bemani schmemani

dansade idag, första gången på typ två veckor.

ibland blir jag bara så trött på allt.
har insett att bemanisar är folk som:
1. kan få en att må skitbra och känna sig nöjd med sig själv
2. kan få en att må sämst och tycka att en är sämst i världen


har i alla fall lär mig "galoppsteg" idag och klarade da roots (folk mix) på sju, vilket i alla fall JAG tycker är bra. även om ingen annan tycker det. jag är nöjd. kan jag läsa gröna pilar ordentligt kan jag börja gå upp på svårare låtar också. da roots är faktiskt hard-sjuan med näst flest steps.
dessutom klarade jag en till hard-åtta, så nu kan jag, eh, typ två.

och ja, jag vet att det är långt ifrån expert, jag vet att typ ALLA som började dansa samtidigt som mig har gått om mig, jag vet allting och jag är så JÄVLA trött på att höra det!
jag har inte kunnat dansa på länge, först p.g.a. sjukdom, sen för att mina pengar var slut, vilket de flesta vet. ändå får jag höra en jävla massa skit om om hur efter jag är, hur långsamt det går, bla bla bla bla in i det oändliga. och när jag GÖR framsteg, som idag, så är det inte ens värt att uppmärksamma, för det som är min toppnivå är fortfarande för långt under de flestas bottennivå.


och sen ytterligare andra som gång på gång bevisar att hur trevliga och kramiga de än är NÄR en väl träffas så suger de på att faktiskt komma på utsatt tidpunkt (tre timmar för sent är INTE okej i min värld) och går helt enkelt inte att lita på. att dessutom inte ens be om ursäkt eller visa minsta tecken till ånger, det tycker jag är så jävla uselt beteende.

blir bara så jävla besviken. jag orkar inte ens bli arg, fast jag borde. orkar bara sätta mig på tåget hem och skita i allting.


nu ska jag i alla fall iväg och träna iaido. DET om något är faktiskt värt. grymt värt. och så är jag jävligt bra på det.