homesick

finner inte energi att skriva något dessa dagar.


västerås i helgen var fint och bra. det mesta som händer är fint och bra. alla dessa pusselbitar.

lacking words when nothing but words exist.


och picknick idag, i rålis. och jag tänker att när var förra gången jag kunde säga att jag har Vänner? Riktiga och Fina och Söta Vänner som jag umgås med och som jag faktiskt träffar väldigt ofta? länge sedan. men jag har det nu. jag har massa folk att träffa och ringa och kramas med. det är fint.


biten som aldrig passar in som jag inte ens behöver skriva vilken den är, för det är underförstått.


lyssnar på the cure igen, och fast jag vet att det inte är bra för mig är det precis det som drar mig mot kanten, mot gränslandet.

mother tounge, mother soil.... inget annat känns riktigt lika hemma som det.