iaido: konsten att dra och hantera ett japanskt svärd
iaito: lätt oslipat träningssvärd i metall
shinken/nihonto: skarpslipat "levande" svärd
kyu: lägre grader, i sporter som karate och judo används färgade bälten för att åtskilja elever av olika kyu-grad, vilket inte förekommer inom iaido. iaido har fyra kyu- grader, som börjar på fyra och går uppåt till ett
dan: första dan/shodan motsvarar svart bälte, inom iaido kan en maximalt få svart bälte av 8e graden, åttonde dan
tameshigiri: övning som går ut på att hugga sönder rullar av stråmattor med skarpslipat svärd kata: förutbestämt rörelsemönster som övas i syfte att effektivisera och perfektionisera rörlsen.
seitei: en iai som är universell och gemensam för alla som utövar iaido. från början framtagen för kendo-utövare.
jodo: stavens väg, konsten att avväpna en svärdsman med hjälp av en smal stav (inget jag sysslar med, så det är nog inte en 100%igt korrekt beskrivning)
helgen har jag spenderat i lilla ellös, i göteborgs skärgård. iaidoseminarium med ishido-sensei, 8-dan hanshin i både iaido och jodo, en av japans mest välrenommerade senseier. till hjälp hade han fem 7-danare och två 6-danare, helt enkelt bland de bästa utövarna i europa. jag har sett fram emot lägret sedan i februari när jag blev informerad om det, och trots att jag inte hade tränat på sex veckor och aldrig tränat i vare sig hakama och gi eller med mitt iaito så var det inte med något annat än förväntan som jag åkte till tekniska högskolan på torsdagsmorgonen, satte mig i en lyxig hyrbil och åkte i sex timmar innan vi slutligen kom fram.
sida och nils framför vår bil. det gick att korrigera värmen med 0.5 grad i den.
när vi kom fram stod både Momiyama-sensei (6-dan iaido, bosatt i sverige) och Ishido-sensei på framsidan. sida presenterade mig och jag hasplade ur mig "hajimemashite, dozo yoroshiku onegaishimasu" vilket nästen verkade vara lite overkill i hans öron, för han bara skrattade.
medan vi väntade på att de andra deltagarna skulle anlända från länder som italien, frankrike, tyskland, nederländerna, finland, littauen och till och med en deltagare så långväga som från jordan packade vi upp och valde strategiska sovplatser.
efter öppningsceremonin vid fem var det träning som gällde direkt. jag fick träna för Chris Mansfield (7-dan, en av de bästa i europa), Chris Baxton (6-dan) samt Renée van Amersfoort (7-dan). vi hann igenom de to första seitei-katorna. Chris Mansfield hade en pedagogik vars like jag aldrig sett maken till. den går ungefär ut på att han gestikulerar, grimaserar och säger så FÅ ord om möjligt. komunikationen blir ungefär "sword! here! not here! this! wrong! eyes! here!" etc. etc.. MYCKET intressant. jag pratade med honom efteråt, och han tycker helt enkelt att ord distraherar, vilket i mångt och mycket faktiskt stämmer. hela kommunikationen blir extremt direkt och effektiv.
efter träningen var det dags för middag. alla måltider lagades och åts på en skola i närheten. innan jag åkte tänkte jag att jag väl skulle få "stå ut" med maten (skolmat, liksom) och göra det bästa av det. hade jag fel eller? första kvällen fick vi en någon underlig risgrynspudding, men som gled ner snabbt med lite sylt. alla måltider var i övrigt fantastiska. frukosbuffén innehöll allt du kan tänka dig; gröt, fil, yoghurt, vegansk yoghurt, nybakat bröd, massor av olika pålägg, grönsaker och färsk frukt. måltiderna var inte dåliga de heller! spagetti och köttfärssås, potatis med rostbiffsliknande kött, kycklingklubbor, allt var bara superbt! jag åt naturligtvis vegetariskt, och inte heller den maten var fy skam. för första gången i mitt liv gick jag äta vegetariska korvar som både smakade och kändes som kött!
vägen ner mot skolan, samt ett par av måltiderna. jag undrar var befolkningen tänkte och trodde om den stadiga ström av hakamaklädda människor som strömmade ner tre gånger om dagen
efter middagen bara hängde vi i allmänhet. folk drack rätt mkt öl (middagen började ungefär vid sju, så det började bli ganska sent) och sådär, vilket jag till en början inte kunde förstå. för mig går inte alkohol ihop med träningsläger alls. efter ett tag kom jag dock på att de flesta som kommer till lägret kanske aldrig träffar varandra annars, och det är deras enda chans att umgås och ha roligt ihop.
jag hade dock roligt på annat sätt, nämligen genom att hjälpa till att rulla tameshigirrullar och inspektera de varor som en kille som heter emil hade med sig. han har tydligen en affär där han säljer shinken, olika sorters knivar, tsubas och även en del andra attiraljer. jag kom över en svärdsväska med bokkenförvaring, vilket jag har velat ha ett tag nu. han plockade även fram tre stycken bokken i någon form av järnek (har jag för mig att han sa). otroligt vackra, om än lite för långa och tunga för mig. på grund av att de var en aning krokiga (inte böjda) var priset nedsatt från 1500kr till 200kr! hälften så mycket som jag gav för mitt kortare bokken i vitek. det slutade nästan oundvikligen med att jag köpte ett. fantastiskt vackert!
tameshigirirullning i mörkret, olika svärd och tubas, min nya väska och mitt nya bokken
på fredagen gick vi upp halv åtta, och hann precis äta frukost (två portioner gröt och massa mackor för mig) och byta om innan träningarna började vid nio. sedan tränade vi till halv ett, gjorde avbrott för lunch och träningen fortsatte vid två och höll på till fem-halv sex. den här dagen fick jag träna för Jock Hopson, en EXTREMT rundlagd 7-danare, samt Momiyama-sensei, 6-dan. vi började med att gå igenom alla seitei-kator, för att därefter köra igenom nummer 3 och 9 lite extra efter som de, som Hopson-sensei sa, "are particularly awful". i vanliga fall hade jag mått skitdåligt över så pass direkt kritik, men så kände jag inte alls när det kom från Hopson-sensei. även fast han i princip kunde skrika till en hel grupp eller en specifik person att det de gjorde var "AWFUL!" eller "HORRIBLE!" så kändes det bara som att han var där för att hjälpa oss att bli bättre.
efteråt körde vi lite graderingsträning, och jag lyckades i princip pricka idealtiden båda gångerna, vilket gjorde mig mycket nöjd. efteråt fick jag dessutom bekräftat av både Momiyama-sensei och Hopson-sensei att jag skulle klara av att köra med iaito på graderingen två dagar senare. och detta efter bara två dagars övning!
Hopson-sensei längst till vänster i bild och Momiyama-sensei längre bort närmast väggen.
efter middagen tränade jag lite hugg själv, och lyckades nästan hitta rätt hassoji, huggvinkel. det är tydligt när en gör det, för det är då det blir ett sånt snyggt svischande ljud. några gånger fick jag till det i alla fall.
den här kvällen drack folk nästan ännu mer än föregående. jag la mig vid halv tolv, men när jag vaknade för att gå på toa vid två så satt det fortfarande människor och drack och pratade! mycket underligt i mina ögon, de kan inte ha fått mycket sömn.
på lördagen skulle jag träna för Ishido-sensei för första gången i mitt liv, och givetvis lyckades jag och sida komma två minuter försent. vi värmde i alla fall upp med lite huggträning. speciellt nukitsuke-huggen tog på min högerarm eftersom jag inte är van vid svärdsvikten och svärdet hela tiden hålls horisontellt. sen gick Ishido-sensei igenom alla tolv seitei-katorna och påpekade viktiga punkter. så jävla intressant att höra honom prata om det! eller ja, höra Andy Watson prata om det, för det är han som tolkar Ishido-senseis japanska.
jag vågade faktiskt ställa några frågor, och ett par gånger fick jag komma fram i mitten och hjälpa till att demonstrera något. ^__^ det roligaste var först när jag skulle visa att västerlänningar hade lite för korta hälsenor för att utföra nån koryu-kata, minns inte namnet. men jag har ju ridit i tio år, så jag kunde lätt böja knäna skitmkt utan att lyfta hälarna från golvet. då blev jag kallad "half japanese" ^__^ och så fick jag en personlig demonstration av den katan, för att jag skulle kunna göra den extra bra. då blev jag lycklig! så ställde jag en fråga på en vändning också, som resulterade att jag fick gå fram och tillbaka över golvet medan senseierna ropade mitt namn så att jag vände för att visa att vändningen är naturlig. ^__^ jag är ball!
ovan: Ishido-sensei (mannen med grå/vita håret) instruerar oss på en kata.
under: trångt, trångt, trångt när ca 60 iaido-kas ska dela på utrymmet. spot me! Andy Watson är f.ö. mannen närmast i vänsterkanten.
att de fick veta mitt namn visade sig också vara extremt bra, för det gjorde att jag fick massa personlig hjälp av Andy Watson som stod nära mig under eftermiddagen. ^^ vi hade även lite fri träning, och då hjälpte han mig jättemycket med en kata och sådär. ska försöka tänka på det han sa i de övriga katorna också. tränade massa noto (att sätta tillbaka svärdet i skidan) också, det blev rätt bra tillslut.
till sist tränade vi två koryu-kator, om enligt samuel (jag har ju aldrig träänat koryu) är de två jävligaste som finns, typ. =D bl.a. den som jag då skulle vara bra på. den tyckte jag inte var så farlig....
på kvällen var det sayonara party. =D vi fick jättegod mat och lekte lekar, sen drack alla sprit. inte jag då, träning 08.45 nästa dag plus planerad tameshigiriträning till 07.00. jag hamnade i en extremt filosofisk diskussion mellan Chris Mansfield och emil, som gick i extremt intressanta cirklar, och jag skojar inte. på ett sätt blev jag väldigt imponerad av Mansfield, på ett sätt vågar jag inte riktigt lita på det han sa. jag kan dock säga att han gjorde ett så pass imponerande intryck på mig att han faktiskt fick mig att gråta inte för att jag blev ledsen, och inte av glädje heller. bara av att bli så fantastiskt berörd. jag hoppas bara att jag en dag kan komma att närma mig de insikter som han har vunnit.
efteråt satt jag mestadels och pratade med Andy som smickrande nog påstod att han trodde att jag redan hade tagit 1-kyu första gången han såg mig träna (och vid det tillfället hade jag bara 4-kyu, tre grader under). han sa även att jag helt säkert skulle klara min gradering till 3-kyu. vi pratade en del om iaido och tameshigiri och olika saker, mycket trevligt var det. tillslut stupade jag dock i säng och somnade på en sekund ungefär.
på söndagen försov jag mig gravt och missade min tameshigiriträning. lyckades dock byta om på 5 min från pyjamas till hakama etc, och kom på så sätt i tid till träningen som inleddes med gruppfoto för alla deltagare. eftersom vi skulle ha gradering senare delades vi in i grupper och tränade de kator som skulle vara obligatoriska på graderingen (dock inte för mig, jag skulle få välja fritt). jag fick träna för Renée-sensei, och vi gick igenom ettan, fyran, sjuan och tian. mycket lärorikt. jag fick en del bra rättningar, även om jag själv bara hade tänkt köra ettan och sjuan av dem som vi gick igenom.
gruppfoto med nästan alla deltagare på seminariumet. hoho, det här fotot sög typ. ^^
efter det relativt korta (1½timme) träningspasset var det dags för gradering. i pausen innan graderingen lyckades jag få ett par ord med Ishido-sensei. han frågade om jag skulle gradera, och när jag sa ja frågade han "1-kyu or 1-dan?" JAG BLEV SÅ GLAD! Ishido-sensei trodde alltså att jag skulle gradera till en två eller tre snäpp högre grad än jag skulle! jag ursäktade mig naturligtvis och sa att jag bara tränat sedan augusti. jag gick runt och skröt om det hela tiden sen. <3>stod jag på läktaren och tittade på, trots att det egentligen är skittråkigt. direkt efteråt körde vi en avslutningsceremoni, och så var seminariet slut. vilket även betydde att det var dags för min gradering. nervöst! tack vare Andys och Ishido-senseis kommentarer kände jag mig dock väldigt säker på att klara mig. jag körde kata ett, fem, sex, sju och tolv, vilket inte säger er någonting. efteråt fick jag tips av Rolf-sensei att träna upp styrkan i handlederna, så nu blir det gymkort i sommar. < 3
t.v: jag under gradering
t.h: instruktioner från Momiyama-sensei efter graderingen
jag klarade mig för övrigt. ^__^
efter graderingen gick vi ut på gräsmattan när sidan övade tameshigiri. han lyckades nästan med ett do-hugg (horsontellt hugg). när han var klar så emil att nu var det min tur! =D yay! jag fick först känna igenom svärdet. det var MYCKET tyngre än mitt vanliga svärd, vilket gjorde att jag fick svårt att kontrollera det. efter ett par minuter var det dock dags att ge sig på mattrullen. jag högg som jag alltid brukar göra, och svärdet gled som genom smör. hände bara en liten liten stöt i handleden när bladet gick in i mattan, sen ingenting. på ett sätt hade jag nog förväntat mig mer av tameshigirin, så fruktansvärt roligt var det inte att choppa loss. men men, en kan inte få allt. ^_^
efter tameshigirin tog jag maaaassaaaa posebilder med mitt svärd. < 3
yes, jag är en poserhora. vad ska DU göra åt saken?
efter fotograferingen var det dags att snabbt som attan knöla ner packningen i väskan och springa till lunchen. efteråt fick jag tillfälle att prata lite med Ishido-sensei igen, vilket var trevligt, men nervöst. jag tror att han tyckte att jag var rolig.
mest för att jag är väldigt "ojapansk" och ibland väldigt direkt och spontan. säger saker utan att tänka efter, typ. det hela slutade med att han började kalla mig sin grand daughter. ^^ nils påpekade också att när han reste sig upp för att gå, så var det bara mig han skakade hand med. det hade jag inte ens tänkt på, men jag blev glad. < 3
jag och sensei ler fånigt tillsammans. < 3
efter det var det bara att stuva in sina saker i bilen och åka hem. jag sov i princip hela resan.
den här helgen var helt underbar, och verkligen värd varenda krona att åka på. på ett sätt så har jag lärt mig massor, på ett annat sätt har jag inte lärt mig någonting. men jag har börjat ana saker jag inte kände till förut. jag har fått en otrolig motivering till att fortsätta förbättra och träna upp min iai så att jag kan förtjäna en plats i senseis dojo. jag ska koncentrera mig mer på mina kator, min metsuke, på alla de mentala bitarna. jag vill även arbeta mer med att införliva iaidon i mitt övriga liv.
det är så mycket så det går inte ens att skriva en tiondel. det är som att en dörr har öppnats, och jag är inte igenom än men jag ser rakt igenom dörrposten.
jag vill dit. jag vill verkligen dit. någonstans vet jag att jag kommer att nå fram. iaido är så mycket mer än jag först tänkte att det skulle vara. återstår att se hur mycket mer jag kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar