inget som jag vill erkänna i alla fall.
jag kommer antagligen minnas dig för resten av mitt liv. jag hoppas att du kommer minnas mig också.
torsdag, maj 24
I wanna be part of the human race
idag tänker jag på japan. antagligen för att clei, milk och donkey for iväg för ett par timmar sedan.
tänker på min resa.
på sista tiden har den börjat kännas mer och mer verklig. som att den KOMMER att äga rum. visst svindlar det av lycka. liksom HALLÅ? JAPAN! BO I JAPAN! helt jävla amazing. mina drömmars land och mina drömmars stad. och jag ska BO där. kunna ta t-banan bort till harajuku när jag vill, fika på små tehus, hänga på den lokala arkadhallen....
samtidigt är jag så in i helvetes rädd.
ett helt år. fattar ni hur lång tid det är? hur många jag kommer tappa kontakten med? att när jag kommer hem så kommer så många människor ha förändrats, flyttat och försvunnit? sånt skrämmer mig.
jag har inte haft mycket att hålla fast vid förut. jag hade min bästis karin, några vänner i skolan, och så folk från andra städer som jag i alla fall träffar max någon gång i månaden. det var allt. jag har lärt mig att vänner aldrig kommer gratis. att de kan försvinna när om helst. att det gäller att nästan igla sig fast allt vad en har för att de inte ska glömma en eller strunta i en. nu har jag vänner som jag inte känner så för. som jag faktiskt litar på mer än jag kunnat lita på några människor förut. nu, mer än någonsin, har jag ett liv här. i sverige. i stockholm. jag har så jävla mycket mer som håller mig fast. så många fler människor att sakna.
i april nästa år ska jag frivilligt ta farväl till alla mina vänner och all min trygghet med den enda vetskapen att när jag kommer tillbaka så kommer ingenting att vara sig likt. och jag kan inte ens börja gissa kring hur det kommer att vara.
det blir det mest skrämmande jag någonsin gjort. ändå kommer jag göra det.
- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då?
- För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort.
för att jag är människa ända in i märgen.
tänker på min resa.
på sista tiden har den börjat kännas mer och mer verklig. som att den KOMMER att äga rum. visst svindlar det av lycka. liksom HALLÅ? JAPAN! BO I JAPAN! helt jävla amazing. mina drömmars land och mina drömmars stad. och jag ska BO där. kunna ta t-banan bort till harajuku när jag vill, fika på små tehus, hänga på den lokala arkadhallen....
samtidigt är jag så in i helvetes rädd.
ett helt år. fattar ni hur lång tid det är? hur många jag kommer tappa kontakten med? att när jag kommer hem så kommer så många människor ha förändrats, flyttat och försvunnit? sånt skrämmer mig.
jag har inte haft mycket att hålla fast vid förut. jag hade min bästis karin, några vänner i skolan, och så folk från andra städer som jag i alla fall träffar max någon gång i månaden. det var allt. jag har lärt mig att vänner aldrig kommer gratis. att de kan försvinna när om helst. att det gäller att nästan igla sig fast allt vad en har för att de inte ska glömma en eller strunta i en. nu har jag vänner som jag inte känner så för. som jag faktiskt litar på mer än jag kunnat lita på några människor förut. nu, mer än någonsin, har jag ett liv här. i sverige. i stockholm. jag har så jävla mycket mer som håller mig fast. så många fler människor att sakna.
i april nästa år ska jag frivilligt ta farväl till alla mina vänner och all min trygghet med den enda vetskapen att när jag kommer tillbaka så kommer ingenting att vara sig likt. och jag kan inte ens börja gissa kring hur det kommer att vara.
det blir det mest skrämmande jag någonsin gjort. ändå kommer jag göra det.
- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då?
- För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort.
för att jag är människa ända in i märgen.
onsdag, maj 23
Christopher Kane
jag är kär. i christopher kanes kollektioner, både för SS 07 och för AW 07 (hittas bäst på tuben).
på något sätt lyckas han kombinera många av de element jag älskar. smala midjor, utställda kjolar och bara stilfull, elegant och sexig kvinnlighet.
klänningen på bild ovan tänker jag sy upp åt mig själv. lite annorlunda i designen, troligen, men baserad på hans modell. tänker mig livet i lack eller latex, kjol i grönt/grönbrunt extremt organiskt tyg och så svart spets då. om jag vågar kanske lacken/latexen blir i limegrönt, kjolen svart/mörkt brun med gröna toner och så svart eller vit spets beroende på. kanske vit spets och svart underspets? jag vill att den ska vara knäpp, typ. sen ska jag ha den med underkjol och gå på synthtillställningar.
till hösten vill jag sy en sån liten vinterklänning som syns i videon vid 00:52, kanske med ärmarna från den vid 01:02. älskar den vid 01:19 också, i grön sammet vore den perfekt för alla julpartyn, eventuellt med "överkjolen" som syns vid 01:35.
slutligen älskar jag den lilla kappan vid 01:30. får jag bestämma har den lite vidare trekvartärmar, smala pälskanter vid fåll och ärmslut, sidoknäppning med "kinaknappar" och bärs bäst med långa läderhandskar, pillerburk i päls samt grova klumpiga pumps med ett par centimeters platå.
en tolkning av det kommande höstmodet som, gissar jag, inte bara kommer vara stilrätt och top notch, utan även unik, personlig och bara skrika "momiji!"
GRRR!
tisdag, maj 22
I wanna get lost with you, I already lost track of time
göteborg var det bästa.
dagar på lise med toppform på ITG:n varvas med nätter i delad säng och ett varma armar omkring sig.
utgången på fredagen var minst sagt knäpp. popklubb, och sedan runtharvande på stan med war, zan, zagwer, carrot och emilia. har säkert glömt någon. slutade med att jag somnade på soffan och blev ofantligt stel i benen.
lördagen var 90% sängmys och soffhäng med varsin laptop, bond och legally blonde 2. slutligen IIDX och superskivan med ALLA spel i wonderboy-serien i ALLA versioner. jag klarade andra arean på originalspelet, fast det var flera år sedan sist. och jag ska köpa ett SNES och rapea mario kart, så det så. konamikataloger, massage på stela axlar, kollapsa i en hög på soffan. 100 singlar från labrador och alex gopher. justice - D.A.N.C.E. "ledande lag i vårspelen: PICCABOO"
igår skrattade jag mer på en dag än jag gjort på hela året. jag svär. har tappat räkningen på alla gånger som jag bara kved av skrattkramper och ramlade ihop på marken eller mot ett staket. otaliga stjärnvister, 31 sillar och utposterade fula hundar. MARKCON. ”det är bara kineser som åker den.” jag har clearat fem eller sex nya ITG-låtar. på tre dagar. I’m game. are you? sen grillade vi. med tre liter tändvätska och dåligt kol. men fan vad det brann sen. KONST. ICE ICE ICE. saneringen kostar bara 100kr, visste ni det? lacknafta och en grov borste. synd att folk måste ha lön också. men det är bra för ekonomin! iGarv. sen gjorde vi mera konst innan det blev för kallt. gick hem och la oss.
måndag med skolkande, gröt som INTE exploderade men var god ändå, och så packning, filöverföring, städa ihop alla vanor som hunnit spridas ut över lägenheten. sexan till nordstan och stationen. kramas länge, länge, länge och bestämma att ses någon mer gång när det går. vinka genom tågfönstret, och sedan fem timmar med pluggande, ny musik i lurarna och ändlösa sträckor av slätt som varvas med småstäder.
och ja, jag är kär. jag var det redan innan. det är omöjligt att vara annat när en 23 år gammal 185cm lång klump på 70-80kg inte vill gå upp ur sängen efter flera timmars morgonmys, utan bara gräver ner sig och grymtar under täcket, lägger huvudet i ens knä när en sätter sig på sängkanten och tillslut drar ner en i sängen, kramar om en och snuffsar i ens hår. ligga på hans bröst och lyssna på hjärtslagen (precis som jag gjorde med pappa för 15 år sedan) medan vi kollar forumet och ircen på macbooken. en miljon andra detaljer som jag skulle kunna nämna men väljer att behålla för mig själv.
det är mer perfekt än något jag någonsin varit med om förut.
han är inte kär i mig. fast han vet att jag är kär i honom. och på torsdag drar han till japan i en månad. han bor 50 mil bort, i en helt annan stad. om 10 månader drar jag till förmodligen till japan, det skulle ha varit svårt att spendera min sista tid i sverige borta från min familj och mina nuvarande vänner. han är pälsdjursallergisk och tycker att hundar är bråkiga. jag är knäpp och beroende av medicin och terapi för att kunna leva.
jag skulle kunna vara bitter. men jag har inte lust med det. istället samlar jag bilder i en mapp att dreggla över, tittar på filmerna från domokon och lise, och tänker att om en fem veckor eller så, då blir det nog göteborg igen. och jag är rätt säker på att jag kommer att få kramar så det räcker och blir över då med. just nu är det faktiskt allt jag begär.
finast i världen. och ingen kan säga emot.
dagar på lise med toppform på ITG:n varvas med nätter i delad säng och ett varma armar omkring sig.
utgången på fredagen var minst sagt knäpp. popklubb, och sedan runtharvande på stan med war, zan, zagwer, carrot och emilia. har säkert glömt någon. slutade med att jag somnade på soffan och blev ofantligt stel i benen.
lördagen var 90% sängmys och soffhäng med varsin laptop, bond och legally blonde 2. slutligen IIDX och superskivan med ALLA spel i wonderboy-serien i ALLA versioner. jag klarade andra arean på originalspelet, fast det var flera år sedan sist. och jag ska köpa ett SNES och rapea mario kart, så det så. konamikataloger, massage på stela axlar, kollapsa i en hög på soffan. 100 singlar från labrador och alex gopher. justice - D.A.N.C.E. "ledande lag i vårspelen: PICCABOO"
igår skrattade jag mer på en dag än jag gjort på hela året. jag svär. har tappat räkningen på alla gånger som jag bara kved av skrattkramper och ramlade ihop på marken eller mot ett staket. otaliga stjärnvister, 31 sillar och utposterade fula hundar. MARKCON. ”det är bara kineser som åker den.” jag har clearat fem eller sex nya ITG-låtar. på tre dagar. I’m game. are you? sen grillade vi. med tre liter tändvätska och dåligt kol. men fan vad det brann sen. KONST. ICE ICE ICE. saneringen kostar bara 100kr, visste ni det? lacknafta och en grov borste. synd att folk måste ha lön också. men det är bra för ekonomin! iGarv. sen gjorde vi mera konst innan det blev för kallt. gick hem och la oss.
måndag med skolkande, gröt som INTE exploderade men var god ändå, och så packning, filöverföring, städa ihop alla vanor som hunnit spridas ut över lägenheten. sexan till nordstan och stationen. kramas länge, länge, länge och bestämma att ses någon mer gång när det går. vinka genom tågfönstret, och sedan fem timmar med pluggande, ny musik i lurarna och ändlösa sträckor av slätt som varvas med småstäder.
och ja, jag är kär. jag var det redan innan. det är omöjligt att vara annat när en 23 år gammal 185cm lång klump på 70-80kg inte vill gå upp ur sängen efter flera timmars morgonmys, utan bara gräver ner sig och grymtar under täcket, lägger huvudet i ens knä när en sätter sig på sängkanten och tillslut drar ner en i sängen, kramar om en och snuffsar i ens hår. ligga på hans bröst och lyssna på hjärtslagen (precis som jag gjorde med pappa för 15 år sedan) medan vi kollar forumet och ircen på macbooken. en miljon andra detaljer som jag skulle kunna nämna men väljer att behålla för mig själv.
det är mer perfekt än något jag någonsin varit med om förut.
han är inte kär i mig. fast han vet att jag är kär i honom. och på torsdag drar han till japan i en månad. han bor 50 mil bort, i en helt annan stad. om 10 månader drar jag till förmodligen till japan, det skulle ha varit svårt att spendera min sista tid i sverige borta från min familj och mina nuvarande vänner. han är pälsdjursallergisk och tycker att hundar är bråkiga. jag är knäpp och beroende av medicin och terapi för att kunna leva.
jag skulle kunna vara bitter. men jag har inte lust med det. istället samlar jag bilder i en mapp att dreggla över, tittar på filmerna från domokon och lise, och tänker att om en fem veckor eller så, då blir det nog göteborg igen. och jag är rätt säker på att jag kommer att få kramar så det räcker och blir över då med. just nu är det faktiskt allt jag begär.
finast i världen. och ingen kan säga emot.
fredag, maj 18
gött mooos
bara för det klarade jag såklart summer in belize, igår på lise. soft maskin. tog nåt MR också, på nån sjua. körde funk factory och massa kul låtar.
idag var det vårspelen. äg. vet inte om jag ska avslöja exakt hur bra det gick än, men det ägde. mest ägde det att tizian var tvungen att dra hem till malmö så jag fick åka bergbanan, flum ride, höjdskräcken och kanonen. ASKUL. nu behöver jag ej betala för att åka de saker jag ville åka. ^^
sen körde jag nån cred till. bubble dancer, askek, för jag hade stay ups som gled ner som fan och jag fick stå och dra upp dem medan jag dansade. men det var ju typ en sjua, så det är lugnt att köra lite nobar. sen körde jag... da roots, nice. och så passade jag... fan, kommer ej på. en åtta. i 165bpm. typ rätt många steg, över 400. aaaaaah, sämst. fan, kommer på nån annan gång.
jag gillar götet. det är feta nice. och mysigt. ikväll är det synthklubb. imorgon kanske fest hos nina. vi får se. sen ska vi väl hinna se lite film också, och sen är det hemgång. kek. vill ej. har massa att göra som jag inte gjort. hata. sämst. fan, inte vara negativ.
idag var det vårspelen. äg. vet inte om jag ska avslöja exakt hur bra det gick än, men det ägde. mest ägde det att tizian var tvungen att dra hem till malmö så jag fick åka bergbanan, flum ride, höjdskräcken och kanonen. ASKUL. nu behöver jag ej betala för att åka de saker jag ville åka. ^^
sen körde jag nån cred till. bubble dancer, askek, för jag hade stay ups som gled ner som fan och jag fick stå och dra upp dem medan jag dansade. men det var ju typ en sjua, så det är lugnt att köra lite nobar. sen körde jag... da roots, nice. och så passade jag... fan, kommer ej på. en åtta. i 165bpm. typ rätt många steg, över 400. aaaaaah, sämst. fan, kommer på nån annan gång.
jag gillar götet. det är feta nice. och mysigt. ikväll är det synthklubb. imorgon kanske fest hos nina. vi får se. sen ska vi väl hinna se lite film också, och sen är det hemgång. kek. vill ej. har massa att göra som jag inte gjort. hata. sämst. fan, inte vara negativ.
onsdag, maj 16
I'M GAME
efter att ha fullkomligt stressat sönder mig själv idag på stan i jakten efter smink och en ny väska, samt böcker om shinto, så tänkte jag att det var en perfekt idé att coola ner sig med lite ITG. eftersom jag redan var vid rådmansgatan så var det ju bara att springa dit.
kom dit och kiwi, gargoil och tobias m.fl. var där. körde två creds tillsammans med gargoil och kiwi, och failade typ ALLT. först nior (och dem "ska" jag faila), men sen nån sjua (KEK steg!) och bla bla.
tänkte att eftersom jag uppenbarligen är helt ur form och inte pallar något som jag pallade förut kan jag ju köra en cred med roliga låtar för att träna lite timing. började med sweet world på 6, och fullcombade den, men tänkte ändå inte speciellt mkt på det eftersom jag fullcombar en låt förut. kändes väldigt bra i vilket fall. =) fortsatte med xuxa, också på 6. fick nån miss i början, men fullcombade resten. som avslutning tog jag tell, också på 6, och det gick VERKLIGEN över förväntan! fick S och min första SDG.
när jag stor och kollar på skärmen efter tell och funtar på om jag borde fota av min SDG lägger jag märke till vad jag egentligen fick för score:
93,93% och mitt FÖRSTA MACHINE RECORD! =D
vidare till nicksidan. stor bara och glor på mitt tellresultat och är skitnöjd, när jag ser resultaten för xuxa rulla upp och kiwi säger "du fick ju machine record på den också." jag typ stirrar. fattar noll. resultaten rullar om, och när sweet world kommer upp igen så ser jag själv att...
jag fick tametusan machine record på den OCKSÅ! =D
börjar fota som fan och förbannar mig själv för att jag inte har något minne ännu. helt jävla lycklig. en cred. TRE MR #1.
liksom, nu vet jag att jag är bra. visst, jag har inte musklerna just nu, men det får jag acceptera. jag ska inte bli besviken över att jag inte klarar typ summer in belize nu, bara för att jag klarade den när jag dansade två gånger i veckan och gick på alla mina andra träningar. jag har inte dansat ordentligt sedan domokon och jag har skippat iaidon rätt hårt de senaste två månaderna. det är inte konstigt att det tar tid att bygga upp de musklerna igen.
dessutom är det inte ens viktigt. vad spelar det för roll om jag inte får tillbaka musklerna? om jag aldrig klarar min första 10a? det handlar inte om det. det handlar om att ha KUL. skit samma att jag inte klarar några åttor längre. att jag fortfarande inte klarat ROM-eo & juli8 på expert på annat än SM-arkad.
den enda creden som jag körde bara sexor på var fan roligare än allt jag dansat den senaste månaden. det är så jävla mkt roligare att klara en lätt låt och verkligen se hur bra FA jag har fått än att fortsätta stampa sig igenom sjuor och åttor helt frenetiskt och bara faila.
från och med nu ska jag lägga av med att pressa mig själv att ta svårare låtar. jag ska bara köra för det roliga, och om jag levlar lite så är det bara en sidobonus.
det är precis som milk och clei säger. det handlar inte om att stampa skiten ur sig. det handlar om timing, och att ha KUL. ingenting annat.
^__^
kom dit och kiwi, gargoil och tobias m.fl. var där. körde två creds tillsammans med gargoil och kiwi, och failade typ ALLT. först nior (och dem "ska" jag faila), men sen nån sjua (KEK steg!) och bla bla.
tänkte att eftersom jag uppenbarligen är helt ur form och inte pallar något som jag pallade förut kan jag ju köra en cred med roliga låtar för att träna lite timing. började med sweet world på 6, och fullcombade den, men tänkte ändå inte speciellt mkt på det eftersom jag fullcombar en låt förut. kändes väldigt bra i vilket fall. =) fortsatte med xuxa, också på 6. fick nån miss i början, men fullcombade resten. som avslutning tog jag tell, också på 6, och det gick VERKLIGEN över förväntan! fick S och min första SDG.
när jag stor och kollar på skärmen efter tell och funtar på om jag borde fota av min SDG lägger jag märke till vad jag egentligen fick för score:
93,93% och mitt FÖRSTA MACHINE RECORD! =D
vidare till nicksidan. stor bara och glor på mitt tellresultat och är skitnöjd, när jag ser resultaten för xuxa rulla upp och kiwi säger "du fick ju machine record på den också." jag typ stirrar. fattar noll. resultaten rullar om, och när sweet world kommer upp igen så ser jag själv att...
jag fick tametusan machine record på den OCKSÅ! =D
börjar fota som fan och förbannar mig själv för att jag inte har något minne ännu. helt jävla lycklig. en cred. TRE MR #1.
liksom, nu vet jag att jag är bra. visst, jag har inte musklerna just nu, men det får jag acceptera. jag ska inte bli besviken över att jag inte klarar typ summer in belize nu, bara för att jag klarade den när jag dansade två gånger i veckan och gick på alla mina andra träningar. jag har inte dansat ordentligt sedan domokon och jag har skippat iaidon rätt hårt de senaste två månaderna. det är inte konstigt att det tar tid att bygga upp de musklerna igen.
dessutom är det inte ens viktigt. vad spelar det för roll om jag inte får tillbaka musklerna? om jag aldrig klarar min första 10a? det handlar inte om det. det handlar om att ha KUL. skit samma att jag inte klarar några åttor längre. att jag fortfarande inte klarat ROM-eo & juli8 på expert på annat än SM-arkad.
den enda creden som jag körde bara sexor på var fan roligare än allt jag dansat den senaste månaden. det är så jävla mkt roligare att klara en lätt låt och verkligen se hur bra FA jag har fått än att fortsätta stampa sig igenom sjuor och åttor helt frenetiskt och bara faila.
från och med nu ska jag lägga av med att pressa mig själv att ta svårare låtar. jag ska bara köra för det roliga, och om jag levlar lite så är det bara en sidobonus.
det är precis som milk och clei säger. det handlar inte om att stampa skiten ur sig. det handlar om timing, och att ha KUL. ingenting annat.
^__^
utopia
på repeat.
dagens absolut bästa.
"LET'S GO! LET'S GO!"
imorgon smäller det. jag har längtat i typ tre veckor snart, och nu är det verkligen inte alls lång tid kvar.
för första gången på länge vill jag skrika, och inte skrika ut all jävla misär, utan skrika ut hur jävla glad och lycklig jag är.
just här. just nu.
27½ timme kvar.
12.40
f.ö. tror jag att jag gick "off the charts" med mina knäppa drömmar inatt.
scenario:
jag skulle passa en häst i några dagar. efter att ha varit ute och travat den på morgonen och lämnat in den i boxen igen "drömde" jag i drömmen att hästen inte var en häst, utan en pokemon i sitt första stadium, och nu hade det dykt upp en starkare pokemon som starkt liknade MUDKIPS som ville äta den här hästen. så jag var tvungen att evolva min pokemonhäst så fort som möjligt, för om jag nådde tredje stadiet före den hungriga pokemonen skulle den inte äta upp hästen. tyvärr hann jag inte, utan den starkare mudkips-pokemonen tog med sig hästen som en "flower bride" och de skulle gifta sig. ja, fan vet jag vad som hände med uppätandet.
när jag "vaknade" efter den här "drömmen" i drömmen så visade det sig dock att hästen, de facto, var borta även "i verkliga livet". när ägarna kom hem så skulle jag berätta allt, men jag började gråta istället. då blev de typ arga på mig, för om jag var så ledsen så skulle de få skuldkänslor själva.
sen hände massa andra saker som involverade godis och trasiga köksmaskiner, men det kommer jag inte alls ihåg lika tydligt.
min drömmar är helt freakish.
dagens absolut bästa.
"LET'S GO! LET'S GO!"
imorgon smäller det. jag har längtat i typ tre veckor snart, och nu är det verkligen inte alls lång tid kvar.
för första gången på länge vill jag skrika, och inte skrika ut all jävla misär, utan skrika ut hur jävla glad och lycklig jag är.
just här. just nu.
27½ timme kvar.
12.40
f.ö. tror jag att jag gick "off the charts" med mina knäppa drömmar inatt.
scenario:
jag skulle passa en häst i några dagar. efter att ha varit ute och travat den på morgonen och lämnat in den i boxen igen "drömde" jag i drömmen att hästen inte var en häst, utan en pokemon i sitt första stadium, och nu hade det dykt upp en starkare pokemon som starkt liknade MUDKIPS som ville äta den här hästen. så jag var tvungen att evolva min pokemonhäst så fort som möjligt, för om jag nådde tredje stadiet före den hungriga pokemonen skulle den inte äta upp hästen. tyvärr hann jag inte, utan den starkare mudkips-pokemonen tog med sig hästen som en "flower bride" och de skulle gifta sig. ja, fan vet jag vad som hände med uppätandet.
när jag "vaknade" efter den här "drömmen" i drömmen så visade det sig dock att hästen, de facto, var borta även "i verkliga livet". när ägarna kom hem så skulle jag berätta allt, men jag började gråta istället. då blev de typ arga på mig, för om jag var så ledsen så skulle de få skuldkänslor själva.
sen hände massa andra saker som involverade godis och trasiga köksmaskiner, men det kommer jag inte alls ihåg lika tydligt.
min drömmar är helt freakish.
tisdag, maj 15
I win
fick rida cascada, och vi hade dressyrbana.
underbara häst. fick henne i form redan på framridningen och sen gick lektionen därefter. hade problem med att stödja upp henne ordentligt på yttersidan i volterna, och flyttningarna gick väl inge vidare. men ändå. känslan! och avslutningen. en häst som visserligen kräver sin ryttare, men som jag faktiskt klarade av bra och som jag kände ett starkt samarbete med. som svarar på hjälperna, som en verkligen måste vara lyhörd för. dessutom hamnar mina skänklar alltmer där de bör vara, och min sits blir bättre för varje lektion. och så cascada. helt fantastisk känsla
att åka hem från en sån lektion och gå från bussen med ewan i bakgrunden när solen sakta går ner.
jag kan aldrig i livet sätta ord på den känslan. den är för fantastisk.
lycka som nästan bäst beskrivs med raderna:
underbara häst. fick henne i form redan på framridningen och sen gick lektionen därefter. hade problem med att stödja upp henne ordentligt på yttersidan i volterna, och flyttningarna gick väl inge vidare. men ändå. känslan! och avslutningen. en häst som visserligen kräver sin ryttare, men som jag faktiskt klarade av bra och som jag kände ett starkt samarbete med. som svarar på hjälperna, som en verkligen måste vara lyhörd för. dessutom hamnar mina skänklar alltmer där de bör vara, och min sits blir bättre för varje lektion. och så cascada. helt fantastisk känsla
att åka hem från en sån lektion och gå från bussen med ewan i bakgrunden när solen sakta går ner.
jag kan aldrig i livet sätta ord på den känslan. den är för fantastisk.
lycka som nästan bäst beskrivs med raderna:
You've spent some time in the morning sun
But what goes up must come down
And you can feel the sunshine fading
And it's too soon but you're stuck waiting
It's painful cause you just won't let go
One mouthful and you want more
When you've felt so fine you just can't fake it
When nothing comes you catch and break it
I fail
kom till skolan 08.35, 15 min försent.
går upp till 421an, där min ryska är. stänger av mp3n, knackar på. dörren öppnas av kerstin. jag typ lol? kerstin är inte min lärare. hon är engelskalärare.
det var nationellt prov i engelska B för alla tvåor, och min lektion var inställd.
jag har inga lektioner innan 11.25
FAIL.
13.39
further:
11.25 hade jag religion i ca 15 min innan vi fick jobba fritt, d.v.s. luncha. efter skolan var det meningen att jag skulle åka ut till järna och kolla på tyg. går och checkar sl.se, och ser att nästa tåg ska gå 13.15. kollar på klockan. 12.19. wtf? 55 min? klickar "åk tidigare".
tågen går en gång i timmen, och jag har missat det förra med fem minuter.
lackar, men sätter mig ändå och tjurar i skolan. kommer på att jag måste föra över pengar. går in och gör det på nordeas sida.
så slår det mig:
jag har inte mitt bankkort med mig idag. det ligger hemma i min plånbok. jag kan inte åka och handla i vilket fall som helst.
när jag insåg det så blev jag rätt less och åkte hem. nu ska jag äta ben & jerrys och kurera mig mot dessa ständiga misslyckanden.
går upp till 421an, där min ryska är. stänger av mp3n, knackar på. dörren öppnas av kerstin. jag typ lol? kerstin är inte min lärare. hon är engelskalärare.
det var nationellt prov i engelska B för alla tvåor, och min lektion var inställd.
jag har inga lektioner innan 11.25
FAIL.
13.39
further:
11.25 hade jag religion i ca 15 min innan vi fick jobba fritt, d.v.s. luncha. efter skolan var det meningen att jag skulle åka ut till järna och kolla på tyg. går och checkar sl.se, och ser att nästa tåg ska gå 13.15. kollar på klockan. 12.19. wtf? 55 min? klickar "åk tidigare".
tågen går en gång i timmen, och jag har missat det förra med fem minuter.
lackar, men sätter mig ändå och tjurar i skolan. kommer på att jag måste föra över pengar. går in och gör det på nordeas sida.
så slår det mig:
jag har inte mitt bankkort med mig idag. det ligger hemma i min plånbok. jag kan inte åka och handla i vilket fall som helst.
när jag insåg det så blev jag rätt less och åkte hem. nu ska jag äta ben & jerrys och kurera mig mot dessa ständiga misslyckanden.
måndag, maj 14
love-mani
idag var jag på terapin, som typ varje måndag.
idag valde jag, som huvudämne, att prata om netgame, bemani, musikspel.se och hur det har förändrat mig som människa.
förra året var så jävla kaosartat. efter massa strul hit och dit förlorade jag en massa vänner och hamnade tillslut på sjukhus för suicidförsök. när jg väl kom ut ur den där historien så hade jag skaffat ett nytt förhållningssätt till mig själv: jag var helt jävla skräckslagen. flr mig själv, för vad jag egentligen var kapabel att göra mot andra människor och mot mig själv. folk i som kände mig då vet i allmänhet att det tog tid för mig att lita på människor igen, men något som tog ÄNNU längre tid och som jag inte ens erkände som ett problem förrän någon månad sen var att jag inte litade på mig själv alls.
det är precis det som är orsaken till alla arga blogginlägg om hur knäpp jag är etc.. jag har varit besatt av att inpränta i alla andra hur knäpp, vidrig och farlig jag är, eftersom jag inte litar på att jag kan skydda andra människor från mina värsta sidor.
nästan hela förra året spenderade jag ensam. jag hade inga vänner utanför skolan förutom dem i linköping. jag umgicks knappt med någon alls, satt bara för mig själv på mitt rum varje dag.
sen kom december. syaoran drog med mig till netgame för första gången. jag var funktionär på domokon. jag började dansa och hänga på netgame flera dagar i veckan. först tänkte jag inget om dem som hängde där. höll mig på avstånd, såg dem mer som bekanta, typ som dem som rider i min ridgrupp eller folk i klassen som jag aldrig umgås med. men de tvingade mig snart att ändra min synsätt. personerna jag träffade där var inte som människor jag umgåtts med innan. de var snällare, positivare, kramigare. jag kände mig inkluderad i deras grupp direkt. jag hängde med dem på olika grejer, som slycon, träffade dem på netgame och allting kändes helt mysko.
till en början blev jag nervös och rädd. jag tänkte att det var bäst att hålla allt så opersonligt som möjligt, hålla folk på avstånd och inte släppa någon nära. en plan som kraschade rätt omgående. det gick ju inte. det var omöjligt att inte kramas, skratta och dansa och ha skitkul. men jag visste ju hur jag var. hur vidrig jag var innerst inne. så jag blev aggressiv, försökte stöta ifrån mig folk på olika sätt, men vågade aldrig gå fullt ut, eftersom jag var rädd för hur jag skulle bli då.
och det funkade ju aldrig att hålla folk borta. jag kan inte själv undvika folk, sluta gå till netgame, eller så. sånt lägger jag på andra. och när ingen annan verkade dissa mig så fortsatte jag gå dit. jag tyckte om dem som hänger där alldeles för mycket.
långsamt började jag inse att jag faktiskt kan fungera ganska normalt. och framför allt insåg jag detta:
jag kan inte låta mina tankar styra mitt liv. ju mer jag pushar bort folk, ju mer jag ska "bevisa" att jag faktiskt är en vidrig människa, desto elakare blir jag. jag blir inte nöjd innan jag hittat var deras "gränser" går, och det vet jag inte förrän jag knuffat dem rakt över kanten och de försvunnit. det är bara en fet självuppfyllande profetia. för om jag inte försöker bevisa något så är jag ju inte sådär elak egentligen, och då finns det inget att skrämma bort andra ifrån.
om jag bara beter mig normal, gör vad jag känner för, freakar när jag freakar men också är mig själv i övrigt, då funkar det ju. och det bästa är att lita på att de människor som gillar mig helt enkelt ser något i mig som jag inte ser. lita på deras uppfattning, att de kan bestämma själva om jag är värd att umgås med.
hade jag aldrig börjat hänga på bemani och netgame hade jag aldrig insett det. då hade jag fortfarande varit fett ensam, inte fattar hur jag någonsin skulle kunna skaffa vänner igen och aldrig kunnat lita på mig. själv litar på mig själv gör jag iofs fortfarande inte, men jag har lite bättre kontroll, och eftersom jag börjat lita på andra igen så hänger ju inte allt på mig heller längre.
det är ingen slump. bemani är speciellt. jag vet ingen umgängeskrets som är lika positiv, glad, peppande och kramig. visst, det är craploads med drama hela tiden, men det märker jag ärligt talat inte alls av lika mycket som allt det positiva.
just då så var bemani precis vad jag behövde. det har hjälpt mig som fan. att må bättre, att fungera bättre, att inse saker om mig som jag inte insett förut.
idag sprang jag ihop med lime efter terapin. vid skanstull kom hans tåg och vi sa hejdå. men jag vågade hoppa på hans tåg av ren impuls i sista stund. hängde med ända ut till akalla och tillbaka. hängde med hanns kompisar lite, köpte kol och tobak till vattenpipa och hade ett jättebra snack på vägen därifrån. helt mys.
för bara någon månad sedan hade jag ställt mig och väntat på skarpnäck som ett dumt fån och antagit att han inte ville hänga med mig mer eftersom han själv inte bjudit in mig. nu bjöd jag in mig själv. utan bemani och det som ni gjort för mig hade det bara aldrig varit ens i närheten av möjligt.
ni är fan så jävla fina. <3
idag valde jag, som huvudämne, att prata om netgame, bemani, musikspel.se och hur det har förändrat mig som människa.
förra året var så jävla kaosartat. efter massa strul hit och dit förlorade jag en massa vänner och hamnade tillslut på sjukhus för suicidförsök. när jg väl kom ut ur den där historien så hade jag skaffat ett nytt förhållningssätt till mig själv: jag var helt jävla skräckslagen. flr mig själv, för vad jag egentligen var kapabel att göra mot andra människor och mot mig själv. folk i som kände mig då vet i allmänhet att det tog tid för mig att lita på människor igen, men något som tog ÄNNU längre tid och som jag inte ens erkände som ett problem förrän någon månad sen var att jag inte litade på mig själv alls.
det är precis det som är orsaken till alla arga blogginlägg om hur knäpp jag är etc.. jag har varit besatt av att inpränta i alla andra hur knäpp, vidrig och farlig jag är, eftersom jag inte litar på att jag kan skydda andra människor från mina värsta sidor.
nästan hela förra året spenderade jag ensam. jag hade inga vänner utanför skolan förutom dem i linköping. jag umgicks knappt med någon alls, satt bara för mig själv på mitt rum varje dag.
sen kom december. syaoran drog med mig till netgame för första gången. jag var funktionär på domokon. jag började dansa och hänga på netgame flera dagar i veckan. först tänkte jag inget om dem som hängde där. höll mig på avstånd, såg dem mer som bekanta, typ som dem som rider i min ridgrupp eller folk i klassen som jag aldrig umgås med. men de tvingade mig snart att ändra min synsätt. personerna jag träffade där var inte som människor jag umgåtts med innan. de var snällare, positivare, kramigare. jag kände mig inkluderad i deras grupp direkt. jag hängde med dem på olika grejer, som slycon, träffade dem på netgame och allting kändes helt mysko.
till en början blev jag nervös och rädd. jag tänkte att det var bäst att hålla allt så opersonligt som möjligt, hålla folk på avstånd och inte släppa någon nära. en plan som kraschade rätt omgående. det gick ju inte. det var omöjligt att inte kramas, skratta och dansa och ha skitkul. men jag visste ju hur jag var. hur vidrig jag var innerst inne. så jag blev aggressiv, försökte stöta ifrån mig folk på olika sätt, men vågade aldrig gå fullt ut, eftersom jag var rädd för hur jag skulle bli då.
och det funkade ju aldrig att hålla folk borta. jag kan inte själv undvika folk, sluta gå till netgame, eller så. sånt lägger jag på andra. och när ingen annan verkade dissa mig så fortsatte jag gå dit. jag tyckte om dem som hänger där alldeles för mycket.
långsamt började jag inse att jag faktiskt kan fungera ganska normalt. och framför allt insåg jag detta:
jag kan inte låta mina tankar styra mitt liv. ju mer jag pushar bort folk, ju mer jag ska "bevisa" att jag faktiskt är en vidrig människa, desto elakare blir jag. jag blir inte nöjd innan jag hittat var deras "gränser" går, och det vet jag inte förrän jag knuffat dem rakt över kanten och de försvunnit. det är bara en fet självuppfyllande profetia. för om jag inte försöker bevisa något så är jag ju inte sådär elak egentligen, och då finns det inget att skrämma bort andra ifrån.
om jag bara beter mig normal, gör vad jag känner för, freakar när jag freakar men också är mig själv i övrigt, då funkar det ju. och det bästa är att lita på att de människor som gillar mig helt enkelt ser något i mig som jag inte ser. lita på deras uppfattning, att de kan bestämma själva om jag är värd att umgås med.
hade jag aldrig börjat hänga på bemani och netgame hade jag aldrig insett det. då hade jag fortfarande varit fett ensam, inte fattar hur jag någonsin skulle kunna skaffa vänner igen och aldrig kunnat lita på mig. själv litar på mig själv gör jag iofs fortfarande inte, men jag har lite bättre kontroll, och eftersom jag börjat lita på andra igen så hänger ju inte allt på mig heller längre.
det är ingen slump. bemani är speciellt. jag vet ingen umgängeskrets som är lika positiv, glad, peppande och kramig. visst, det är craploads med drama hela tiden, men det märker jag ärligt talat inte alls av lika mycket som allt det positiva.
just då så var bemani precis vad jag behövde. det har hjälpt mig som fan. att må bättre, att fungera bättre, att inse saker om mig som jag inte insett förut.
idag sprang jag ihop med lime efter terapin. vid skanstull kom hans tåg och vi sa hejdå. men jag vågade hoppa på hans tåg av ren impuls i sista stund. hängde med ända ut till akalla och tillbaka. hängde med hanns kompisar lite, köpte kol och tobak till vattenpipa och hade ett jättebra snack på vägen därifrån. helt mys.
för bara någon månad sedan hade jag ställt mig och väntat på skarpnäck som ett dumt fån och antagit att han inte ville hänga med mig mer eftersom han själv inte bjudit in mig. nu bjöd jag in mig själv. utan bemani och det som ni gjort för mig hade det bara aldrig varit ens i närheten av möjligt.
ni är fan så jävla fina. <3
lördag, maj 12
STUDSA
igår var jag och kiwi hemma hos disa och hanna och hoppade studsmatta.
allt var mys,. massa god mat, ett helt underbart hus och världens roligaste lektion i rasbiologi. och så masa studs. på kvällen chocolat och mys i soffan. okej, jag kunde inte sova så mkt på natten, men pala det? inget nytt. bara känslan av att vara hos en familj i alla fall KÄNNS som att den funkar. det gör inte min.
åkte därifrån med idéer och planer kring framtiden, saker som bara måste göras. bl.a. har jag bestämt mig för att OM det blir japan nästa vår så tar jag antagligen transsibiriska istället för flyget. fatta vad häftigt. två veckor på den ryska tundran, framsusande i ett tåg. bara isen, kylan och känslan av att vara på väg. jag har ju läst lite ryska också, och det är ett fantastiskt land. skulle vara så back packer-aktigt också. flyga till moskva, hoppa på tåget till vladivostok och sen ta färjan över japanska havet. till sist tåg ner genom hela japan.
okej, helt bestämt är det inte. men om det är billigare så känns det värt. dessutom behöver jag inte bry mig om 25kg-begränsningen på en tågresa, vilket är underbart.
sen kom jag slutligen fram till att när jag blir äldre så ska jag inte bo kvar i innerstan, kanske inte ens i tunnelbanenätet. jag fick en sån fantastisk vision av min framtid. när jag är 30-35. färdigutbildad psykolog, med stabilt jobb. två eller tre hundar. då vet jag precis vad jag ska göra. köpa ett litet hus lite längre ut, t.ex. på pendeln, och flytta dit. eller köpa en bit mark och bygga eget. ha ett "litet" hus, runt 100kvm. stor tomt, med en ordentlig och stor hundgård där hundarna kan vara om dagarna så jag slipper ha dem på dagis. mina japanska spetsar, min shiba och kanske en kai. kaihundar är så fantastiskt vackra. kanske en liten pool (disas och hannas grannar hade pool, så himla mysigt! kostar inte ens mkt att bygga själv!). och några kilometer bort, kanske så nära att jag kan cykla dit, kommer det finnas ett stall med fina hagar och ridbana. och där kommer ett lite skimmelsto vänta på mig om morgnarna. ett svenskt varmblod, en hannoveranare eller kanske till och med och lipizzaner. och jag kommer morgonfodra och ta ut henne på en liten ridtur innan jag åker till jobbet. jobbar hela dagen med intressanta fall, för att sedan komma tillbaka till stallet på kvällen. rida lite till. träna dressyr. kanske tävla nån gång ibland.
det kommer bli underbart.
allt var mys,. massa god mat, ett helt underbart hus och världens roligaste lektion i rasbiologi. och så masa studs. på kvällen chocolat och mys i soffan. okej, jag kunde inte sova så mkt på natten, men pala det? inget nytt. bara känslan av att vara hos en familj i alla fall KÄNNS som att den funkar. det gör inte min.
åkte därifrån med idéer och planer kring framtiden, saker som bara måste göras. bl.a. har jag bestämt mig för att OM det blir japan nästa vår så tar jag antagligen transsibiriska istället för flyget. fatta vad häftigt. två veckor på den ryska tundran, framsusande i ett tåg. bara isen, kylan och känslan av att vara på väg. jag har ju läst lite ryska också, och det är ett fantastiskt land. skulle vara så back packer-aktigt också. flyga till moskva, hoppa på tåget till vladivostok och sen ta färjan över japanska havet. till sist tåg ner genom hela japan.
okej, helt bestämt är det inte. men om det är billigare så känns det värt. dessutom behöver jag inte bry mig om 25kg-begränsningen på en tågresa, vilket är underbart.
sen kom jag slutligen fram till att när jag blir äldre så ska jag inte bo kvar i innerstan, kanske inte ens i tunnelbanenätet. jag fick en sån fantastisk vision av min framtid. när jag är 30-35. färdigutbildad psykolog, med stabilt jobb. två eller tre hundar. då vet jag precis vad jag ska göra. köpa ett litet hus lite längre ut, t.ex. på pendeln, och flytta dit. eller köpa en bit mark och bygga eget. ha ett "litet" hus, runt 100kvm. stor tomt, med en ordentlig och stor hundgård där hundarna kan vara om dagarna så jag slipper ha dem på dagis. mina japanska spetsar, min shiba och kanske en kai. kaihundar är så fantastiskt vackra. kanske en liten pool (disas och hannas grannar hade pool, så himla mysigt! kostar inte ens mkt att bygga själv!). och några kilometer bort, kanske så nära att jag kan cykla dit, kommer det finnas ett stall med fina hagar och ridbana. och där kommer ett lite skimmelsto vänta på mig om morgnarna. ett svenskt varmblod, en hannoveranare eller kanske till och med och lipizzaner. och jag kommer morgonfodra och ta ut henne på en liten ridtur innan jag åker till jobbet. jobbar hela dagen med intressanta fall, för att sedan komma tillbaka till stallet på kvällen. rida lite till. träna dressyr. kanske tävla nån gång ibland.
det kommer bli underbart.
torsdag, maj 10
skaka av dig dina sorger och bekymmer
matte B-provet gick galant, bättre än väntat. trevligt prat med syaoran och lisa i maten också. myys. sånt som gör mig hyper och glad och lycklig.
"släpp in solen" på repeat hela dagen. klottrat med grön penna på handen för att hålla mig uppe.
dagar som försvinner, ligger på sängen och vrålar skrik efter skrik, tömmer tablettkartor och ringer samtal till min mentors röstbrevlåda med svag röst. allt för att undan hålla tankarna på de glänsande små som jag aldrig klarat av att slänga. allt utan att någonting blir bättre.
och jag tänker att för fan hanna, du måste ju leva. efter alla dessa jävla år, du KAN INTE ge upp nu. det går inte. nu är nitton år nu, du måste för fan LEVA. för det finns faktiskt inga alternativ kvar längre.
om någon bara kunde berätta för mig HUR.
när hela himlen är grå
och det känns som att mitt hjärta inte klarar av att slå
det är lång väg att gå
men jag har ingen annan än mig själv att skylla på
släpp in solen
släpp in solen
släpp in solen
skaka av dig dina sorger och släpp in mig
släpp in mig
"släpp in solen" på repeat hela dagen. klottrat med grön penna på handen för att hålla mig uppe.
dagar som försvinner, ligger på sängen och vrålar skrik efter skrik, tömmer tablettkartor och ringer samtal till min mentors röstbrevlåda med svag röst. allt för att undan hålla tankarna på de glänsande små som jag aldrig klarat av att slänga. allt utan att någonting blir bättre.
och jag tänker att för fan hanna, du måste ju leva. efter alla dessa jävla år, du KAN INTE ge upp nu. det går inte. nu är nitton år nu, du måste för fan LEVA. för det finns faktiskt inga alternativ kvar längre.
om någon bara kunde berätta för mig HUR.
när hela himlen är grå
och det känns som att mitt hjärta inte klarar av att slå
det är lång väg att gå
men jag har ingen annan än mig själv att skylla på
släpp in solen
släpp in solen
släpp in solen
skaka av dig dina sorger och släpp in mig
släpp in mig
måndag, maj 7
Every You, Every Me
Sucker love is heaven sent.
You pucker up, our passion's spent.
My hearts a tart, your body's rent.
My body's broken, yours is spent.
Carve your name into my arm.
Instead of stressed, I lie here charmed.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Sucker love, a box I choose.
No other box I choose to use.
Another love I would abuse,
No circumstances could excuse.
In the shape of things to come.
Too much poison come undone.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Sucker love is known to swing.
Prone to cling and waste these things.
Pucker up for heavens sake.
There's never been so much at stake.
I serve my head up on a plate.
It's only comfort, calling late.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Every me and every you,
Every Me...he
Like the naked leads the blind.
I know I'm selfish, I'm unkind.
Sucker love I always find,
Someone to bruise and leave behind.
All alone in space and time.
There's nothing here but what here's here's mine.
Something borrowed, something blue.
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Every me and every you,
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he
You pucker up, our passion's spent.
My hearts a tart, your body's rent.
My body's broken, yours is spent.
Carve your name into my arm.
Instead of stressed, I lie here charmed.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Sucker love, a box I choose.
No other box I choose to use.
Another love I would abuse,
No circumstances could excuse.
In the shape of things to come.
Too much poison come undone.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Sucker love is known to swing.
Prone to cling and waste these things.
Pucker up for heavens sake.
There's never been so much at stake.
I serve my head up on a plate.
It's only comfort, calling late.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Every me and every you,
Every Me...he
Like the naked leads the blind.
I know I'm selfish, I'm unkind.
Sucker love I always find,
Someone to bruise and leave behind.
All alone in space and time.
There's nothing here but what here's here's mine.
Something borrowed, something blue.
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he
Every me and every you,
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he
popslyna
tillbaka till rötterna?
häromdagen skickade jag ut en random request i ms.se-kanalen efter ny musik. sa att jag ville ha något lugnt och lite melankoliskt. clei länkade till five moments med the field mice.
mitt i prick rakt in i hjärtat. sedan dess kan jag inte lyssna på något annat än det, och kent. och allt det andra som han har hunnit tipsa om. för första gången lyssnar jag på radio dept. och FÖRSTÅR äntligen hur fruktansvärt bra pet grief är. hur varje ackord slår ann något i mig som inte slagits ann på många månader nu.
det behövdes slås ann. för, jag tror att jag glömt vem jag var. vissa saker kan helt enkelt inte ignoreras längre.
åka nostalgitåget rakt genom tystnaden. och aldrig stanna mer.
häromdagen skickade jag ut en random request i ms.se-kanalen efter ny musik. sa att jag ville ha något lugnt och lite melankoliskt. clei länkade till five moments med the field mice.
mitt i prick rakt in i hjärtat. sedan dess kan jag inte lyssna på något annat än det, och kent. och allt det andra som han har hunnit tipsa om. för första gången lyssnar jag på radio dept. och FÖRSTÅR äntligen hur fruktansvärt bra pet grief är. hur varje ackord slår ann något i mig som inte slagits ann på många månader nu.
det behövdes slås ann. för, jag tror att jag glömt vem jag var. vissa saker kan helt enkelt inte ignoreras längre.
åka nostalgitåget rakt genom tystnaden. och aldrig stanna mer.
söndag, maj 6
här står tiden still
så mycket händer när inget kan hända, vet ni det?
igår var jag på hundpromenad med bissmarck och logan och de drog iväg efter ett rådjur. jag trodde att jag skulle dö när jag inte hittade dem. logan kom dock tillbaka efter ett tag, och han kunde spåra upp bissen.
på kvällen fick jag mitt svärd. mitt. svärd. bildrape hittas bäst på bdb, men några detaljer får komma upp här.
ni vet att momoji betyder lönn, aight?
och jag har övat och så vidare men sticker mig fortfarande på handen vid nôto.
idag handlade jag tyg till hakama och gi. det blir fint det med. några veckor till, så har jag vant mig vid allt
åker tåg, lyssnar på the field mice. och kent. igen. efter hur många månader hör jag fortfarande skillnad på de svenska och engelska introna fastän det sagts så många gånger att det är samma. prickar alltid rätt ändå. en trygghet som inte går att ersätta med någonting, resan bort är en förutsättning för att kunna återvända. och för att kunna resa igen.
längtar till göteborg. så mycket mer än jag någonsin borde tillåta mig. så mycket mindre än jag vill.
vi kan väl vänta tills imorgon?
igår var jag på hundpromenad med bissmarck och logan och de drog iväg efter ett rådjur. jag trodde att jag skulle dö när jag inte hittade dem. logan kom dock tillbaka efter ett tag, och han kunde spåra upp bissen.
på kvällen fick jag mitt svärd. mitt. svärd. bildrape hittas bäst på bdb, men några detaljer får komma upp här.
ni vet att momoji betyder lönn, aight?
och jag har övat och så vidare men sticker mig fortfarande på handen vid nôto.
idag handlade jag tyg till hakama och gi. det blir fint det med. några veckor till, så har jag vant mig vid allt
åker tåg, lyssnar på the field mice. och kent. igen. efter hur många månader hör jag fortfarande skillnad på de svenska och engelska introna fastän det sagts så många gånger att det är samma. prickar alltid rätt ändå. en trygghet som inte går att ersätta med någonting, resan bort är en förutsättning för att kunna återvända. och för att kunna resa igen.
längtar till göteborg. så mycket mer än jag någonsin borde tillåta mig. så mycket mindre än jag vill.
vi kan väl vänta tills imorgon?
onsdag, maj 2
@ netgame
hallo, jag är på netgame. skriver på son macbook som tillhör kiwi. MIWI.
jag skulle kötta idag, men jag dog efter två creds på raken. piss. men nästa gång ska jag bara tokkötta och se hur många creds jag håller. hoppas på fyra. måste passa ROM-eo & juli-8 på riktig arkad snart. har bara passat på SM-arkad.
annars så typ dör jag av kriget på ms.se. PALA.
fast det uppvägs av att jag ska passa bissen på söndag och kanske ska bli hundvakt åt fredrik. BÄST.
jag skulle kötta idag, men jag dog efter två creds på raken. piss. men nästa gång ska jag bara tokkötta och se hur många creds jag håller. hoppas på fyra. måste passa ROM-eo & juli-8 på riktig arkad snart. har bara passat på SM-arkad.
annars så typ dör jag av kriget på ms.se. PALA.
fast det uppvägs av att jag ska passa bissen på söndag och kanske ska bli hundvakt åt fredrik. BÄST.
tisdag, maj 1
PARTY HARD
istället för att skriva en skitlång berättelse, kommer här skitmånga tidsangivelser från min valborg.
07.30 väcks av mamma som mummlar ngt. somnar om
09.30 väcks av min stereo+mobil. somnar om
12.30 vaknar av mig själv ur en kajko dröm och får panik. börjar packa
13.34 lämnar lägenheten och har mirakulöst fått med mig smink, kläder, sprit och andra nödvändigheter
14.02 anländer till psykoterapienheten för samtal
15.15 stryker förbi east streat och köper ny kortare stav, nu svart ring samt en grön extrakula till ringen
15.35 anländer till centrastationen
15.45 sitter på intercity-tåget mot linköping. ägnar resan åt att sätta upp håret (!!) och sminka mig. måste vara fininför eriks och bobbis fest, speciellt mtp att den tidigare nyktre bobbi ska bli nersupen för första gången. ^^
17.38 anländer i linköping, träffar rebecca och erik. tjackar red bull och samlar ihop gänget (marcus, ole, jennifer, carl och lisa) medan rebecca drar hem.
18.30 hoppar på pendeln till vikingstad där vi möter upp med imra, fortsätter med buss till gammelkil
19.15 framme i gammelkil där ole direkt drar fram en vinare och börjar hälla i bobbi.
19.45 käkar pasta och jag blandar första groggen (vodka red bull såklart). vi shottar lite tequila som såklart är grymt äckligt men ändå "nice".
21.00 vi saluterar våren med b-kornett och trombon allihopa. bobbi har, efter några jägershots, blivit riktigt trevlig och springer runt och kramas och tjatar om att han är "spiknykter". jag, marcus och bobbi delar på vodkan (WODKAN) jag hittade på t-banan och shottar den ren.
21.45 bobbi däckar på en soffa
21.50 jag frågar erik när hästarna ska fodras (22.00) och går ut i förväg för att kela med dem. står och gullar med harald och borstar på hon massa och har det mys. typ finaste stunden på hela kvällen. jag, ensam i ett stall med ett hästhuvud på min axel. bäst.
22.30 folk börjar leta efter mig eftersom de inte vet var jag är nånstans, och erik har fastnat i nåt telefonsamtal med rebecca och därför inte kommit och fodrat.
22.45 bobbi börjar kaskadspy. jag flyr ner till vardagsrummet, snackar med jennifer och typ alla andra. följer med folk ut och röker etc., samt fixar en drink till (mjölk+smält mjölkchoklad+jäger. helt bäst, noll spritsmak, bara jäger och choklad).
00.00 byter av marcus hos bobbi. får i honom lite vatten och kollar helgon. ringer upp hans tjej och förklarar varför han inte svarar i telefonen. hon blir lite arg, och jag skyller snabbt allt på marcus.
00.30 ole börjar spy inne på toaletten
01.00 ole vacklar ut och däckar på hallgolvet med en hink bredvid sig
01.30 sitter och snackar rökning, skit och musik med imra och mattias, samt berättar om hur jag känner marcus och bobbi. festen chillar typ, alla ligger och vilar.
03.00 jag och mattias går och lägger oss i soffan för att sova, jag med eriks superskygga katt kissur bredvid mig på täcket (jag svär, erik var helt imponerad och sa "du..! hon gillar dig!"). ole vaknar och börjar vråla om att "JAG DÄCKADE! NU VILL JAG SUPA!" han får med sig massa folk, typ jennifer, erik och marcus. jag somnar
06.20 vaknar av att folk är skitjobbiga och festar som fan på övervåningen, samt att min mobil har börjat pipa eftersom jag vanligtvis går upp vid den tiden på tisdagar.
06.30 erik vinglar in och jag frågar hur jag ska få bort katten, som fortfarande ligger och spinner bredvid mig. erik säger "vänta, jag kan ge den lite mat", ställer ner sin öl och går bort till köksdörren när bobbi kommer ner. efter kanske tre minuters prat där det enda jag säger är typ att han ska ringa sin tjej säger erik "ja, nu har jag glömt bort vad jag skulle göra här borta men jag kan ju dricka lite öl så länge" =D jag påminner erik om att han skulle mata katten, och han springer iväg (och kissur går!). två minuter senare kommer han tillbaka: "nu har jag matat katten, men min öl är borta." =C jag: den står här.... så jävla tokdement. ^^
07.15 efter mycket om och men så somnar erik i soffan, däckar rakt av och år inte att få vaken.
07.20 folk börjar vakna och packa ihop eftersom de flesta ska med bussen som går 08.28 (nästa buss efter det går 14.30....)
07.30 jag går ut och leker med hundarna. de är sämst på att apportera fast de är retrievers.
07.40 jag drar in igen, och bengt som är desperat efter lek drar efter. slutar med att bengt hoppar upp och sätter sig brevid erik (som har flyttat på sig lite och har en öl i handen) som i princip klappar honom i sömnen medan han sakta däckar mer och mer. slutar med att han tappar ölen i backen och jag får torka upp....
07.50 jag går ut och fodrar hästarna, borstar av dem och kollar hovarna innan jag släpper ut och bär fram två vattenhinkar åt dem. kände mig grovt STALLIG och fräsch. ^^
08.15 säger bai bai till alla som ska dra med bussen och drar in igen. mattias har vaknat och erik sitter fortfarande på samma plats, helt död och okontaktbar.
08.30 eriks bror nisse kommer hem.
09.00 jag, ole och nisse börjar köra guitar hero och köka frulle. jag checkar IRC lite, och lägger mig sen i soffan och läste hästfocus/somnar.
sen var det typ slut. vaknade, eriks föräldrar kom, erik var fortfarande däckad. körde lite stepmania på dansmatta (FAIL!) innan jag fick skjuts hem med bobbis pappa. ok, jag fick skjuts till malmslätt och tog bussen därifrån.
när jag satt på bussen skulle jag pillra i mig mina mediciner utan vatten. set sög. jag failade och de brände typ upp min gom, plus att smakan pushade mig farligt när en spya. plankade hem och satte mig här, typ.
07.30 väcks av mamma som mummlar ngt. somnar om
09.30 väcks av min stereo+mobil. somnar om
12.30 vaknar av mig själv ur en kajko dröm och får panik. börjar packa
13.34 lämnar lägenheten och har mirakulöst fått med mig smink, kläder, sprit och andra nödvändigheter
14.02 anländer till psykoterapienheten för samtal
15.15 stryker förbi east streat och köper ny kortare stav, nu svart ring samt en grön extrakula till ringen
15.35 anländer till centrastationen
15.45 sitter på intercity-tåget mot linköping. ägnar resan åt att sätta upp håret (!!) och sminka mig. måste vara fininför eriks och bobbis fest, speciellt mtp att den tidigare nyktre bobbi ska bli nersupen för första gången. ^^
17.38 anländer i linköping, träffar rebecca och erik. tjackar red bull och samlar ihop gänget (marcus, ole, jennifer, carl och lisa) medan rebecca drar hem.
18.30 hoppar på pendeln till vikingstad där vi möter upp med imra, fortsätter med buss till gammelkil
19.15 framme i gammelkil där ole direkt drar fram en vinare och börjar hälla i bobbi.
19.45 käkar pasta och jag blandar första groggen (vodka red bull såklart). vi shottar lite tequila som såklart är grymt äckligt men ändå "nice".
21.00 vi saluterar våren med b-kornett och trombon allihopa. bobbi har, efter några jägershots, blivit riktigt trevlig och springer runt och kramas och tjatar om att han är "spiknykter". jag, marcus och bobbi delar på vodkan (WODKAN) jag hittade på t-banan och shottar den ren.
21.45 bobbi däckar på en soffa
21.50 jag frågar erik när hästarna ska fodras (22.00) och går ut i förväg för att kela med dem. står och gullar med harald och borstar på hon massa och har det mys. typ finaste stunden på hela kvällen. jag, ensam i ett stall med ett hästhuvud på min axel. bäst.
22.30 folk börjar leta efter mig eftersom de inte vet var jag är nånstans, och erik har fastnat i nåt telefonsamtal med rebecca och därför inte kommit och fodrat.
22.45 bobbi börjar kaskadspy. jag flyr ner till vardagsrummet, snackar med jennifer och typ alla andra. följer med folk ut och röker etc., samt fixar en drink till (mjölk+smält mjölkchoklad+jäger. helt bäst, noll spritsmak, bara jäger och choklad).
00.00 byter av marcus hos bobbi. får i honom lite vatten och kollar helgon. ringer upp hans tjej och förklarar varför han inte svarar i telefonen. hon blir lite arg, och jag skyller snabbt allt på marcus.
00.30 ole börjar spy inne på toaletten
01.00 ole vacklar ut och däckar på hallgolvet med en hink bredvid sig
01.30 sitter och snackar rökning, skit och musik med imra och mattias, samt berättar om hur jag känner marcus och bobbi. festen chillar typ, alla ligger och vilar.
03.00 jag och mattias går och lägger oss i soffan för att sova, jag med eriks superskygga katt kissur bredvid mig på täcket (jag svär, erik var helt imponerad och sa "du..! hon gillar dig!"). ole vaknar och börjar vråla om att "JAG DÄCKADE! NU VILL JAG SUPA!" han får med sig massa folk, typ jennifer, erik och marcus. jag somnar
06.20 vaknar av att folk är skitjobbiga och festar som fan på övervåningen, samt att min mobil har börjat pipa eftersom jag vanligtvis går upp vid den tiden på tisdagar.
06.30 erik vinglar in och jag frågar hur jag ska få bort katten, som fortfarande ligger och spinner bredvid mig. erik säger "vänta, jag kan ge den lite mat", ställer ner sin öl och går bort till köksdörren när bobbi kommer ner. efter kanske tre minuters prat där det enda jag säger är typ att han ska ringa sin tjej säger erik "ja, nu har jag glömt bort vad jag skulle göra här borta men jag kan ju dricka lite öl så länge" =D jag påminner erik om att han skulle mata katten, och han springer iväg (och kissur går!). två minuter senare kommer han tillbaka: "nu har jag matat katten, men min öl är borta." =C jag: den står här.... så jävla tokdement. ^^
07.15 efter mycket om och men så somnar erik i soffan, däckar rakt av och år inte att få vaken.
07.20 folk börjar vakna och packa ihop eftersom de flesta ska med bussen som går 08.28 (nästa buss efter det går 14.30....)
07.30 jag går ut och leker med hundarna. de är sämst på att apportera fast de är retrievers.
07.40 jag drar in igen, och bengt som är desperat efter lek drar efter. slutar med att bengt hoppar upp och sätter sig brevid erik (som har flyttat på sig lite och har en öl i handen) som i princip klappar honom i sömnen medan han sakta däckar mer och mer. slutar med att han tappar ölen i backen och jag får torka upp....
07.50 jag går ut och fodrar hästarna, borstar av dem och kollar hovarna innan jag släpper ut och bär fram två vattenhinkar åt dem. kände mig grovt STALLIG och fräsch. ^^
08.15 säger bai bai till alla som ska dra med bussen och drar in igen. mattias har vaknat och erik sitter fortfarande på samma plats, helt död och okontaktbar.
08.30 eriks bror nisse kommer hem.
09.00 jag, ole och nisse börjar köra guitar hero och köka frulle. jag checkar IRC lite, och lägger mig sen i soffan och läste hästfocus/somnar.
sen var det typ slut. vaknade, eriks föräldrar kom, erik var fortfarande däckad. körde lite stepmania på dansmatta (FAIL!) innan jag fick skjuts hem med bobbis pappa. ok, jag fick skjuts till malmslätt och tog bussen därifrån.
när jag satt på bussen skulle jag pillra i mig mina mediciner utan vatten. set sög. jag failade och de brände typ upp min gom, plus att smakan pushade mig farligt när en spya. plankade hem och satte mig här, typ.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
