I win

fick rida cascada, och vi hade dressyrbana.

underbara häst. fick henne i form redan på framridningen och sen gick lektionen därefter. hade problem med att stödja upp henne ordentligt på yttersidan i volterna, och flyttningarna gick väl inge vidare. men ändå. känslan! och avslutningen. en häst som visserligen kräver sin ryttare, men som jag faktiskt klarade av bra och som jag kände ett starkt samarbete med. som svarar på hjälperna, som en verkligen måste vara lyhörd för. dessutom hamnar mina skänklar alltmer där de bör vara, och min sits blir bättre för varje lektion. och så cascada. helt fantastisk känsla

att åka hem från en sån lektion och gå från bussen med ewan i bakgrunden när solen sakta går ner.

jag kan aldrig i livet sätta ord på den känslan. den är för fantastisk.


lycka som nästan bäst beskrivs med raderna:

You've spent some time in the morning sun
But what goes up must come down

And you can feel the sunshine fading
And it's too soon but you're stuck waiting

It's painful cause you just won't let go
One mouthful and you want more

When you've felt so fine you just can't fake it
When nothing comes you catch and break it