Kokoro no mundai de arimasu~

har massa kontroverser med mamma om japan.

vill så jävla gärna åka nästa april, men jag vet inte om det kommer gå. mamam är orolig för att jag inte kommer fixa mina gymnasiebetyg, men jag säger att jag måste för jag måste gå på universitetet och det går inte. men hon fortsätter tjata.

igår nämnde hon att komvux kanske inte ens finns kvar när jag kommer hem, vilken fick mig att nästan börja gråta.

japan är nästan den enda dröm jag har kvar, det är i alla fall den dröm just nu som verkligen känns och som jag arbetar för att få att gå i uppfyllelse. att tvingas flytta fram det ett helt år bara för de där jävla betygen.... det känns helt omöjligt. jag vill det för mycket.

jag drömmer om det på nätterna, jag gör planer på dagarna. tänker på det hela tiden och vill, vill, vill. jag vill inte låta det försvinna in i dimman igen. det är så tydligt nu, jag kan nästan ta på det.

men universitetet gäller hela mitt liv, hela min framtid. jag vet att jag inte kan offra det för ett enda år.

måste prata med syo på måndag eller tisdag. så fort som möjligt, i vilket fall. just nu känns allting bara förvirrat.