vilja våga

2007-07-04T23:54:00.000+02:00

blog goes HERE

HAPPY SKY

2007-07-02T01:26:00.000+02:00

ytterligare en najsig helg. grymt.

började igår med att jag vaknade vid ett, duschade, slängde på mig lite kläder och drog till hötorget. mötte stan och han hängde med mig in på ohlssons. jag köpte så jävla snygga dragkedjor. såna på rulle, 35cm svar och 65cm vitt. kommer bli fram på två klänningar jag ska sy i veckan. tänkte köpa tyg också, men så skulle jag hänga med stan hem och sumpan ligger ju ändå på vägen dit (tensta). var första strax innan vi var framme som jag kom på att de stänger typ 3-4 på lördagar, och klockan var kvart i fem.... så jag sket i det, ska köpa tyg imorgon. innan vi åkte tog vi dessutom en tur till LG och kollade efter mitt sommarlovskort (som inte låg där =() och träffade SYAORAN. han skulle ju vara i dalarna i tre veckor, men han hade ramlat och spräckt armbågen, så han fick åka hem. så nu kan jag köpa DS redan nu i veckan. ^_^

åkte hem till stan och han visade mig massa saker (typ alla) på hans wii. så jävla mysig konsoll! vill ha, faktiskt. nintendo. :o~~ sen fastnade jag framför disneytimmen med hans tre småsyskon (4-5år gamla). de var f.ö. helt galna. slogs hela tiden, och typ HÅRT. slog varandra knuffar, knuffades och sparkades i magen och huvudet... usch. kändes som de behövde mer positiv uppmärksamhet. =(
det bästa var dock att de sände timon och pumba-avsnittet där pumba ”värper ett ägg” och blir mamma till en krokodil. JAG MINDES FORTFARANDE TIMONS ”BORDSBÖN”! <3>

sen efter disneytimmen började jag bläddra bland deras disneyfilmer (de hade seriöst ALLA!) och bestämde mig sen för att de pocahontas. så jävla underbar film. jag hade gåshud hela filmen. rysning efter rysning efter rysning som bra spred sig genom hela kroppen, ända ner i tårna och fingrarna. helt underbart. jag älskar den. musiken, speciellt. OST GET! underbar, underbar, underbar. stan satt typ och skrattade åt mig föra för att jag satt med knäna uppdragna framför mig och koncentrerade mig så stenhårt på filmen att jag knappt märkte när han försökte prata med mig. han typ ”du är så liten! ^^”. well, don’t we ALL know the truth?

Du tror du äger jorden som du står på
Att allt blir ditt där du har gått i hamn
Men berg och träd
Ja, allt som finns omkring dig
Har ett liv, har en ande, har ett namn
Du tror att dom som du vill kalla mänskor
Ska se ut och alltid tänka just som du
Men om du följer spår du aldrig sett förr
Kan du lära med ditt hjärta här och nu

Har du hört en varg som ylar
Under månens ljus
En vildkatt blir en stjärnbild mot din kind

Kan du sjunga högt med bergens alla röster
Kan du måla allt med färger i en vind
Kan du måla allt med färger i en vind

vi försökte spela psychonauts till pc, men det gick inget vidare. sen minns jag inte riktigt, men ungarna gick väl och la sig, jag vann över stan i bomberman tre gånger av tre (han bombade sig själv två av gångerna, LOL!), och sen spelade jag sonic till megasystem eller vad fan det nu heter. jocke hade en sån när vi var yngre, fan vad jag har glott på det spelet. jag lyckades i alla fall klara första världen efter många om och men. sen spelade stan super paper mario, jag blev värsta sugen.... :o~ mario-spel är det första jag ska skaffa till DS! det och puyopuyo (PUYOPUYO!) och picross och massa annat. *drools*

sent om sider gick vi iaf och la oss. eller ptja. vid tolv-ett. vi blev ju dock väckta typ... HELVETISKT tidigt av alla jävla skrikande barn. tilslut fick vi byta rum (Stan sover bara hemma tillfälligt, så vi sov i vardagsrummet), och då kunde vi stänga om oss. TACK GUD. extremt bra ljuddämpning i de väggarna. <3

vi tog oss i alla fal upp och ut tillslut. käkade lite på vägen, och så åkte vi till DS-träffen. jag har varit med ett par gånger nu, det här var kanske tredje. ska bli AWESUME att få vara med och spela med sitt eget DS också! vi gick till observatorielunden och snurrade i snurrgrejen, innan vi gick vidare till vasaparken där de har studsmattor och i allmänhet en SUPER AWESUME lekpark. på vägen köpte jag B&J, cookie dough. den failade jämfört med chocolate chip brownie. =( tur att jag bara köpte en ”portionsförpackning” (störtlöjligt liten portion, typ 150ml!). jag fick låna piras DS och köra picross, najs! jag fick även spela PUYOPUYO i multiplayer (och vann ett par gånger!) samt multiplayer-TETRIS! och så studsade vi massor, snackade anime/manga och nördade oss. jag trivdes. <3

efter några timmars häg i parken tog vi oss till BK där jag äntligen fick smaka strawberry cheesecake-glassen. jag blev sjuuuuukt besviken. >.> satt där och snackade ett tag och skämtade om lumpen efter som sebbe (nån polare till stan >.>) precis blivit klar med nån utbildning. sen drog vi förbi LG en liten stund, och jag körde typ två creds barfota. FICK 90%+ PÅ MOUTH HARD. ville bara nämna det. ^^

efter LG drog vi vidare till donken. på vägen tog jag ut pengar jag köpte FYRA tågbiljetter för 800kr. 200kr styck. och det bästa: de gäller från sthlm-gbg ELLER vice versa, på vilket tåg jag vill, vilken avgång jag vill, ända fram till 20e november! det är naaaaajs. det är MER än najs!

på donken bjöd sebbe (han jag köpte biljetterna av) mig på en mcflurry. ^_^ TREDJE GLASSEN! och den godaste. <3>

som sagt, en RÄTT awesume helg.

och nu har jag snackat lite och tänkt lite och jag tror faktiskt jag dissar arvika och köp på n-next. jag tror att det kan bli riktigt bra. sen åker jag till lkpg så fort som möjlig efter det. jag orkar inte lägga ner 800kr på arvika heller, och lägger en dessutom till kostnad för sprit etc.... jag orkar inte. n-next kostar 100kr, jag har resa fram och tillbaka redan, det är najs. det blir tv-spel, sol och bad, allting. jag tror det passar mig bättre just nu, också. får försöka komma över till lkpg så fort som möjligt efteråt istället.

ska köpa tyg, sen lägga upp en hååård budget för de pengar jag har kvar, och så får vi se hur det blir med hösten och allt.

lyssna på beatmania IIDX HAPPY SKY OST (SHRINE 418 - LITTE LITTLE PRINCESS!) och HONMONO NO DANCE MAN!!! (dance man äger mig musikaliskt just nu! ^_^)

imorgon: köpa typ, sy klänning och ev. shibuya night på kvällen. får la se! =D

kolla gärna min bdb, http://oneforyou.bilddagboken.se/, för massa kul bilder. =)

sry om jag skriver rätt långa inlägg när jag väl skriver, men det är vad jag är van vid. ^^' ska se om jag kan bättra på det i framtiden!

phase shift

2007-06-30T14:45:00.000+02:00

håhåhå.

jag tackar verkligen gudarna för att jag fick gå ut skolan NÅN JÄVLA GÅNG.

under de senaste månaderna har jag, som jag skrev här för ett tag sedan, utvecklats krätt mycket, framför allt på det personliga planet. jag kan hantera relationer med andra bättre, jag vågar mer och jag känner mig säkrare på mig själ. lite mer i fas med livet, helt enkelt.

sen skolan slutade har allt varit underbart. det var i princip bara en gigantisk faktor för ångest och stress och nu är den BORTA! under några veckor nu har jag kunnat ägna mig åt precis vad jag vill, och bara glida. så himla underbart! jag har förtjänat det efter alla år av slit. jag känner mig i fas med livet. jag gör precis så mycket jag orkar, och ingen kommer och gnäller mig om det andra (förutom mamma....).

nu börjar dock ångesten sätta in lite. igår skulle jag betala mitt svärd som jag fick för ett par månader sedan, och upptäckte att den summa pengar jag har kvar på mitt sparkonto är exakt så mkt som svärdet kostar. det skulle inte vara ett enormt problem om det inte vore för att jag egentligen är skyldig mamma en del, och jag är dessutom inne på mitt sista linspar och måste köpa en ny halvårsladdning snart. kostar bara 1300.... och då måste jag nog ta av mina egna pengar till det, vilket jag inte brukar utan det brukar vara sparkontot som betalar det med.

det i kombination med att jag ev. kommer åka på arvika eller till n-next, att jag ska på uppcon i höst och borde sy en cosplay och en lolitaklänning, samt 10-15 andra plagg som jag skissat upp... behovet av pengar växer helt enkelt, och jag börjar inse att det är dags att börja skaffa jobb.

men ett par veckor till hinner jag nog gå och låtsas som att det är no stress! ^^

never ending story

2007-06-29T13:49:00.000+02:00

nyligen hemkommen från arlanda.

först visste jag faktiskt inte om jag skulle åka. jag tänkte att det skulle bli för jobbigt, för det var så jävla jobbigt i tisdags, och speciellt i onsdags också. men jag visste att jag nog skulle ångra mig om jag inte åkte.

försov, såklart, och kom jättesent till allting. fiona hade ju skrivit terminal 5, så det var dit jag åkte med arlanda express för att försöka fånga henne. tågresan var hemsk. lyssnade på sigur rós och halvgrät. njósnavélin kommer att vara förstörd för alltid, samma sak med e-bow. fram kom jag i vilket fall, och sprang omkring och letade i säkert 20 min innan jag kom på den brighta idén att gå till informationen. de upplyste mig om att flight 4U8225 skulle avgå från terminal 2, inte 5, och först 12.40, inte 11.00 som jag trodde.

tog en buss bort till terminalen, hittade flighten på typ två sekunder, och gick bort mot de anvisade incheckningskassorna. och så stod hon där. såklart. fick massa massa kramar och så pratade vi en stund. massa problem med incheckningen, för typ alla hade övervikt. hennes värdföräldrar gick, men jag följde med till gaten. sa några saker som jag hade velat säga, och sen var det dags. stannade kvar ända till hon passerat in genom säkerhetskontrollerna.

jag hade ju tänkt att det skulle bli hemskt och vidrigt och allting, men det var det inte. efter att jag träffade henne så fällde jag inte en enda tår. det kan låta konstigt, men när jag gick därifrån så kändes det på ett sätt bra. det känns inte längre som att allt kommer att bli misär och vi aldrig mer kommer ses.
dels så känns det som att min tro på fionas inneboende styrka har övervunnit min rädsla. det känns som att hon kommer att klara sig. dessutom kommer jag att åka över snart, kanske redan i höst. så fort jag får jobb. flygbiljetter kostar inte mycket, det kommer vara lätt att ordna.

det är inte början till slutet, det är bara slutet på början.

fortsättning följer....

One Last Dance

2007-06-27T00:05:00.000+02:00

idag var en så sjuk dag.

vaknade vid ett. typ vid tre kom jag på att jag måste skynda mig med fionas present. letade igenom hela källaren och klädkammaren efter vadd som jag behövde, och drog upp vår gamla symaskin (mamma har dragit med den nya till muskö).
som tur var tog det inte alls lång tid att sy ihop presenten, kanske bara nån halvtimme-timme. blev väldigt nöjd.

sen skulle jag såklart slå in presenten också. en bra med kärlek till skor är att jag aldrig saknar kartonger. =) gjorde en grej som jag alltid velat pröva, och slog in locket och lådan separat, så att det blir som i såna fina amerikanska filmer där de kan öppna på lovet utan att riva sönder pappret. sen slog jag två varv med grönt band om, och ritade massor av hjärtan med glittegelé. ritade ett löv också, för momiji betyder ju som bekant lönn. =)
och ja, det tog typ dubbelt så lång tid att sla in det där jävla paketet som att göra själva presenten. =(

paketet <3

slängde på mig lite kläder (med betoning på lite!) och mitt nya diadem med sorgeflor och åkte in.fiona fick presenten, en grön hjärtformad kudde i pälstyg. hon ska krama den när jag inte kan krama henne, är det tänkt. kom lagom till freeplayen. klarade min challenge, da roots expert. lallade runt som vanligt. skåne var där i form av emilia och jaite, det var trevligt. kände mig svimmig och snurrig. åt gifflar, melon och drack massor tills det gick över.

hela dagen var sjuk. fionas sista och det låg bara en så grym stämning över det hela. jag fick dansa första låten i hennes sista cred med henne. när hon valde ROM-eo & juli8 som sista låt och skrek till jadde och frågade om han bangade höll jag på att börja gråta. det var så jävla.... jag kan inte förklara det.
sen fick jag en penna. en liten idiotisk röd blyertspenna med schweiziska kors på. och jag kan inte förklara varför, men det var bara droppen. bara satte mig ner och grät och skakade och fattade inte någonting. maskinerna var nersläckta, de flesta var redan utanför dörren och det var dags att stänga för dagen. för alltid för fiona. kändes det som. jag bara grät och grät och fiona kramade mig och grät också. stod och höll om mig och jag visste inte. jag ville bara skrika att hon skulle stanna i sverige, stanna för alltid. men jag vet ju att det inte går.

sista dansen, kramar utanför, och så hela gänget samlat (nästan).

vi hängde utanför och stan, olivia och mattis kom. sen skulle vi gå ock käka, och mötte giwen på vägen. slutade med att vi gick till lekparken och härjade, samt tog gruppbild på en stoooor bil som svajade. lekparken var så high tech! det fanns ett elektroniskt spel och massa greje som aldrig fanns när jag var liten. så himla kul! vi försökte rå rekord på spelet genom att vara nio personer med varsin platta, men vi fick typ bara 75p eller nåt. =( världsrekordet är tydligen 136 eller ngt. JA. det finns ett världsrekord.

hur många musikspelare får du in i en bil?, stan gör en gif made of win (jag filmade!), och alla approvar snurrhjulet, speciellt fiona

vi gör vad vi kan bäst, HÄRJAR, stan vill ha maskinrekord på spelet, och jag trodde att sara skulle åka i vattnet när skylten gick av. den höll.

sen drog vi nästan tillbaka till netgame, till en pizzeria. satt och snackade och käkade ett tag innan vid drog mot t-banan. hoppade på tåget mot centralen allihopa (utom typ... mei), och sen var det bara det värsta. fiona spenderade vägen från rådhuset till centralen till att säga hejdå till dem som skulle gå av då. så kom stationen.
fiona bara grät och grät och grät. yugge, lemming, mattis, stan, sara och lina hoppade oav och stod seriöst precis utanför dörrren. de kramades genom dörren tills den stängdes i princip. sen stod tåget kvar. den stod kvar i en evighet. fiona bara grät, och jag höll om henne så gott jag kunde. utanför stod alla kvar, gjort hjärttecken med händerna, vinkade och såg helt gråtfärdiga ut allihopa.
det kändes som det mest hjärtslitande jag någonsin varit med om, när dörrarna öppnades en gång till, fiona fick en kram till, de stängdes och tåget åkte. och jag bara visste att det här var sista gången hon såg dem på så länge att det inte är någon tidsperiod en kan greppa. och så bara gled vi iväg från dem.

vi som var kvar steg av vid slussen och skulle säga hejdå där. jag visste inte vad jag skulle säga. jag smög ner min nya gröna svamp-pin i hennes väska när vi kramades. ska skaffa en ny så att vi kan ha likadana. sen.... så bara gick hon. försvann ner för trappan till bussarna när skarpnäckståget rullade in. och det kändes som att jag inte fattade nånting. vadå åka hem? hallå+ jag ska till netgame imorgon, klart hon kommer vara där. hur kan hon INTE vara där? och nästa vecka och veckan efter det och alla veckor som är kvar. hur skulle hon kunna försvinna? det går ju inte.

jag vet inte hur det var på netgame innan fiona, för vi började hänga där ungefär samtidigt. men i mina ögon så är det hon som mer än någon annan liksom.... hållit igång allting. tagit det till en ny nivå. med ema-fredagar och kakor och våfflor. alltid ett peppande ord för nybörjarna, alltid glad, uppmuntrande och kramig. det är inte bara det att hon har varit en fantastisk vän som jag har kännt massa för. det känns som att även om vi aldrig hade blivit vänner, om jag bara sprungit förbi netgame några gånger och inte umgåtts närmare med henne, så hade jag ändå inte kunnat låta bli att tycka om henne.

jag hatar att hon åker. men på ett sätt är det som gör mig mest ledsen inte hur jag kommer ha det. visst, jag kommer sakna henne som fan, inget tvivel om saken. men jag har ändå mina andra vänner som kan hjälpa mig igenom det hela. det som gör allra allra ondast är hur det kommer bli för henne när hon är "hemma" igen. jag ska inte gå in på detalj, för jag vet inte om hon vill att jag ska skriva ut det. men av det jag har fått höra så... mitt hjärta gråter. det känns som att jag vill att hon stannar mer för hennes skull än för mig. för ärligt, jag hade inte brytt mig om hon åkte tills schweiz eller till något annat land eller till andra sidan jorden, så länge jag visste att hon skulle bli lycklig.

det är allt jag vill. att hon ska vara lycklig. och nu kommer jag inte på något sätt kunna se till att hon blir det, eller hjälpa henne på något sätt. det gör mig helt förstörd.

precis så som jag ska minnas dig.
ända tills nästa gång vi möts.

i mitt hjärta för alltid, darlig. tvivla aldrig.

rida rida ranka, hästen heter cascada

2007-06-21T14:55:00.000+02:00

precis hemkommen från stallet och sista ridlektionen på bra många månader.

känns helt fel. det har, givetvis, inte gått in än. precis som allt det andra. men sorgligt ändå, och sigur rós har sällan passat så bra.

på teorin gick vi igenom hästens form, vilket var otroligt nyttig. på ett sätt känns det som att den här kursen, till skillnad från dressyrkursen jag red i vintras, verkligen har pushat mig mot nästa nivå istället för att hålla mig på den jag redan låg på.
red cascada idag med. underbara, underbara häst. jag älskar henne. det var precis som att fortsätta från gårdagen direkt. vi fortsatte jobba på böjda spår på olika sätt, men mycket övergångar. galoppövergångarna var särskilt nyttiga för henne, där kände jag hur hon verkligen kom igång och fick upp flåset lite. tog inte alls lång tid innan hon stundtals gick i form, men en hutlöst låg sådan. hon ligger bakom lod nästan hela tiden, så det är bara att driva, driva, driva och hålla på ytter.

det kan låta paradoxalt, men en av de härligaste känslorna är när det verkligen bränner i innerlåren och en sitter och flåsar med öppen mun, och samtidigt vet en att det är minst halva lektionen kvar.

idag fick jag verkligen igenom henne. hon tog skänklarna så fint, speciellt vänster ytter (när den var ytter då). och visst, jag håller lite mycket i handen ibland, jag borde vara mer aktiv med halvhalterna och se till att få igenom ställningarna mer. men jag är sjukt nöjd med mitt benarbete. driva, driva, driva, driva. det är så sjukt hur mycket det egentligen krävs. liksom, en TROR att en driver, att en håller igång gångarten, men det räcker ju aldrig egentligen. det krävs så sjukt mycket driv.

och nej, hon ligger inte stadigt än. delvis för att hon är vinglig, mest för att jag är ostadig och inte har orken riktigt för att verkligen hålla fast henne och fortsätta rida. men jag kunde hålla henne något varv, jag kunde hålla henne i övergången mellan vänsterställd och högerställd, och för mig är det mycket. det är sjukt mycket mer än vad jag brukar lyckas med.

känns både underbart och hemskt. underbart att få avsluta med att prestera på topp, med en fantastisk lektion på en underbar häst. men hemskt att jag inte kan bygga vidare på det. att jag inte kan komma imorgon igen och rida ÄNNU bättre. eller ens i höst igen. för jag vet att OM det blir som jag tänker, två år tills jag rider igen, då vet jag att jag inte kommer vara så här bra. knappast.

får jag jobb i höst kommer jag definitivt unna mig åtminstone en lektion i veckan. jag måste ge mig själv det, för att inte tappa eller slarva bort det här. den här känslan. den här jävla ridningen. jag ska aldrig låta hästarna glida ur mitt liv, det varken får eller kan hända. jag älskar det för mycket, verkligen för mycket.

livet med utsikt mellan ett par hästöron. det är MITT liv. kommer alltid att vara. kärleken till hästarna är en av de saker som verkligen varit, är och alltid kommer att vara bestående i mitt liv. jag har fått tolv år av dem, och jag skriver så mycket medveten om att det inte är jag som gett dem tolv år av mitt liv utan att det är just det omvända som råder. ingenting kan ens komma i närheten av att ersätta känslan av en hästrygg under sig, känslan av perfekt samarbete och två viljor som med ens förenas till en. en känsla jag inte kan uppleva med något annat djur eller någon annan människa.

hästar är inte en hobby. det är en livsstil. min livsstil. hela livet.

MOT OÄNDLIGHETEN, OCH VIDARE!

2007-06-19T20:46:00.000+02:00

WOO!

för typ tio dagar sedan tog jag studenten. borde skrivit om det tidigare, jag vet, men jag har haft.... "mycket att göra" =D

det var bäst. totalbäst. traditionellt och klassiskt, precis som jag ville. champangefrukost, fotografering, samling i aulan, betygsutdelning... det bästa var när johanna, min svenskalärare, skulle dela ut ett stipendium i svenska till någon som behövde uppmuntras i sitt skrivande.... jag böjde mig bak och blickade ut över klassen för att se vem som skulle få, och så säger hon MITT namn. <3>

och så utspringet, som väl var lite förvirrat, men kul. sjunga, skrika, kasta mössorna i luften... och sen upp på flaket, dit jag drog med fiona av alla människor. vi åkte hela stockholm runt typ tre gånger, kändes det som. ölen sprutade överallt, både jag och fiona blev fullständigt dränkta. lite skabb, men på nåt sätt ändå bara kul. skrek och dansade och jag var bara så jävla glad. kommer aldrig mer i mitt liv gnälla på flaken efter att ha haft den känslan.

fiona följde med mig hem, duschade och lånade kläder. sen kom stan, disa, hanna, alexander och sofia samt släkten. fick fina presenter, typ supersöta tekoppar och en underbar bok, samt SJUKT med pengar. typ 7000. ska köpa en laptop, så småningom! ^.^

efter att alla gäster gått så sov jag en stund, för att bli peppad och klar till slutskivan på kvällen. SJUKT bra! bara pepp och fin. dans, dans, dans, hänga på räcket (vi var på en BÅT!), gå på toan med texten "PRINSESSOR" på dörren (ÄLSK!), tequilaracea och så vidare. det kunde ha varit en snyftfest över alla vänner jag förlorar, alla människor jag aldrig kommer se mer. men det var det inte. det var bara en underbar glädjefest över vår gemensamma nyvunna frihet, och det var bara så SJUKT fantastiskt!

slutade vid ringen, fyllekäk med rebecca och erik, och så taxi hem. somnade vid femsnåret, och kände mig bara.... glad.

visst, det har gått ett tag. men det har inte riktigt sjunkit in. det känns sjukt konstigt att inte ha något bestämt till hösten. att ha eget ansvar för det. känns fortfarande som att det blir ett år till. har inte greppat alla jag inte träffat mer. känns som att "vadå, klart vi ses igen? hallå, vi har setts typ varje dag de senaste åren? ofta det kommer ta slut!" fast egentligen är det ju redan slut.... kommer nog bli jätteledsen när det väl går in. men stockholm är inte så stort, och de flesta stannar ju här ett tag till.

efter studenten har allting mest varit fint. var i eskilstuna hos kiwi och badade och grillade och hade det allmänt mysigt. slappat lite, haft domokonmöte, rastat hundar.... i fredags var ju izzy & co i sthlm, så det blev party hard på netgame. sjukt mysigt, även om jag knappast var i skick att dansa med tre timmars sömn i kroppen.

i helgen fyllde jocke år, och jag hämtade upp lite fler spel till mitt mastersystem. najs, najs, NAJS. spelar psychic world och zillion II the tri formation just nu.

den här veckan är också fin, fast sorglig. är i stallet varje dag, typ. hade hoppkurs idag och igår, dressyr onsdag och torsdag. hoppkursen var sjukt bra. orkar inte dra allt egentligen, men det är bara så fint. kände direkt när jag hoppade upp i måndags morse att fan, det är ju här jag hör hemma. världen mellan två hästöron, det är MIN värld! och å hoppning, som är så sjukt! kurserna är underbara jämfört med lektionerna, för vi hoppar så mycket mer och lite mer annorlunda grejer. hade en häst som jag trivs med också.
sorgligt är det därför att antagligen blir det ingen ridning för mig i höst eftersom jag inte sökt jobb än... hatar att det är så, men jag skulle ju "ändå" till japan i vår så.... och där kan jag knappast rida.

igår var det även avskedsmiddag för angel, med glass och film och sånt. kändes inte som ett avsked alls. kändes bara som en träff med vänner. åååh, jag vill inte att hon ska åka. inte alls. men vi träffas en gång till, på tisdag innan hennes plan går. till hong kong. av alla jävla ställen! men hon har sagt att hon kan besöka mig i japan. så sjukt kul!

många, många avsked, och inga verkar vilka gå in riktigt i hjärnan min. så synd, för jag vill ju känna att det är sorgligt nu, inte sen. jag vill hellre ta tårfyllda farväl än komma på flera månader efteråt att det faktiskt VAR ett farväl. men det kommer väl tids nog.
efteråt följde jag med rebecca hem och sov där, och vi hade världens mysigaste samtal. känns som att hon bara naturligt har glidit över från att vara en klasskompis till att bli en tjejpolare, och det känns så skönt! att allt med skolan inte ligger emellan oss längre. jag kommer behålla henne som vän länge, det vet jag i alla fall.

sommaren då, och framtiden? well. den här veckan är som sagt redan fullspäckad med mys. stallet, midsommar, filmtittning och grillning. nästa vecka och veckan därpå är det tomt, men det blir väl en massa avsked för fina fiona och ska ska väl ordna upp lite. fixa klart mitt cv, checka lite grejer med skolan, sånt. måste få ut lite papper och så innan de stänger.

efter det är det arvika och party hard i THE 4-CHAN PARTY VAN. när jag kommer hem från det får jag se.... det är väl då jag borde ta tag i saker. börja söka jobb och sånt. men jag velar. har fortfarande saker jag fick checka och stämma av på några ställen, så jag ska se till att fixa det så fort som möjligt helt enkelt. kanske blir det tyskland en sväng också.

men sen är det nästan alldeles säkert att det blir jobb någonstans, på något sätt. och så förhoppningsvis japan. mina drömmars land.

men först och främst ska jag nog sova, för det har jag inte fått göra ordentligt på flera dagar. börjar bli sliten. resten tänker jag ta som det kommer.

atashi ga samurai de gosaru!

2007-06-04T00:27:00.000+02:00

jag vet att de flesta som läser det här inte sysslar med budo, och därför inte kommer fatta allt vad jag snackar om. det här var typ så mycket som jag orkade förklara. ja, och det här inlägget är skitlångt. bear with me. för en gångs skulle ville jag faktiskt skriva allt som hände.

iaido: konsten att dra och hantera ett japanskt svärd
iaito: lätt oslipat träningssvärd i metall
shinken/nihonto: skarpslipat "levande" svärd
kyu: lägre grader, i sporter som karate och judo används färgade bälten för att åtskilja elever av olika kyu-grad, vilket inte förekommer inom iaido. iaido har fyra kyu- grader, som börjar på fyra och går uppåt till ett
dan: första dan/shodan motsvarar svart bälte, inom iaido kan en maximalt få svart bälte av 8e graden, åttonde dan
tameshigiri: övning som går ut på att hugga sönder rullar av stråmattor med skarpslipat svärd kata: förutbestämt rörelsemönster som övas i syfte att effektivisera och perfektionisera rörlsen.
seitei: en iai som är universell och gemensam för alla som utövar iaido. från början framtagen för kendo-utövare.
jodo: stavens väg, konsten att avväpna en svärdsman med hjälp av en smal stav (inget jag sysslar med, så det är nog inte en 100%igt korrekt beskrivning)

helgen har jag spenderat i lilla ellös, i göteborgs skärgård. iaidoseminarium med ishido-sensei, 8-dan hanshin i både iaido och jodo, en av japans mest välrenommerade senseier. till hjälp hade han fem 7-danare och två 6-danare, helt enkelt bland de bästa utövarna i europa. jag har sett fram emot lägret sedan i februari när jag blev informerad om det, och trots att jag inte hade tränat på sex veckor och aldrig tränat i vare sig hakama och gi eller med mitt iaito så var det inte med något annat än förväntan som jag åkte till tekniska högskolan på torsdagsmorgonen, satte mig i en lyxig hyrbil och åkte i sex timmar innan vi slutligen kom fram.

sida och nils framför vår bil. det gick att korrigera värmen med 0.5 grad i den.

när vi kom fram stod både Momiyama-sensei (6-dan iaido, bosatt i sverige) och Ishido-sensei på framsidan. sida presenterade mig och jag hasplade ur mig "hajimemashite, dozo yoroshiku onegaishimasu" vilket nästen verkade vara lite overkill i hans öron, för han bara skrattade.
medan vi väntade på att de andra deltagarna skulle anlända från länder som italien, frankrike, tyskland, nederländerna, finland, littauen och till och med en deltagare så långväga som från jordan packade vi upp och valde strategiska sovplatser.

efter öppningsceremonin vid fem var det träning som gällde direkt. jag fick träna för Chris Mansfield (7-dan, en av de bästa i europa), Chris Baxton (6-dan) samt Renée van Amersfoort (7-dan). vi hann igenom de to första seitei-katorna. Chris Mansfield hade en pedagogik vars like jag aldrig sett maken till. den går ungefär ut på att han gestikulerar, grimaserar och säger så FÅ ord om möjligt. komunikationen blir ungefär "sword! here! not here! this! wrong! eyes! here!" etc. etc.. MYCKET intressant. jag pratade med honom efteråt, och han tycker helt enkelt att ord distraherar, vilket i mångt och mycket faktiskt stämmer. hela kommunikationen blir extremt direkt och effektiv.

efter träningen var det dags för middag. alla måltider lagades och åts på en skola i närheten. innan jag åkte tänkte jag att jag väl skulle få "stå ut" med maten (skolmat, liksom) och göra det bästa av det. hade jag fel eller? första kvällen fick vi en någon underlig risgrynspudding, men som gled ner snabbt med lite sylt. alla måltider var i övrigt fantastiska. frukosbuffén innehöll allt du kan tänka dig; gröt, fil, yoghurt, vegansk yoghurt, nybakat bröd, massor av olika pålägg, grönsaker och färsk frukt. måltiderna var inte dåliga de heller! spagetti och köttfärssås, potatis med rostbiffsliknande kött, kycklingklubbor, allt var bara superbt! jag åt naturligtvis vegetariskt, och inte heller den maten var fy skam. för första gången i mitt liv gick jag äta vegetariska korvar som både smakade och kändes som kött!

vägen ner mot skolan, samt ett par av måltiderna. jag undrar var befolkningen tänkte och trodde om den stadiga ström av hakamaklädda människor som strömmade ner tre gånger om dagen

efter middagen bara hängde vi i allmänhet. folk drack rätt mkt öl (middagen började ungefär vid sju, så det började bli ganska sent) och sådär, vilket jag till en början inte kunde förstå. för mig går inte alkohol ihop med träningsläger alls. efter ett tag kom jag dock på att de flesta som kommer till lägret kanske aldrig träffar varandra annars, och det är deras enda chans att umgås och ha roligt ihop.
jag hade dock roligt på annat sätt, nämligen genom att hjälpa till att rulla tameshigirrullar och inspektera de varor som en kille som heter emil hade med sig. han har tydligen en affär där han säljer shinken, olika sorters knivar, tsubas och även en del andra attiraljer. jag kom över en svärdsväska med bokkenförvaring, vilket jag har velat ha ett tag nu. han plockade även fram tre stycken bokken i någon form av järnek (har jag för mig att han sa). otroligt vackra, om än lite för långa och tunga för mig. på grund av att de var en aning krokiga (inte böjda) var priset nedsatt från 1500kr till 200kr! hälften så mycket som jag gav för mitt kortare bokken i vitek. det slutade nästan oundvikligen med att jag köpte ett. fantastiskt vackert!

tameshigirirullning i mörkret, olika svärd och tubas, min nya väska och mitt nya bokken

på fredagen gick vi upp halv åtta, och hann precis äta frukost (två portioner gröt och massa mackor för mig) och byta om innan träningarna började vid nio. sedan tränade vi till halv ett, gjorde avbrott för lunch och träningen fortsatte vid två och höll på till fem-halv sex. den här dagen fick jag träna för Jock Hopson, en EXTREMT rundlagd 7-danare, samt Momiyama-sensei, 6-dan. vi började med att gå igenom alla seitei-kator, för att därefter köra igenom nummer 3 och 9 lite extra efter som de, som Hopson-sensei sa, "are particularly awful". i vanliga fall hade jag mått skitdåligt över så pass direkt kritik, men så kände jag inte alls när det kom från Hopson-sensei. även fast han i princip kunde skrika till en hel grupp eller en specifik person att det de gjorde var "AWFUL!" eller "HORRIBLE!" så kändes det bara som att han var där för att hjälpa oss att bli bättre.
efteråt körde vi lite graderingsträning, och jag lyckades i princip pricka idealtiden båda gångerna, vilket gjorde mig mycket nöjd. efteråt fick jag dessutom bekräftat av både Momiyama-sensei och Hopson-sensei att jag skulle klara av att köra med iaito på graderingen två dagar senare. och detta efter bara två dagars övning!

Hopson-sensei längst till vänster i bild och Momiyama-sensei längre bort närmast väggen.

efter middagen tränade jag lite hugg själv, och lyckades nästan hitta rätt hassoji, huggvinkel. det är tydligt när en gör det, för det är då det blir ett sånt snyggt svischande ljud. några gånger fick jag till det i alla fall.

den här kvällen drack folk nästan ännu mer än föregående. jag la mig vid halv tolv, men när jag vaknade för att gå på toa vid två så satt det fortfarande människor och drack och pratade! mycket underligt i mina ögon, de kan inte ha fått mycket sömn.

på lördagen skulle jag träna för Ishido-sensei för första gången i mitt liv, och givetvis lyckades jag och sida komma två minuter försent. vi värmde i alla fall upp med lite huggträning. speciellt nukitsuke-huggen tog på min högerarm eftersom jag inte är van vid svärdsvikten och svärdet hela tiden hålls horisontellt. sen gick Ishido-sensei igenom alla tolv seitei-katorna och påpekade viktiga punkter. så jävla intressant att höra honom prata om det! eller ja, höra Andy Watson prata om det, för det är han som tolkar Ishido-senseis japanska.
jag vågade faktiskt ställa några frågor, och ett par gånger fick jag komma fram i mitten och hjälpa till att demonstrera något. ^__^ det roligaste var först när jag skulle visa att västerlänningar hade lite för korta hälsenor för att utföra nån koryu-kata, minns inte namnet. men jag har ju ridit i tio år, så jag kunde lätt böja knäna skitmkt utan att lyfta hälarna från golvet. då blev jag kallad "half japanese" ^__^ och så fick jag en personlig demonstration av den katan, för att jag skulle kunna göra den extra bra. då blev jag lycklig! så ställde jag en fråga på en vändning också, som resulterade att jag fick gå fram och tillbaka över golvet medan senseierna ropade mitt namn så att jag vände för att visa att vändningen är naturlig. ^__^ jag är ball!

ovan: Ishido-sensei (mannen med grå/vita håret) instruerar oss på en kata.
under: trångt, trångt, trångt när ca 60 iaido-kas ska dela på utrymmet. spot me! Andy Watson är f.ö. mannen närmast i vänsterkanten.

att de fick veta mitt namn visade sig också vara extremt bra, för det gjorde att jag fick massa personlig hjälp av Andy Watson som stod nära mig under eftermiddagen. ^^ vi hade även lite fri träning, och då hjälpte han mig jättemycket med en kata och sådär. ska försöka tänka på det han sa i de övriga katorna också. tränade massa noto (att sätta tillbaka svärdet i skidan) också, det blev rätt bra tillslut.
till sist tränade vi två koryu-kator, om enligt samuel (jag har ju aldrig träänat koryu) är de två jävligaste som finns, typ. =D bl.a. den som jag då skulle vara bra på. den tyckte jag inte var så farlig....

på kvällen var det sayonara party. =D vi fick jättegod mat och lekte lekar, sen drack alla sprit. inte jag då, träning 08.45 nästa dag plus planerad tameshigiriträning till 07.00. jag hamnade i en extremt filosofisk diskussion mellan Chris Mansfield och emil, som gick i extremt intressanta cirklar, och jag skojar inte. på ett sätt blev jag väldigt imponerad av Mansfield, på ett sätt vågar jag inte riktigt lita på det han sa. jag kan dock säga att han gjorde ett så pass imponerande intryck på mig att han faktiskt fick mig att gråta inte för att jag blev ledsen, och inte av glädje heller. bara av att bli så fantastiskt berörd. jag hoppas bara att jag en dag kan komma att närma mig de insikter som han har vunnit.

efteråt satt jag mestadels och pratade med Andy som smickrande nog påstod att han trodde att jag redan hade tagit 1-kyu första gången han såg mig träna (och vid det tillfället hade jag bara 4-kyu, tre grader under). han sa även att jag helt säkert skulle klara min gradering till 3-kyu. vi pratade en del om iaido och tameshigiri och olika saker, mycket trevligt var det. tillslut stupade jag dock i säng och somnade på en sekund ungefär.

på söndagen försov jag mig gravt och missade min tameshigiriträning. lyckades dock byta om på 5 min från pyjamas till hakama etc, och kom på så sätt i tid till träningen som inleddes med gruppfoto för alla deltagare. eftersom vi skulle ha gradering senare delades vi in i grupper och tränade de kator som skulle vara obligatoriska på graderingen (dock inte för mig, jag skulle få välja fritt). jag fick träna för Renée-sensei, och vi gick igenom ettan, fyran, sjuan och tian. mycket lärorikt. jag fick en del bra rättningar, även om jag själv bara hade tänkt köra ettan och sjuan av dem som vi gick igenom.

gruppfoto med nästan alla deltagare på seminariumet. hoho, det här fotot sög typ. ^^

efter det relativt korta (1½timme) träningspasset var det dags för gradering. i pausen innan graderingen lyckades jag få ett par ord med Ishido-sensei. han frågade om jag skulle gradera, och när jag sa ja frågade han "1-kyu or 1-dan?" JAG BLEV SÅ GLAD! Ishido-sensei trodde alltså att jag skulle gradera till en två eller tre snäpp högre grad än jag skulle! jag ursäktade mig naturligtvis och sa att jag bara tränat sedan augusti. jag gick runt och skröt om det hela tiden sen. <3>stod jag på läktaren och tittade på, trots att det egentligen är skittråkigt. direkt efteråt körde vi en avslutningsceremoni, och så var seminariet slut. vilket även betydde att det var dags för min gradering. nervöst! tack vare Andys och Ishido-senseis kommentarer kände jag mig dock väldigt säker på att klara mig. jag körde kata ett, fem, sex, sju och tolv, vilket inte säger er någonting. efteråt fick jag tips av Rolf-sensei att träna upp styrkan i handlederna, så nu blir det gymkort i sommar. < 3

t.v: jag under gradering
t.h: instruktioner från Momiyama-sensei efter graderingen

jag klarade mig för övrigt. ^__^

efter graderingen gick vi ut på gräsmattan när sidan övade tameshigiri. han lyckades nästan med ett do-hugg (horsontellt hugg). när han var klar så emil att nu var det min tur! =D yay! jag fick först känna igenom svärdet. det var MYCKET tyngre än mitt vanliga svärd, vilket gjorde att jag fick svårt att kontrollera det. efter ett par minuter var det dock dags att ge sig på mattrullen. jag högg som jag alltid brukar göra, och svärdet gled som genom smör. hände bara en liten liten stöt i handleden när bladet gick in i mattan, sen ingenting. på ett sätt hade jag nog förväntat mig mer av tameshigirin, så fruktansvärt roligt var det inte att choppa loss. men men, en kan inte få allt. ^_^
efter tameshigirin tog jag maaaassaaaa posebilder med mitt svärd. < 3

yes, jag är en poserhora. vad ska DU göra åt saken?

efter fotograferingen var det dags att snabbt som attan knöla ner packningen i väskan och springa till lunchen. efteråt fick jag tillfälle att prata lite med Ishido-sensei igen, vilket var trevligt, men nervöst. jag tror att han tyckte att jag var rolig.
mest för att jag är väldigt "ojapansk" och ibland väldigt direkt och spontan. säger saker utan att tänka efter, typ. det hela slutade med att han började kalla mig sin grand daughter. ^^ nils påpekade också att när han reste sig upp för att gå, så var det bara mig han skakade hand med. det hade jag inte ens tänkt på, men jag blev glad. < 3

jag och sensei ler fånigt tillsammans. < 3

efter det var det bara att stuva in sina saker i bilen och åka hem. jag sov i princip hela resan.

den här helgen var helt underbar, och verkligen värd varenda krona att åka på. på ett sätt så har jag lärt mig massor, på ett annat sätt har jag inte lärt mig någonting. men jag har börjat ana saker jag inte kände till förut. jag har fått en otrolig motivering till att fortsätta förbättra och träna upp min iai så att jag kan förtjäna en plats i senseis dojo. jag ska koncentrera mig mer på mina kator, min metsuke, på alla de mentala bitarna. jag vill även arbeta mer med att införliva iaidon i mitt övriga liv.

det är så mycket så det går inte ens att skriva en tiondel. det är som att en dörr har öppnats, och jag är inte igenom än men jag ser rakt igenom dörrposten.

jag vill dit. jag vill verkligen dit. någonstans vet jag att jag kommer att nå fram. iaido är så mycket mer än jag först tänkte att det skulle vara. återstår att se hur mycket mer jag kan vara.

feed me!

2007-05-28T04:16:00.000+02:00

jag förvånas återigen över hur mycket mat jag kan klämma i mig på en gång.

idag hade jag visserligen inte ätit på hela dagen när vi satte oss till lunch vid halv sex (ja, halv sex på kvällen). så åt jag en laxfilé på kanske 200g, samt ordentligt mycket potatisgratäng. drack även tre glas cider.

strax efteråt for mamma och jag in till min klasskiva, där vi skulle äta middag (bra planering!). där bjöds det på en liten förrätt (tomat och mozzarella, typ) innan huvudrätten som för mig bestod av moussaka (hur det nu stavas). rätt stor portion, jag klämde givetvis i mig hela alltet. när min mat var slut smakade jag även en del (ca ½ portion) av de andras potatisgratäng. ett tag senare var det dags för efterrätten, som bestod av en underbart chokladig kladdkaka med svag mintsmak och grädde. jag åt upp min egen, halva mammas och halva rebeccas. sen gnällde jag över att jacob inte gav sina rester till mig utan till servitrisen.

efter det var jag dock rätt mätt, utan att överdriva. men betänk att jag åt ALLT det här under loppet av fem timmar.

f.ö. var skivan skitfin. massa fint folk från skolan, jag fick träffa älskade karin, allt var underbart. snackade en hel del med angel och chou nen också, de kom i sina skoluniformer BÅDA TVÅ! <3
det som gav kvällen extra stjärnglans var dock upptäckten av en liten flaska grön likör på bakersta barhyllan med namnet "midori". fick en helt underbar drink baserad på den med massor av lime, vodka, nånting-nånting och sprite. helt grön blev den, och så JÄVLA god. smakade limeigt och jättesött. som en syrlig karamell. det bästa är dock NÄSTAN tillverkaren: SUNTORY! =D hallo, lost in translation någon? ^^ måste köpa den likören nån gång, den är så PERFEKT. <3 style="color: rgb(0, 102, 0);" face="verdana">tog buss och den en superlyxig taxi hem. den hade typ åtta platser, och mittensätet var bakvänt mot bakersta sätet, så det var värsta limousinkänsla.

tänkte egentligen fyllekäka lite gröt, men jag ircade med lendai och grabbarna grus borta i japonien, så det är inte aktuellt längre.

imorgon ska jag göra så sjukt mycket saker att jag inte pallar tänka på det öht, ungefär. LA LA LA LA BINGO.

men mat. och drinkar. och taxi! money makes the world go around!

f.ö. funtar jag på att skapa en ny separat blogg enbart dedikerad till vad jag drömmer på nätterna, för det som rör sig i min hjärna är bara så fett.... sjukt.

fiona

2007-05-25T23:56:00.000+02:00

jag älskar dig.

jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.

mitt hjärta gråter för dig, fast jag vet att du inte vill att det ska det.

ibland önskar jag att du inte hade kommit till sverige alls. att du aldrig hade varit med om allt det här. för då hade du aldrig behövt åka hem. du hade inte haft något att sakna. och samtidigt är jag så jävla tacksam att du kom. att du fick det här året. att jag fick chansen att träffa dig och, hoppas jag, chansen att försöka göra ditt liv lite bättre.

jag vill inget annat än att du ska må bra, jag önskar att jag hade magi nog att ordna så att du fick det.

det här inlägget spårar typ ut totalt, men jag bryr mig inte.

jag är så glad att du finns i mitt liv. att jag fick lära känna dig. veta vem du är. jag vet inte ens varför. bara för att du är du. för att du lärt mig något jag inte kan sätta fingret på.

när planet lyfter om en dryg månad så kommer jag sitta på mitt rum och gråta, jag svär.

jag tycker om dig så otroligt mycket. jag vill, önskar och hoppas att du ska få det bra i schweiz. att du får något med dig härifrån som gör att det är värt smärtan att lämna oss. att du också lärt dig saker, blivit starkare.

jag vet inte hur jag ska avsluta, för det finns liksom inget slut. inget som jag vill erkänna i alla fall.

jag kommer antagligen minnas dig för resten av mitt liv. jag hoppas att du kommer minnas mig också.

I wanna be part of the human race

2007-05-24T14:52:00.000+02:00

idag tänker jag på japan. antagligen för att clei, milk och donkey for iväg för ett par timmar sedan.

tänker på min resa.

på sista tiden har den börjat kännas mer och mer verklig. som att den KOMMER att äga rum. visst svindlar det av lycka. liksom HALLÅ? JAPAN! BO I JAPAN! helt jävla amazing. mina drömmars land och mina drömmars stad. och jag ska BO där. kunna ta t-banan bort till harajuku när jag vill, fika på små tehus, hänga på den lokala arkadhallen....

samtidigt är jag så in i helvetes rädd.

ett helt år. fattar ni hur lång tid det är? hur många jag kommer tappa kontakten med? att när jag kommer hem så kommer så många människor ha förändrats, flyttat och försvunnit? sånt skrämmer mig.

jag har inte haft mycket att hålla fast vid förut. jag hade min bästis karin, några vänner i skolan, och så folk från andra städer som jag i alla fall träffar max någon gång i månaden. det var allt. jag har lärt mig att vänner aldrig kommer gratis. att de kan försvinna när om helst. att det gäller att nästan igla sig fast allt vad en har för att de inte ska glömma en eller strunta i en. nu har jag vänner som jag inte känner så för. som jag faktiskt litar på mer än jag kunnat lita på några människor förut. nu, mer än någonsin, har jag ett liv här. i sverige. i stockholm. jag har så jävla mycket mer som håller mig fast. så många fler människor att sakna.

i april nästa år ska jag frivilligt ta farväl till alla mina vänner och all min trygghet med den enda vetskapen att när jag kommer tillbaka så kommer ingenting att vara sig likt. och jag kan inte ens börja gissa kring hur det kommer att vara.

det blir det mest skrämmande jag någonsin gjort. ändå kommer jag göra det.

- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då?
- För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort.

för att jag är människa ända in i märgen.

Christopher Kane

2007-05-23T01:25:00.000+02:00

jag är kär. i christopher kanes kollektioner, både för SS 07 och för AW 07 (hittas bäst på tuben).

på något sätt lyckas han kombinera många av de element jag älskar. smala midjor, utställda kjolar och bara stilfull, elegant och sexig kvinnlighet.

klänningen på bild ovan tänker jag sy upp åt mig själv. lite annorlunda i designen, troligen, men baserad på hans modell. tänker mig livet i lack eller latex, kjol i grönt/grönbrunt extremt organiskt tyg och så svart spets då. om jag vågar kanske lacken/latexen blir i limegrönt, kjolen svart/mörkt brun med gröna toner och så svart eller vit spets beroende på. kanske vit spets och svart underspets? jag vill att den ska vara knäpp, typ. sen ska jag ha den med underkjol och gå på synthtillställningar.

till hösten vill jag sy en sån liten vinterklänning som syns i videon vid 00:52, kanske med ärmarna från den vid 01:02. älskar den vid 01:19 också, i grön sammet vore den perfekt för alla julpartyn, eventuellt med "överkjolen" som syns vid 01:35.
slutligen älskar jag den lilla kappan vid 01:30. får jag bestämma har den lite vidare trekvartärmar, smala pälskanter vid fåll och ärmslut, sidoknäppning med "kinaknappar" och bärs bäst med långa läderhandskar, pillerburk i päls samt grova klumpiga pumps med ett par centimeters platå.

en tolkning av det kommande höstmodet som, gissar jag, inte bara kommer vara stilrätt och top notch, utan även unik, personlig och bara skrika "momiji!"

GRRR!

I wanna get lost with you, I already lost track of time

2007-05-22T08:56:00.000+02:00

göteborg var det bästa.

dagar på lise med toppform på ITG:n varvas med nätter i delad säng och ett varma armar omkring sig.

utgången på fredagen var minst sagt knäpp. popklubb, och sedan runtharvande på stan med war, zan, zagwer, carrot och emilia. har säkert glömt någon. slutade med att jag somnade på soffan och blev ofantligt stel i benen.

lördagen var 90% sängmys och soffhäng med varsin laptop, bond och legally blonde 2. slutligen IIDX och superskivan med ALLA spel i wonderboy-serien i ALLA versioner. jag klarade andra arean på originalspelet, fast det var flera år sedan sist. och jag ska köpa ett SNES och rapea mario kart, så det så. konamikataloger, massage på stela axlar, kollapsa i en hög på soffan. 100 singlar från labrador och alex gopher. justice - D.A.N.C.E. "ledande lag i vårspelen: PICCABOO"

igår skrattade jag mer på en dag än jag gjort på hela året. jag svär. har tappat räkningen på alla gånger som jag bara kved av skrattkramper och ramlade ihop på marken eller mot ett staket. otaliga stjärnvister, 31 sillar och utposterade fula hundar. MARKCON. ”det är bara kineser som åker den.” jag har clearat fem eller sex nya ITG-låtar. på tre dagar. I’m game. are you? sen grillade vi. med tre liter tändvätska och dåligt kol. men fan vad det brann sen. KONST. ICE ICE ICE. saneringen kostar bara 100kr, visste ni det? lacknafta och en grov borste. synd att folk måste ha lön också. men det är bra för ekonomin! iGarv. sen gjorde vi mera konst innan det blev för kallt. gick hem och la oss.

måndag med skolkande, gröt som INTE exploderade men var god ändå, och så packning, filöverföring, städa ihop alla vanor som hunnit spridas ut över lägenheten. sexan till nordstan och stationen. kramas länge, länge, länge och bestämma att ses någon mer gång när det går. vinka genom tågfönstret, och sedan fem timmar med pluggande, ny musik i lurarna och ändlösa sträckor av slätt som varvas med småstäder.

och ja, jag är kär. jag var det redan innan. det är omöjligt att vara annat när en 23 år gammal 185cm lång klump på 70-80kg inte vill gå upp ur sängen efter flera timmars morgonmys, utan bara gräver ner sig och grymtar under täcket, lägger huvudet i ens knä när en sätter sig på sängkanten och tillslut drar ner en i sängen, kramar om en och snuffsar i ens hår. ligga på hans bröst och lyssna på hjärtslagen (precis som jag gjorde med pappa för 15 år sedan) medan vi kollar forumet och ircen på macbooken. en miljon andra detaljer som jag skulle kunna nämna men väljer att behålla för mig själv.

det är mer perfekt än något jag någonsin varit med om förut.

han är inte kär i mig. fast han vet att jag är kär i honom. och på torsdag drar han till japan i en månad. han bor 50 mil bort, i en helt annan stad. om 10 månader drar jag till förmodligen till japan, det skulle ha varit svårt att spendera min sista tid i sverige borta från min familj och mina nuvarande vänner. han är pälsdjursallergisk och tycker att hundar är bråkiga. jag är knäpp och beroende av medicin och terapi för att kunna leva.

jag skulle kunna vara bitter. men jag har inte lust med det. istället samlar jag bilder i en mapp att dreggla över, tittar på filmerna från domokon och lise, och tänker att om en fem veckor eller så, då blir det nog göteborg igen. och jag är rätt säker på att jag kommer att få kramar så det räcker och blir över då med. just nu är det faktiskt allt jag begär.

finast i världen. och ingen kan säga emot.

gött mooos

2007-05-18T20:32:00.000+02:00

bara för det klarade jag såklart summer in belize, igår på lise. soft maskin. tog nåt MR också, på nån sjua. körde funk factory och massa kul låtar.

idag var det vårspelen. äg. vet inte om jag ska avslöja exakt hur bra det gick än, men det ägde. mest ägde det att tizian var tvungen att dra hem till malmö så jag fick åka bergbanan, flum ride, höjdskräcken och kanonen. ASKUL. nu behöver jag ej betala för att åka de saker jag ville åka. ^^

sen körde jag nån cred till. bubble dancer, askek, för jag hade stay ups som gled ner som fan och jag fick stå och dra upp dem medan jag dansade. men det var ju typ en sjua, så det är lugnt att köra lite nobar. sen körde jag... da roots, nice. och så passade jag... fan, kommer ej på. en åtta. i 165bpm. typ rätt många steg, över 400. aaaaaah, sämst. fan, kommer på nån annan gång.

jag gillar götet. det är feta nice. och mysigt. ikväll är det synthklubb. imorgon kanske fest hos nina. vi får se. sen ska vi väl hinna se lite film också, och sen är det hemgång. kek. vill ej. har massa att göra som jag inte gjort. hata. sämst. fan, inte vara negativ.

I'M GAME

2007-05-16T22:10:00.000+02:00

efter att ha fullkomligt stressat sönder mig själv idag på stan i jakten efter smink och en ny väska, samt böcker om shinto, så tänkte jag att det var en perfekt idé att coola ner sig med lite ITG. eftersom jag redan var vid rådmansgatan så var det ju bara att springa dit.

kom dit och kiwi, gargoil och tobias m.fl. var där. körde två creds tillsammans med gargoil och kiwi, och failade typ ALLT. först nior (och dem "ska" jag faila), men sen nån sjua (KEK steg!) och bla bla.

tänkte att eftersom jag uppenbarligen är helt ur form och inte pallar något som jag pallade förut kan jag ju köra en cred med roliga låtar för att träna lite timing. började med sweet world på 6, och fullcombade den, men tänkte ändå inte speciellt mkt på det eftersom jag fullcombar en låt förut. kändes väldigt bra i vilket fall. =) fortsatte med xuxa, också på 6. fick nån miss i början, men fullcombade resten. som avslutning tog jag tell, också på 6, och det gick VERKLIGEN över förväntan! fick S och min första SDG.

när jag stor och kollar på skärmen efter tell och funtar på om jag borde fota av min SDG lägger jag märke till vad jag egentligen fick för score:

93,93% och mitt FÖRSTA MACHINE RECORD! =D

vidare till nicksidan. stor bara och glor på mitt tellresultat och är skitnöjd, när jag ser resultaten för xuxa rulla upp och kiwi säger "du fick ju machine record på den också." jag typ stirrar. fattar noll. resultaten rullar om, och när sweet world kommer upp igen så ser jag själv att...

jag fick tametusan machine record på den OCKSÅ! =D

börjar fota som fan och förbannar mig själv för att jag inte har något minne ännu. helt jävla lycklig. en cred. TRE MR #1.

liksom, nu vet jag att jag är bra. visst, jag har inte musklerna just nu, men det får jag acceptera. jag ska inte bli besviken över att jag inte klarar typ summer in belize nu, bara för att jag klarade den när jag dansade två gånger i veckan och gick på alla mina andra träningar. jag har inte dansat ordentligt sedan domokon och jag har skippat iaidon rätt hårt de senaste två månaderna. det är inte konstigt att det tar tid att bygga upp de musklerna igen.

dessutom är det inte ens viktigt. vad spelar det för roll om jag inte får tillbaka musklerna? om jag aldrig klarar min första 10a? det handlar inte om det. det handlar om att ha KUL. skit samma att jag inte klarar några åttor längre. att jag fortfarande inte klarat ROM-eo & juli8 på expert på annat än SM-arkad.
den enda creden som jag körde bara sexor på var fan roligare än allt jag dansat den senaste månaden. det är så jävla mkt roligare att klara en lätt låt och verkligen se hur bra FA jag har fått än att fortsätta stampa sig igenom sjuor och åttor helt frenetiskt och bara faila.

från och med nu ska jag lägga av med att pressa mig själv att ta svårare låtar. jag ska bara köra för det roliga, och om jag levlar lite så är det bara en sidobonus.

det är precis som milk och clei säger. det handlar inte om att stampa skiten ur sig. det handlar om timing, och att ha KUL. ingenting annat.

^__^

utopia

2007-05-16T11:11:00.000+02:00

på repeat.

dagens absolut bästa.

"LET'S GO! LET'S GO!"

imorgon smäller det. jag har längtat i typ tre veckor snart, och nu är det verkligen inte alls lång tid kvar.

för första gången på länge vill jag skrika, och inte skrika ut all jävla misär, utan skrika ut hur jävla glad och lycklig jag är.

just här. just nu.

27½ timme kvar.

12.40
f.ö. tror jag att jag gick "off the charts" med mina knäppa drömmar inatt.

scenario:
jag skulle passa en häst i några dagar. efter att ha varit ute och travat den på morgonen och lämnat in den i boxen igen "drömde" jag i drömmen att hästen inte var en häst, utan en pokemon i sitt första stadium, och nu hade det dykt upp en starkare pokemon som starkt liknade MUDKIPS som ville äta den här hästen. så jag var tvungen att evolva min pokemonhäst så fort som möjligt, för om jag nådde tredje stadiet före den hungriga pokemonen skulle den inte äta upp hästen. tyvärr hann jag inte, utan den starkare mudkips-pokemonen tog med sig hästen som en "flower bride" och de skulle gifta sig. ja, fan vet jag vad som hände med uppätandet.
när jag "vaknade" efter den här "drömmen" i drömmen så visade det sig dock att hästen, de facto, var borta även "i verkliga livet". när ägarna kom hem så skulle jag berätta allt, men jag började gråta istället. då blev de typ arga på mig, för om jag var så ledsen så skulle de få skuldkänslor själva.

sen hände massa andra saker som involverade godis och trasiga köksmaskiner, men det kommer jag inte alls ihåg lika tydligt.

min drömmar är helt freakish.

I win

2007-05-15T23:51:00.000+02:00

fick rida cascada, och vi hade dressyrbana.

underbara häst. fick henne i form redan på framridningen och sen gick lektionen därefter. hade problem med att stödja upp henne ordentligt på yttersidan i volterna, och flyttningarna gick väl inge vidare. men ändå. känslan! och avslutningen. en häst som visserligen kräver sin ryttare, men som jag faktiskt klarade av bra och som jag kände ett starkt samarbete med. som svarar på hjälperna, som en verkligen måste vara lyhörd för. dessutom hamnar mina skänklar alltmer där de bör vara, och min sits blir bättre för varje lektion. och så cascada. helt fantastisk känsla

att åka hem från en sån lektion och gå från bussen med ewan i bakgrunden när solen sakta går ner.

jag kan aldrig i livet sätta ord på den känslan. den är för fantastisk.

lycka som nästan bäst beskrivs med raderna:

You've spent some time in the morning sun
But what goes up must come down

And you can feel the sunshine fading
And it's too soon but you're stuck waiting

It's painful cause you just won't let go
One mouthful and you want more

When you've felt so fine you just can't fake it
When nothing comes you catch and break it

I fail

2007-05-15T09:14:00.000+02:00

kom till skolan 08.35, 15 min försent.

går upp till 421an, där min ryska är. stänger av mp3n, knackar på. dörren öppnas av kerstin. jag typ lol? kerstin är inte min lärare. hon är engelskalärare.

det var nationellt prov i engelska B för alla tvåor, och min lektion var inställd.

jag har inga lektioner innan 11.25

FAIL.

13.39
further:

11.25 hade jag religion i ca 15 min innan vi fick jobba fritt, d.v.s. luncha. efter skolan var det meningen att jag skulle åka ut till järna och kolla på tyg. går och checkar sl.se, och ser att nästa tåg ska gå 13.15. kollar på klockan. 12.19. wtf? 55 min? klickar "åk tidigare".
tågen går en gång i timmen, och jag har missat det förra med fem minuter.

lackar, men sätter mig ändå och tjurar i skolan. kommer på att jag måste föra över pengar. går in och gör det på nordeas sida.
så slår det mig:
jag har inte mitt bankkort med mig idag. det ligger hemma i min plånbok. jag kan inte åka och handla i vilket fall som helst.

när jag insåg det så blev jag rätt less och åkte hem. nu ska jag äta ben & jerrys och kurera mig mot dessa ständiga misslyckanden.

love-mani

2007-05-14T17:28:00.000+02:00

idag var jag på terapin, som typ varje måndag.

idag valde jag, som huvudämne, att prata om netgame, bemani, musikspel.se och hur det har förändrat mig som människa.

förra året var så jävla kaosartat. efter massa strul hit och dit förlorade jag en massa vänner och hamnade tillslut på sjukhus för suicidförsök. när jg väl kom ut ur den där historien så hade jag skaffat ett nytt förhållningssätt till mig själv: jag var helt jävla skräckslagen. flr mig själv, för vad jag egentligen var kapabel att göra mot andra människor och mot mig själv. folk i som kände mig då vet i allmänhet att det tog tid för mig att lita på människor igen, men något som tog ÄNNU längre tid och som jag inte ens erkände som ett problem förrän någon månad sen var att jag inte litade på mig själv alls.

det är precis det som är orsaken till alla arga blogginlägg om hur knäpp jag är etc.. jag har varit besatt av att inpränta i alla andra hur knäpp, vidrig och farlig jag är, eftersom jag inte litar på att jag kan skydda andra människor från mina värsta sidor.

nästan hela förra året spenderade jag ensam. jag hade inga vänner utanför skolan förutom dem i linköping. jag umgicks knappt med någon alls, satt bara för mig själv på mitt rum varje dag.

sen kom december. syaoran drog med mig till netgame för första gången. jag var funktionär på domokon. jag började dansa och hänga på netgame flera dagar i veckan. först tänkte jag inget om dem som hängde där. höll mig på avstånd, såg dem mer som bekanta, typ som dem som rider i min ridgrupp eller folk i klassen som jag aldrig umgås med. men de tvingade mig snart att ändra min synsätt. personerna jag träffade där var inte som människor jag umgåtts med innan. de var snällare, positivare, kramigare. jag kände mig inkluderad i deras grupp direkt. jag hängde med dem på olika grejer, som slycon, träffade dem på netgame och allting kändes helt mysko.

till en början blev jag nervös och rädd. jag tänkte att det var bäst att hålla allt så opersonligt som möjligt, hålla folk på avstånd och inte släppa någon nära. en plan som kraschade rätt omgående. det gick ju inte. det var omöjligt att inte kramas, skratta och dansa och ha skitkul. men jag visste ju hur jag var. hur vidrig jag var innerst inne. så jag blev aggressiv, försökte stöta ifrån mig folk på olika sätt, men vågade aldrig gå fullt ut, eftersom jag var rädd för hur jag skulle bli då.

och det funkade ju aldrig att hålla folk borta. jag kan inte själv undvika folk, sluta gå till netgame, eller så. sånt lägger jag på andra. och när ingen annan verkade dissa mig så fortsatte jag gå dit. jag tyckte om dem som hänger där alldeles för mycket.

långsamt började jag inse att jag faktiskt kan fungera ganska normalt. och framför allt insåg jag detta:
jag kan inte låta mina tankar styra mitt liv. ju mer jag pushar bort folk, ju mer jag ska "bevisa" att jag faktiskt är en vidrig människa, desto elakare blir jag. jag blir inte nöjd innan jag hittat var deras "gränser" går, och det vet jag inte förrän jag knuffat dem rakt över kanten och de försvunnit. det är bara en fet självuppfyllande profetia. för om jag inte försöker bevisa något så är jag ju inte sådär elak egentligen, och då finns det inget att skrämma bort andra ifrån.

om jag bara beter mig normal, gör vad jag känner för, freakar när jag freakar men också är mig själv i övrigt, då funkar det ju. och det bästa är att lita på att de människor som gillar mig helt enkelt ser något i mig som jag inte ser. lita på deras uppfattning, att de kan bestämma själva om jag är värd att umgås med.

hade jag aldrig börjat hänga på bemani och netgame hade jag aldrig insett det. då hade jag fortfarande varit fett ensam, inte fattar hur jag någonsin skulle kunna skaffa vänner igen och aldrig kunnat lita på mig. själv litar på mig själv gör jag iofs fortfarande inte, men jag har lite bättre kontroll, och eftersom jag börjat lita på andra igen så hänger ju inte allt på mig heller längre.

det är ingen slump. bemani är speciellt. jag vet ingen umgängeskrets som är lika positiv, glad, peppande och kramig. visst, det är craploads med drama hela tiden, men det märker jag ärligt talat inte alls av lika mycket som allt det positiva.
just då så var bemani precis vad jag behövde. det har hjälpt mig som fan. att må bättre, att fungera bättre, att inse saker om mig som jag inte insett förut.

idag sprang jag ihop med lime efter terapin. vid skanstull kom hans tåg och vi sa hejdå. men jag vågade hoppa på hans tåg av ren impuls i sista stund. hängde med ända ut till akalla och tillbaka. hängde med hanns kompisar lite, köpte kol och tobak till vattenpipa och hade ett jättebra snack på vägen därifrån. helt mys.

för bara någon månad sedan hade jag ställt mig och väntat på skarpnäck som ett dumt fån och antagit att han inte ville hänga med mig mer eftersom han själv inte bjudit in mig. nu bjöd jag in mig själv. utan bemani och det som ni gjort för mig hade det bara aldrig varit ens i närheten av möjligt.

ni är fan så jävla fina. <3

STUDSA

2007-05-12T19:39:00.000+02:00

igår var jag och kiwi hemma hos disa och hanna och hoppade studsmatta.

allt var mys,. massa god mat, ett helt underbart hus och världens roligaste lektion i rasbiologi. och så masa studs. på kvällen chocolat och mys i soffan. okej, jag kunde inte sova så mkt på natten, men pala det? inget nytt. bara känslan av att vara hos en familj i alla fall KÄNNS som att den funkar. det gör inte min.

åkte därifrån med idéer och planer kring framtiden, saker som bara måste göras. bl.a. har jag bestämt mig för att OM det blir japan nästa vår så tar jag antagligen transsibiriska istället för flyget. fatta vad häftigt. två veckor på den ryska tundran, framsusande i ett tåg. bara isen, kylan och känslan av att vara på väg. jag har ju läst lite ryska också, och det är ett fantastiskt land. skulle vara så back packer-aktigt också. flyga till moskva, hoppa på tåget till vladivostok och sen ta färjan över japanska havet. till sist tåg ner genom hela japan.
okej, helt bestämt är det inte. men om det är billigare så känns det värt. dessutom behöver jag inte bry mig om 25kg-begränsningen på en tågresa, vilket är underbart.

sen kom jag slutligen fram till att när jag blir äldre så ska jag inte bo kvar i innerstan, kanske inte ens i tunnelbanenätet. jag fick en sån fantastisk vision av min framtid. när jag är 30-35. färdigutbildad psykolog, med stabilt jobb. två eller tre hundar. då vet jag precis vad jag ska göra. köpa ett litet hus lite längre ut, t.ex. på pendeln, och flytta dit. eller köpa en bit mark och bygga eget. ha ett "litet" hus, runt 100kvm. stor tomt, med en ordentlig och stor hundgård där hundarna kan vara om dagarna så jag slipper ha dem på dagis. mina japanska spetsar, min shiba och kanske en kai. kaihundar är så fantastiskt vackra. kanske en liten pool (disas och hannas grannar hade pool, så himla mysigt! kostar inte ens mkt att bygga själv!). och några kilometer bort, kanske så nära att jag kan cykla dit, kommer det finnas ett stall med fina hagar och ridbana. och där kommer ett lite skimmelsto vänta på mig om morgnarna. ett svenskt varmblod, en hannoveranare eller kanske till och med och lipizzaner. och jag kommer morgonfodra och ta ut henne på en liten ridtur innan jag åker till jobbet. jobbar hela dagen med intressanta fall, för att sedan komma tillbaka till stallet på kvällen. rida lite till. träna dressyr. kanske tävla nån gång ibland.
det kommer bli underbart.

skaka av dig dina sorger och bekymmer

2007-05-10T12:53:00.000+02:00

matte B-provet gick galant, bättre än väntat. trevligt prat med syaoran och lisa i maten också. myys. sånt som gör mig hyper och glad och lycklig.

"släpp in solen" på repeat hela dagen. klottrat med grön penna på handen för att hålla mig uppe.

dagar som försvinner, ligger på sängen och vrålar skrik efter skrik, tömmer tablettkartor och ringer samtal till min mentors röstbrevlåda med svag röst. allt för att undan hålla tankarna på de glänsande små som jag aldrig klarat av att slänga. allt utan att någonting blir bättre.

och jag tänker att för fan hanna, du måste ju leva. efter alla dessa jävla år, du KAN INTE ge upp nu. det går inte. nu är nitton år nu, du måste för fan LEVA. för det finns faktiskt inga alternativ kvar längre.

om någon bara kunde berätta för mig HUR.

när hela himlen är grå
och det känns som att mitt hjärta inte klarar av att slå
det är lång väg att gå
men jag har ingen annan än mig själv att skylla på

släpp in solen
släpp in solen
släpp in solen
skaka av dig dina sorger och släpp in mig
släpp in mig

Every You, Every Me

2007-05-07T22:23:00.000+02:00

Sucker love is heaven sent.
You pucker up, our passion's spent.
My hearts a tart, your body's rent.
My body's broken, yours is spent.

Carve your name into my arm.
Instead of stressed, I lie here charmed.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.

Sucker love, a box I choose.
No other box I choose to use.
Another love I would abuse,
No circumstances could excuse.

In the shape of things to come.
Too much poison come undone.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he

Sucker love is known to swing.
Prone to cling and waste these things.
Pucker up for heavens sake.
There's never been so much at stake.

I serve my head up on a plate.
It's only comfort, calling late.
Cuz there's nothing else to do,
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he

Every me and every you,
Every Me...he

Like the naked leads the blind.
I know I'm selfish, I'm unkind.
Sucker love I always find,
Someone to bruise and leave behind.

All alone in space and time.
There's nothing here but what here's here's mine.
Something borrowed, something blue.
Every me and every you.
Every me and every you,
Every Me...he

Every me and every you,
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he
Every Me...he

popslyna

2007-05-07T01:41:00.000+02:00

tillbaka till rötterna?

häromdagen skickade jag ut en random request i ms.se-kanalen efter ny musik. sa att jag ville ha något lugnt och lite melankoliskt. clei länkade till five moments med the field mice.

mitt i prick rakt in i hjärtat. sedan dess kan jag inte lyssna på något annat än det, och kent. och allt det andra som han har hunnit tipsa om. för första gången lyssnar jag på radio dept. och FÖRSTÅR äntligen hur fruktansvärt bra pet grief är. hur varje ackord slår ann något i mig som inte slagits ann på många månader nu.

det behövdes slås ann. för, jag tror att jag glömt vem jag var. vissa saker kan helt enkelt inte ignoreras längre.

åka nostalgitåget rakt genom tystnaden. och aldrig stanna mer.

här står tiden still

2007-05-06T02:24:00.000+02:00

så mycket händer när inget kan hända, vet ni det?

igår var jag på hundpromenad med bissmarck och logan och de drog iväg efter ett rådjur. jag trodde att jag skulle dö när jag inte hittade dem. logan kom dock tillbaka efter ett tag, och han kunde spåra upp bissen.

på kvällen fick jag mitt svärd. mitt. svärd. bildrape hittas bäst på bdb, men några detaljer får komma upp här.

ni vet att momoji betyder lönn, aight?

och jag har övat och så vidare men sticker mig fortfarande på handen vid nôto.

idag handlade jag tyg till hakama och gi. det blir fint det med. några veckor till, så har jag vant mig vid allt

åker tåg, lyssnar på the field mice. och kent. igen. efter hur många månader hör jag fortfarande skillnad på de svenska och engelska introna fastän det sagts så många gånger att det är samma. prickar alltid rätt ändå. en trygghet som inte går att ersätta med någonting, resan bort är en förutsättning för att kunna återvända. och för att kunna resa igen.

längtar till göteborg. så mycket mer än jag någonsin borde tillåta mig. så mycket mindre än jag vill.

vi kan väl vänta tills imorgon?

@ netgame

2007-05-02T22:05:00.000+02:00

hallo, jag är på netgame. skriver på son macbook som tillhör kiwi. MIWI.

jag skulle kötta idag, men jag dog efter två creds på raken. piss. men nästa gång ska jag bara tokkötta och se hur många creds jag håller. hoppas på fyra. måste passa ROM-eo & juli-8 på riktig arkad snart. har bara passat på SM-arkad.

annars så typ dör jag av kriget på ms.se. PALA.

fast det uppvägs av att jag ska passa bissen på söndag och kanske ska bli hundvakt åt fredrik. BÄST.

PARTY HARD

2007-05-01T19:33:00.001+02:00

istället för att skriva en skitlång berättelse, kommer här skitmånga tidsangivelser från min valborg.

07.30 väcks av mamma som mummlar ngt. somnar om
09.30 väcks av min stereo+mobil. somnar om
12.30 vaknar av mig själv ur en kajko dröm och får panik. börjar packa
13.34 lämnar lägenheten och har mirakulöst fått med mig smink, kläder, sprit och andra nödvändigheter
14.02 anländer till psykoterapienheten för samtal
15.15 stryker förbi east streat och köper ny kortare stav, nu svart ring samt en grön extrakula till ringen
15.35 anländer till centrastationen
15.45 sitter på intercity-tåget mot linköping. ägnar resan åt att sätta upp håret (!!) och sminka mig. måste vara fininför eriks och bobbis fest, speciellt mtp att den tidigare nyktre bobbi ska bli nersupen för första gången. ^^

17.38 anländer i linköping, träffar rebecca och erik. tjackar red bull och samlar ihop gänget (marcus, ole, jennifer, carl och lisa) medan rebecca drar hem.
18.30 hoppar på pendeln till vikingstad där vi möter upp med imra, fortsätter med buss till gammelkil
19.15 framme i gammelkil där ole direkt drar fram en vinare och börjar hälla i bobbi.
19.45 käkar pasta och jag blandar första groggen (vodka red bull såklart). vi shottar lite tequila som såklart är grymt äckligt men ändå "nice".
21.00 vi saluterar våren med b-kornett och trombon allihopa. bobbi har, efter några jägershots, blivit riktigt trevlig och springer runt och kramas och tjatar om att han är "spiknykter". jag, marcus och bobbi delar på vodkan (WODKAN) jag hittade på t-banan och shottar den ren.
21.45 bobbi däckar på en soffa
21.50 jag frågar erik när hästarna ska fodras (22.00) och går ut i förväg för att kela med dem. står och gullar med harald och borstar på hon massa och har det mys. typ finaste stunden på hela kvällen. jag, ensam i ett stall med ett hästhuvud på min axel. bäst.
22.30 folk börjar leta efter mig eftersom de inte vet var jag är nånstans, och erik har fastnat i nåt telefonsamtal med rebecca och därför inte kommit och fodrat.
22.45 bobbi börjar kaskadspy. jag flyr ner till vardagsrummet, snackar med jennifer och typ alla andra. följer med folk ut och röker etc., samt fixar en drink till (mjölk+smält mjölkchoklad+jäger. helt bäst, noll spritsmak, bara jäger och choklad).
00.00 byter av marcus hos bobbi. får i honom lite vatten och kollar helgon. ringer upp hans tjej och förklarar varför han inte svarar i telefonen. hon blir lite arg, och jag skyller snabbt allt på marcus.
00.30 ole börjar spy inne på toaletten
01.00 ole vacklar ut och däckar på hallgolvet med en hink bredvid sig
01.30 sitter och snackar rökning, skit och musik med imra och mattias, samt berättar om hur jag känner marcus och bobbi. festen chillar typ, alla ligger och vilar.
03.00 jag och mattias går och lägger oss i soffan för att sova, jag med eriks superskygga katt kissur bredvid mig på täcket (jag svär, erik var helt imponerad och sa "du..! hon gillar dig!"). ole vaknar och börjar vråla om att "JAG DÄCKADE! NU VILL JAG SUPA!" han får med sig massa folk, typ jennifer, erik och marcus. jag somnar

06.20 vaknar av att folk är skitjobbiga och festar som fan på övervåningen, samt att min mobil har börjat pipa eftersom jag vanligtvis går upp vid den tiden på tisdagar.
06.30 erik vinglar in och jag frågar hur jag ska få bort katten, som fortfarande ligger och spinner bredvid mig. erik säger "vänta, jag kan ge den lite mat", ställer ner sin öl och går bort till köksdörren när bobbi kommer ner. efter kanske tre minuters prat där det enda jag säger är typ att han ska ringa sin tjej säger erik "ja, nu har jag glömt bort vad jag skulle göra här borta men jag kan ju dricka lite öl så länge" =D jag påminner erik om att han skulle mata katten, och han springer iväg (och kissur går!). två minuter senare kommer han tillbaka: "nu har jag matat katten, men min öl är borta." =C jag: den står här.... så jävla tokdement. ^^
07.15 efter mycket om och men så somnar erik i soffan, däckar rakt av och år inte att få vaken.
07.20 folk börjar vakna och packa ihop eftersom de flesta ska med bussen som går 08.28 (nästa buss efter det går 14.30....)
07.30 jag går ut och leker med hundarna. de är sämst på att apportera fast de är retrievers.
07.40 jag drar in igen, och bengt som är desperat efter lek drar efter. slutar med att bengt hoppar upp och sätter sig brevid erik (som har flyttat på sig lite och har en öl i handen) som i princip klappar honom i sömnen medan han sakta däckar mer och mer. slutar med att han tappar ölen i backen och jag får torka upp....
07.50 jag går ut och fodrar hästarna, borstar av dem och kollar hovarna innan jag släpper ut och bär fram två vattenhinkar åt dem. kände mig grovt STALLIG och fräsch. ^^
08.15 säger bai bai till alla som ska dra med bussen och drar in igen. mattias har vaknat och erik sitter fortfarande på samma plats, helt död och okontaktbar.
08.30 eriks bror nisse kommer hem.
09.00 jag, ole och nisse börjar köra guitar hero och köka frulle. jag checkar IRC lite, och lägger mig sen i soffan och läste hästfocus/somnar.

sen var det typ slut. vaknade, eriks föräldrar kom, erik var fortfarande däckad. körde lite stepmania på dansmatta (FAIL!) innan jag fick skjuts hem med bobbis pappa. ok, jag fick skjuts till malmslätt och tog bussen därifrån.

när jag satt på bussen skulle jag pillra i mig mina mediciner utan vatten. set sög. jag failade och de brände typ upp min gom, plus att smakan pushade mig farligt när en spya. plankade hem och satte mig här, typ.

The Flaming Lips

2007-04-29T23:55:00.000+02:00

nu ska jag säga varför The Flaming Lips är perfekt att lyssna på när en är deppig.

inte alls för att det gör mig positiv.

för att från första gången jag hörde en låt dem kan jag inte lyssna på dem utan att gråta hysteriskt.

"will the fight for our sanity
be the fight of our lives?"

sömn

2007-04-29T23:32:00.000+02:00

jag är sjukt trött.

idag var det möte i fem timmar. pallar inte. det enda positiva var ju beslutet som togs på slutet. annars orkar jag inte. pallar inte attityden hos vissa, pallar inte kritiken som jag fått höra rätt mkt nu. vet om det är sant, men hur mkt jag än försöker ignorera det är det inte kul att få höra att en är den arrangör som får mest klagomål och att ingen vill jobba med en.

JA, jag vet att jag är kass på det mesta men snälla: SÄG det. annars kan jag aldrig förbättra mig.

jag har inte tagit min medicin sedan i torsdags kväll och håller på att krascha totalt. intelligent, eller hur? not. jag hatar att sju piller om dagen är skillnaden mellan att vara lagom depressiv eller att ha ångest som försöker klösa ögonen ur en och skicka en till akuten. couldn't emphasize that enough, could I? ne.

imorgon blir det terapi (vem har inte gjort sin läxa?) och sedan lkpg. det blir i alla fall roligt.

jag diggar syaoran som fan. tack för att du finns. vi kommer jobba så jävla bra ihop. fast vi har craploads of shit (snygg språkredundans, eller hur?) att göra vet jag att vi kommer göra det bra. vi är ett team. vi vill samma saker, på samma sätt. vi kommer fixa det här, och det kommer att bli bäst.

vill skriva om massa annat också, men får ta det ngn annan gång, kanske när jag är hemma igen. just nu orkar jag bara inte.

vill bara sova.

sex sanningar

2007-04-29T03:02:00.000+02:00

det var kul, jag kör igen:

1. i vanliga fall kliver en i princip ALLTID av ett t-banetåg till vänster i färdriktningen. men jag bor vid en slutstation, vilket betyder att en både kan gå av till vänster och höger (beroende på vilket spår som är ledigt). jag har lärt mig att känna igen när/om tåget växlar spår och jag ÄLSKAR att se människor ställa sig upp på vänstersidan medan jag ställer mig till höger och de måste vända sig om medan jag hade RÄTT. MOAHAHAHA.

2. väldigt ofta (minst en gång varannan dag) när jag går hem från t-banan brukar jag tänka på hur lätt det skulle vara att stalka mig och ta reda på vart jag bor om en vill förfölja/våldta/mörda/kidnappa mig.

3. när jag ligger och ska sova är ngt av det mest irriterande jag vet ljudet av de tre rödljus som är nedanför mitt fönster. de "tickar" nämligen off sync, så i några sekunder är de i takt, sedan så går den ena lite snabbare så att de glider längre och längre i från varandra tills de "möts" igen. varför kan de inte vara ticka med samma intervall? ska det vara så jävla svårt?

4. när jag tar av mig linserna måste jag tvätta dem med 8 droppar linsvätska och hälla 16 eller 32 droppar vätska i varje kopp, varken mer eller mindre.

5. så fort ngt händer tror jag att det är asmkt värre än det är. när jag får värk i bröstet av stress tror jag att det är kärlkramp, har jag ont i magen har jag blindtarmsinflamation, om jag måste gå på toa lite oftare än vanligt har jag antingen en njursjukdom eller seretonint syndrom (allergi mot en av mina mediciner)/kronisk tarminflamation/tarmcancer.... och så vidare. kan förstöra en hel dag att behöva oroa sig för sånt.

6. när jag åkte hem från klassfesten stod det en vodkflaska på golvet där jag satte mig. den välte under färden, och jag råkade se att det var lite kvar i. så när jag gick av tog jag den med mig. den stor i mitt rum och är extremt tysk.

imorgon blir det cepe, men på måndag ska jag supa. yeah yeah.

snart börjar vuxenlivet. jag är redo.

Greater Than The Sun

2007-04-28T17:20:00.000+02:00

igår var den underbaraste dagen på länge.

vaknade vid elva och softade vid datorn. strax efter två åkte jag in till skolan för mösspåtagningen. det var så vackert! kören sjöng, och vår skolkör är verkligen underbar. det var sol (jag stod i skuggan, hehe) och alla var så glada. sen sjöng de i en evighet, och avslutade med "sjung om studentes lyckliga dar" och jag typ MWIHIHI och dog. i finalen sträckte alla upp sina studentmössor i luften och viftade med dem allt vad vi hade. sen tog vi på oss dem. ^^
alla sprang runt och kramade varandra, jag kramade ALLA och var på fett bäst humör. fotade varandra och rebecca och jag fick våran "grupp" att fota i värsta YATTA-stil och så dansade vi runt och sjöng på den. det ägde.

sen var det meningen att jag skule dra till LG, men det var värsta stämningen och jag ville inte lämna den. vi gick och köpte glass på sthlms glass och pastahus. jag tog chokladtryffel+zabaione+äpple/lime, det ägde. sen satt vi i bågen med massa språkade och naturare och drack öl och snackade skit och hade det allmänt kul i solen. helt skönt. jag drack bara en öl, men det var (såklart) nog för att jag skulle få den där känslan "JAG ÄR BÄST I VÄRLDEN!" få värsta energikicken. ja, jag är mest lättpåverkad i stan....

när ölen var slut drog jag in till centralen och köpte min underbara fantastiska väska. den är så fin, så fin. ska inviga den senare idag. expediten var så söt också, jag fick skriva upp min mejl och så för att få reda på erbjudanden och vara lite VIP. så sa de om attj ga fick ngt problem, typ att paljetterna föll av eller så, så var det bara att komma in. så söta!
drog till hemköp och handlade grillmat sen. marinerad lax, haloumi, jordgubbar och två paket marchmallows. BÄST! sen var det dags att dra sig bort till observatorielunden.

när jag kom fram, typ vid fem, var jag helt superhappy. hade mössan på mig (såklart!) och kramade alla och var helt lycklig. vi klättrade rakt uppför backen (ja! sant! backen i observatiorielunden! helt HARDCORE!) och tog en grillplats. sen satt vi bara och mös och grillade och käkade massa god mat. det var SJUKT mycket folk där, kan inte ens nämna alla.
kom förbi ett par hemlösa också som typ inte ville gå därifrån och snackade med oss i en evighet. det var lite skumt. vi gav dem mat och bullar och pantflaskor.

sida, min iaidotränare, kom förbi en stund också och berättade bästa nyheten: MITT SVÄRD FINNS I SVERIGE. DET HAR KOMMIT OCH LIGGER PÅ POSTEN. det äger så tokmycket att jag bara vill DÖ! det betyder typ att nästa helg måste jag TOKSY iaidokläder, för att ha dem klara. jag blev så jävla lycklig! MITT SVÄRD! =D

sen hände typ massa saker, som att vi såg två personer som hade vattenpip som disa slumpmässigtvar bekant med och så satt vi och räkte. folk klättrade i träd, jag lekte med kazys hund izzy (ISILDUR! XD) och allt var bara.... fint. vi mös och sjöng lite sånger och snackade skit.

kom hem och somnade som en stock. fan vad fina alla är. gud vad jag kan vara lycklig för att jag har såna vänner som jag har.

dags att sluta skriva. måste baka klart mina muffin. chokladmuffins med bitar av hallonchoklad i, chokladglasyr och hallon på toppen. sen bär det av till klassträff. det blir nog också mys.

2007-04-27T01:40:00.000+02:00

idag blev precis så fin som jag trodde.

efter skolan for jag in till stan för att hänga lite, kika på skor och kolla efter klänningstyg på ohlssons.

gick in på SOUK (nya gallerian som ligger där debenhams låg) för att glo på top shop, och av en slump ramlade jag rakt in i världens sötaste och underbaraste lilla väskbutik. det var magiskt, och kärlek vid absolut första ögonkastet.

tog såklart bilder på underverket, som f.ö. heter "nothing but lollipops":
http://pici.se/?47415

mina första kärlekar:
http://pici.se/?47416
http://pici.se/?47417

har redan sagt detta en miljon gång, men nummer två åker med mig hem imorgon, i svart variant. jo, så blir det. LOVAR! älsk.

på väg till ohlssons stötte jag ihop med disa och stan. stan påstod att jag nästan sprungit på honom vid t-centralen, men att han inte ropat för att han inte var "säker" på att det var jag. TROLIGT STAN! berättade för dem om väskorna, men de skulle till nån park och spela pokemon diamon. lol. ^^

gick in på ohlssons och letade tyg. hittade inte det jag ville ha. =/ ska nog åka ut till sickla på lördag. men jag såg massa fina tyger, bl.a. ett svart med vita broderade kronor som jag vill ha av för att köra en kjol eller jsk. men det var dyrt, 169kr/m. har även bestämt för att köpa lite sånt pälsigt hjärtmönstrat vitt tyg för att ha som krage och kan på en eventuell vit kappa.

åh, all planer.... och det kommer bara fler och fler, liksom. men när jag blir ledig kanske jag får lite tid att sy ändå. mtp att jag har upplägg till fyra-fem klänningar, två kappor och en massa tillbehör (underkjolar/bloomers) så känns det som att jag har att göra. =D

iaf, efter ohlssons ringde jag upp disa, och hon och stan var i kungsan. jag joinade dem och satt och snackade massa skit medan de spelade pokemon. ^^ det var soft. fint väder, vackra blommor.... plus att jag är sjukt stolt över att jag faktiskt gjorde något sådant spontant, borde testas oftare.

sen drog jag med dem tillbaka till "nothing but lollipops". vi sprang in i olivia på vägen, och hon hängde också med. disa typ älskade hon också. tror jag? ^^ALLA MÅSTE ÄLSKA! =D

nu är det typ sluttjatat för idag. ^^ läs min novell en bit ner! den är bra! =)

summer -speedy mix-

2007-04-26T13:59:00.000+02:00

08.13
behovet av en ny underkjol är minst sagt trängtande. seriöst, min nuvarande sjunger verkligen på sista versen. synd, eftersom jag haft den i ca ett halvår (syddes till uppcon 07 i oktober). och i och med detta behöver jag verkligen, VERKLIGEN, sy ett par bloomers för att skydda nästa kjol. jepp. bloomers. få typer av underkläder har gjort sig förtjänt av namnet ”underbyxor” på samma sätt som bloomers.

men herregud, nästa gång jag lägger 20+ arbetstimmar på ett plagg vill jag nog att det ska hålla ett tag. och jag har tyg och allt hemma, så egentligen är det ju bara att köra.... bara jooobbigt, typ. måste göra mönster och skit.

och helgen ordnar sig mer och mer. nu blir det såhär:
fredag: mösspåtagning (i lolitaoutfit?), dans på netgame samt iaido på kvällen. på lördag vet jag inte, förmodligen pluggning och kanske lite sömnad (bloomers?). strök mig från dressyrtävlingen till förmån för mötet för det ÄR så pass viktigt. och på måndag blir det lkpg med fest för BÅDE bobbi och erik.

gbg blir om tre veckor istället, och jag kan nog inte säga tillräckligt hur bra det känns. det blir longboard, liseberg, sockervadd och shopping - det är UTLOVAT. kanske filmtittande och allmänt mys också. det blir bra i vilket fall.

det känns faktiskt bra. grillningen kommer bara bli jobbig om jag känner mig själv rätt och jag VILL träna. jag gör det jag vill för en gångs skull, inte det som förväntas.

sömnadslistan för närvarande:
hakama+gi (AKUT VAFAN! svärdet kommer om en vecka typ =/)
svarta bloomers
svart underkjol
avslutningsklänning
vit underkjol
vita bloomers
vitgrön sweet loli-klänning

den vitgröna sweet loli-klänningen är ett relativt nytt tillskott och jag har en del riktigt bra idéer. fan, det här med lolita, det bara slukar mitt intresse mer och mer. ^^ och mina pengar. =/

men det är lika så bra att börja jobba på det nu, för om det blir japan blir det lolita på heltid. efter den vita klänningen är det cosplaydräkt, en helsvart loli-klänning och sen är det dags att börja tänka på kappan. men jag sätter inte upp dem än, för det känns helt enkelt bara onödigt. jag ska inte ha för mycket i huvudet.

nu är det emellertid dags att fixa mig i ordning. loli idag. <3

13.57
jag har fått mkt komplimanger. själv känner jag mig fett kek.

jag vill klä upp mig oftare så att det inte blir värsta ena dan jeans och t-shirt och helt osminkad, andra dagen uppklätt till tusen med röda läppar och sotiga ögon.

i alla fall, jag ser fram emot mina syprojekt. älskar att sy. älskar att skapa saker med händerna. saker som jag kan säg: det har har jag GJORT om. min idé, min design, tygval, etc.. och så blir det fint också. det är det enda estetiska jag kan.

längtar mer och mer efter sommaren. nya klänningar, promenera med parasoll i solen, lov... eller arbetslöshet iofs. imorgon ska jag lämna in mitt CV också, så kanske jag får jobb. måste börja söka ordentligt nua fråga sofia var hon sökte, få lite idéer. annars söker jag väl typ i mitt närområde. ica och konsum i skarpnäck och bagis, typ.

men avslutning och arvika i juli blir fint. sedan jobba jobba, lämna papper och så är det inte långt kvar till april och då jävla får vi hoppas att allt har klickat.

kom på att jag ska hem till en klasskompis på knytkalas på lördag också. nicu. ska bara stora chokladmuffins med chokladglassyr och chokladbitar på.

kom på att jag antagligen måste sy en specialunderkjol till min vita klänning också, för den kommer ha så konstig skärning i fållen. men det kommer bli värt det.

allting klickar. skolan är slut snart, inte mycket kvar. jag slipper. för första gången på tolv år slipper jag PRESTERA. bara vara. tjäna lite pengar, ha lite KUL. göra saker jag VILL göra, inte bara sånt jag måste. mindre ångest, mer sol, mer skratt.

tiden innan japan ska förvaltas på bästa sätt, tro mig.

Mayfly

2007-04-26T00:48:00.000+02:00

The night has fallen over the northern plains. A warm breeze creeps over the grass, making a soft rustle. In the faint light you can still see the contours of cattle grazing in the meadows. If you listen closely, you can hear the sound of their jaws and the small steps they take as they work their way through the grass. As we watch them, the break of dawn creeps closer. The horizon starts to shift in colour, so slowly that we don’t notice at first. Lighter blue is followed by shades of yellow and oranges, until the first rays from the sun breaks through.
As the new light creeps over the grounds our eyes begins to grasp more than the hordes of cows, still occupied with eating. Out attention is drawn toward a stream of water, following the outlines of the fence. As we come closer to it, we notice that something is about to happen. The waters surface it crawling with tiny, tiny caterpillars. Some is swimming around slowly; others are just fleeting with the slow stream. We close in on one of them, who is somewhat twitching and moving about eagerly. As the sun rises we se him clearer and clearer.
Suddenly something happens. The back of his little body is almost swelling, and suddenly there’s a crack. As it widens it spreads into several tiny rips in the thick skin of the little insect. Something is emerging. What is it? We can’t yet tell. And then, in the soft morning light, a small new body emerges. Six tiny legs take their first steps as they shake of the rests of the former skin. Holding up the new body, shimmering in tones of light green, they take rest upon its former self. Slowly, the small wings are erected, almost transparent save for the small veins running through them. A small shake with the new joint, to get them kicking, and then, in a blink of en eye, we’re off!

What a new beautiful world this is! So much to discover, and so little time. Hovering in the air, carried by the winds, and under us other caterpillars are transforming into new forms and joining us in our flight. Flying together feels so great, gliding past each other. Observing the others carefully, searching for something. What we don’t know, but we’ll know it when we found it. We’re sure.
The shadows are still a bit tall, but the sun is now fully visible, covering everything is its warm glow. The cows on the meadow next to our home waters take the opportunity to rest themselves. Everywhere, nature is waking up and coming alive. Birds are singing and various other insects are flying off to catch a meal. A normal day it seems, but this day is special. This is our day. The day we’ve lived all our life towards. This one day of freedom and joyfulness!
Continuing our search, we fly about this little river. In the hordes of flies gathering on the same small area, it’s hard to see anything at all with our small eyes. So much entices our attention. Look at the grass! So green! And how tall the straws are, like a wood compared to our size. And the real woods! Taller than anything we could ever grasp, filled with darkness and dangers. Birds, circling about, we somehow know we must look out for them. Oh, so much to examine, to keep track off, to remember and to just look at.

Following the water downstream we’re surprised by the rich colours of nature. The summer is in full bloom, great hoops of dazzling flowers can be seen everywhere along the bank. Cruising right over the water surface, we’re enjoying the cooler air and small, refreshing drops of water. Suddenly we become wary of something moving under us. Quick our wings flap to gain height for us, before we have a clear outline of what that was. And then, something dark and huge breaks through the water. A mouth big enough to serve as housing for tens of us when we where still larvae, eyes with pupils that omits not a single glimpse of light. Its smooth streamlined body glitters in green and black. And there, someone who wasn’t as lucky as we were is dragged into the darkness, never to be seen again. Although we don’t really understand what happen, something about it makes us shudder and we gain some altitude again.

A little fly swishes past our eyes, and something about it hits off in our head and we just Know. It’s her. Have we ever encountered such beauty? She’s so delicate. Her little body, almost transparent, her wings invisible as she flutters them seemingly without effort. We follow her, must catch up with her, must call out to her. And as we call, she responds.
Such happiness! Have we ever felt anything like it! Suddenly our sight feels narrowed down to the few centimetres that are her. The world, which seemed so irresistible a second ago, fades away as we glide up beside her. A shared glance into each others eyes and we’re off. Together tumbling through the air in a dance that seeks in all ways to express what we feel. Looping, spiralling, doing everything we can to attract attention and show off our inherited abilities. This day that belonged to one of us is now shared completely.
The sun already hangs low and the time has now come. Gently we grasp our tiny arms around her and begin the real dance. Unified we are thrown through the air by the winds. So much to express in this little moment, when our Love seems like the most beautiful moment ever behold in the history of time. The only wish we’ve ever had, and it’s reaching it fulfilment second by second. Oh, dread the moment when this is over! Too short-lived it will surely be, this love that should live on for eternity.

As we reach completion we know we must depart form each other. Letting go, we watch after her as she lower herself towards the water. Sadness creeps over us, because we somehow feel we won’t ever see her again. The sun is about to set, and we already feel tired. Hovering about in the reed we feel how exhausted we are. A whole day of just flying, no wonder the wings feel stiff and aches. Coming to rest on a little straw, the darkness slowly falls again. A few sunrays fall through our transparent wings as they rest upright. The songs of crickets are heard throughout the plains, and it slowly becomes our lullaby. To finally get some sleep, feels like the only thing to wish for this late at night.

The tiny little creature slowly falls asleep on its little straw. We stay to observe only for a few minutes more. All life is coming to rest, as the sun descends behind the horizon again. The small breathing movements are coming slower and slower to this little body, and with the last rays of the sun, the mayfly goes to his rest as its remains slowly loses its grip on the straw and floats down to the water surface again.
The night has fallen over the northern plains. A warm breeze creeps over the grass, making a soft rustle. In the faint light you can still see the contours of cattle grazing in the meadows. If you listen closely, you can hear the sound of their jaws and the small steps they take as they work their way through the grass.

bara en liten pryl jag skrev till skolan. vill jättegärna ha kritik, så utnyttja kommentarsfunktionen för allt vad ni är värda! ^^

CHALLENGE

2007-04-23T16:33:00.000+02:00

fick denna från fiona:
Regler: varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggaren som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg o samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter det gjorts skriver han/hon en kommentar i deras gästböcker för att låta dem veta att de blivit antagna i utmaningen.

jag blir alltid knäpp av sånt här, för jag vill berätta massa hemliga saker men så pallar jag inte.
IAF!

1. jag måste ha persiennerna neddragna när jag byter om och är i morognrock i mitt rum, för jag tror att de som bor tvärs över gatan kikar in i mitt rum. jag brukar även peka fuck you ut genom rutan innan jag drar ner dem, eller vinka lite random åt ev. smygkollare.

2. jag har två kroppsliga "fobier", eller saker som jag skulle DÖ AV om de hände min kropp. första är att bli tjock (i dagsläget att väga över 60kg), andra är att få hängiga bröst. nummer två har lett till att jag i princip ALLTID håller en arm under mina bröst om jag har pyjamas eller ngt och inte bh.

3. jag är mkt mer kramig än jag ser ut/beter mig, och uppskattar närhet och kramar väldigt mycket. anledningen till att jag är bitchig och typ aldrig tar initiativ till sånt är för att jag tror att folk som rör mig blir smittade och äckliga, och det vill jag inte.

4. jag har typ dödat en kyckling när jag var runt 10 år. jag höll den i handen och tappade den på marken. jag grät i flera veckor sen och tyckte allt var mitt fel.

5. jag skötte en get i tre år under mellanstadiet. när jag senare åkte på ett kollo och hon en av en slump hade sommarsemester där så tyckte hon om mig så mkt att om hon fick vara lös så följde hon efter mig som en hund. fast med långsamma getsteg.

6. jag har faktiskt några GB hentai på min datorn, men ni får fan itne veta hur många eller vad för sort. :P

timing

2007-04-22T20:06:00.000+02:00

timing suger.

som den här helgen, om en vecka. ALLT händer. SUXXORS.

fredag 27/4: mösspåtagning på eftermiddagen
fredag 27/4: bobbis födelsedag (18) i lkpg. vi ska supa ner honom och ha fett kul.
fredag 27/4: joycon här i sthlm med alla musikspelisar. grillining grejer hela natten.
lördag 28/4: liseberg öppnar i gbg, och det är danstävling. clei har t.o.m. erbjudit sig att betala min biljett om den går på under 200kr.
söndag 29/4: dressyrtävling i stallet igen 12.00. ska förbättra mitt resultat och få typ över 50%.
söndag 29/4: möte med domokon 13.00. konventets framtid ska diskuteras och det är ett skitviktigt möte.
måndag 30/4: återigen fest i lkpg, den här gången för erik som fyllt 19

plus att jag verkligen BORDE gå på mina träningar 27e och 30e, för jag har missat fem gånger på raken nu och mitt svärd kommer vilken dag som helst nästan.

för att inte nämna att jag måste SKYNDA att sy mina hakama och min gi, betala iaidolägret i slutet av maj, och en miljon saker typ. sen måste jag börja sy min avslutningsklänning också.

men de sista sakerna är gentligen hlet orelaterade. en det är bara grejen att jag KOMMER missa massa saker jag vill göra, bara för att allting ska vara samtidigt. jag hatar sånt. jag vill inte missa saker, jag vill vara med på typ allt som är kul. >.<>

det värsta är att jag t.ex. egentligen hellre vill gå domokonmötet för att det känns viktigare, men tävlingen har jag ingen chans att "ta igen" och därför känns den "principiellt" viktigare.
lkpg på fredagen har varit bestämt i över en månad, och det BLIR kul, men jag vill inte missa JoyCon, plus att alltihopa sammantaget (lkpg på fredagen, tbx i sthlm på söndagen) gör det helt värdelöst att ens försöka åka till gbg, som nog är det jag känner för typ allra mest.

så, sammanfattningsvis kommer jag inte kunna göra nånting jag vill göra, utan bara saker som jag "vill" men som är andrahandsval i jämförelse med det jag verkligen vill.

känns så.... dåligt.

aggressiva

2007-04-05T23:34:00.000+02:00

jag får aldrig kommentarer på mina mer negativa inlägg.

skönt.

dags för ett till då.

på senare tid får jag mer och mer känslan av att folk i min omgivning inte riktigt fattar hur det ligger till min situation. som utgår från sig själva, hur de mår när de mår dåligt, och sen tror att det är samma för mig.

WRONG BITCH

att jämföra psykisk sjukdom med att må dåligt är som att jämföra en lätt lunginflammation med cystisk fibros. det går helt enkelt inte. det ligger inte på samma parametrar. en människa som bara har "lunginflammation" har t.ex. lyxen att kunna sjukskriva sig någon vecka och sedan vara tillbaka som vanligt. om jag sjukskrev mig varje dag som jag kände mig dålig skulle jag inte göra något annat än att sitta hemma.

det värsta, som jag känner, det är att i och med att jag mår dåligt alltid så saknar jag möjligheten att agera på min sjukdom. en människa som mår dåligt ibland men som kommer ut ur det efter några dagar/veckor är uthärdligt. speciellt om det finns en orsak till måendet. då kan en stötta sin vän tills hen mår bättre. en människa som mår dåligt varje dag utan synbar orsak och som har små eller inga chanser att bli märkbart bättre inom det närmaste halvåret/året blir snart outhärdlig.
jag tvingas därför att dag efter dag agera precis som om jag vore som vem som helst. jag döljer min ångest, agerar inte på mina impulser och försöker vara en acceptabel människa. som tur är har jag mediciner som hjälper mig med det, då jag inte klarar den bördan själv.

att jag inte kan agera på min sjukdom gör egentligen inte så mycket, för det hjälper mig själv att må bättre och distraherar från destruktiva tankar och känslor. det som stör mig mer och mer är att folk tycks tro att bara för att jag BETER mig normalt så ÄR jag normal. återigen: WRONG BITCH.

å ena sidan hatar jag att bli särbehandlad. att vara den som behöver tas hand om, tas extra hänsyn till och som måste behandlas som glas. å andra sidan så leder en "normal" behandling av mig oftast raka vägen till en liten till medelstor ångestattack. så det funkar ju inte heller. och ärligt talat så föredrar jag att vara i miljöer där jag mår bra.

den främsta orsaken till att jag mår dåligt är att jag får ångest av något så flummigt som att existera i ett sammanhang. det betyder ungefär att jag får ångest av ALLT. framför allt handlar detta om sociala sammanhang, eftersom det är dem jag är mest ovan vid. att vakna på morgonen ger mig ångest. att prata med människor ger mig ångest. allting som gör mig medveten om att jag finns till, lever och existerar ger mig ångest. eftersom jag lever och existerar mest hela tiden så får jag alltså egentligen inte ångest jag HAR ångest. allting som hjälper mig att glömma min existens är distraktion. mitt liv kan sammanfattas som jakten på distraktion.

det ju nästan givet att om ett vanligt sammanhang ger mig ångest, så ger negativa sammanhang mig en ångest som är tusenfalt värre. det betyder i princip att när jag är i sammanhang som jag är osäker på (alla sammanhang) och blir utsatt för negativa kommentarer, behandlingar, etc., så kan inte jag hantera det.
jag är helt enkelt FÖR känslig för andra människor. i en sådan situation räcker det med att något sägs med så mycket som 1% illvilja för att jag ska uppfatta det och ta åt mig. mycket. jag klarar helt enkelt inte av sådant. därför kan jag helt enkelt inte hantera saker som sker när jag umgås med folk. och det är väl det som jag egentligen vill att folk ska vara försiktiga med, även om jag inte kan be någon om det.

åh, jag orkar liksom inte ens förklara. jag blir bara arg av hela grejen. arg, frustrerad och irriterad.

jag är helt enkelt inte normalt funtad någonstans, och det känns som att den enda som verkligen har fattat det är typ jag och min terapeut. om ens han. jag står inte pall för saker som vanliga människor står pall för, så enkelt är det. och jag kommer kanske aldrig göra det.

ja, och folk som fortfarande inbillar sig att det inte är så farligt, det jag går igenom: vänta tills NI har haft ångest varje dag i sju år, inte orkat leva och tillslut hamnat på en brits på akuten med en slang ner i magen och maginnehållet utspritt på golvet, så kan vi snacka sen.

som sagt, arg är ordet.

homesick

2007-04-05T01:01:00.000+02:00

finner inte energi att skriva något dessa dagar.

västerås i helgen var fint och bra. det mesta som händer är fint och bra. alla dessa pusselbitar.

lacking words when nothing but words exist.

och picknick idag, i rålis. och jag tänker att när var förra gången jag kunde säga att jag har Vänner? Riktiga och Fina och Söta Vänner som jag umgås med och som jag faktiskt träffar väldigt ofta? länge sedan. men jag har det nu. jag har massa folk att träffa och ringa och kramas med. det är fint.

biten som aldrig passar in som jag inte ens behöver skriva vilken den är, för det är underförstått.

lyssnar på the cure igen, och fast jag vet att det inte är bra för mig är det precis det som drar mig mot kanten, mot gränslandet.

mother tounge, mother soil.... inget annat känns riktigt lika hemma som det.

1st of A

2007-04-01T18:41:00.000+02:00

uppcon vinner lätt pris för bästa aprilskämt i år

http://www.uppcon.se/forum/viewtopic.php?t=1366

seriöst, tog ca fem sek innan jag kom på det. ^^ d.v.d. fem sekunder då jag lyckligt tänkte på ett uppcon utan alla emobarn....

fan.

a pain that I'm used to

2007-03-31T01:35:00.000+02:00

I'm not sure what I'm looking for anymore
I just know that I'm harder to console
I don't see who I'm trying to be instead of me
But the key is a question of control

All this running around, well it's getting me down
Just give me a pain that I'm used to
I don't need to believe all the dreams you conceive
You just need to achieve something that rings true

- Depeche Mode, A Pain That I'm Used To

DAGENS VIKTIGA FRÅGA

2007-03-30T23:19:00.000+02:00

jag funderar på att ha ljust hår på studenten.

åsikter?
för:
jag kommer ha ljusgröna/vita kläder (förutom bandet på mössan som är mörkgrönt), och den knalliga gröna jag brukar ha i håret kommer inte riktigt passa.
det känns mer somrigt att ha typ något blont

mot:
jag har vanligtvis inte naturliga hårfärger, och borde inte studenten och spec. studentkortet vara en bild där jag är mig så lik som möjligt?

egentligen vill jag nog ha typ ljusgrönt hår, men jag vet inte hur det ska åstadkommas. kanske kan blanda vit och grön toning? oh well, får se....

måttlig ilska

2007-03-30T12:59:00.000+02:00

okej, dealen:

för ca två månader sedan ringde jag min läkare, dels för att jag behövde förnya mina recept, dels för att jag ville träffa henne och diskutera min medicinering då mina antidepp inte funkar för fem öre. hon sa typ "ja, visst! jag skickar hem recept och en tid!"

väntar en vecka.
väntar två veckor.
ringer på henne telefontid varje dag i en vecka utan att hon någonsin svarar.
ringer äntligen jouren och får veta att hon har semester. får snacka med en jourläkare som i alla fall kan ge mig recept, vilket han debiterar trevliga 95kr för.

efter tre veckor har jag fortfarande fått varken recept eller tid, så jag börjar försöka ringa igen. men eftersom min medicin inte funkar lyckas jag aldrig ta mig ur sängen för att pricka de 30 min då hon har telefontid.

imorse ringde jag äntligen. inget svar. ringde jouren som hälsade att hon var ledig fredag och måndag, men de skulle lämna ett meddelande.

kommer hem. hittar ett brev från stockholms läns landsting. öppnar, och läser.

min läkare har bokat en tid för mig 26e mars (i måndags) 15.15 och undrar varför jag inte har kommit.

MEN GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD VAD BRA ATT JAG HAR FÅTT VETA DET DÅ, DIN VÄRDELÖSA FITTIDIOT! TROTS 2.0 PÅ HÖGSKOLEPROVET SÅ VERKAR DU INTE ENS HA FATTAT HUR SVENSKA POSTSYSTEMET FUNGERAR. NEWS FLASH! DU VET, EN MÅSTE FAKTISKT LÄGGA BREVET PÅ LÅDAN FÖR ATT DET SKA KOMMA FRAM.

nu kommer det dröja MINST fyra veckor innan jag får en ny tid, FYRA VECKOR SOM JAG MÅSTE GÅ RUNT OCH MÅ PISS ÖVER ATT MINA MEDICINER INTE FUNKAR, INTE KUNNA GÅ I SKOLAN ELLER PLUGGA NORMALT, FYRA VECKOR DÅ JAG KOMMER HA EN ARBETSBÖRDA SOM JAG SAKNAR FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT HANTERA.

men bortsett från det är allting helt jävla strålande.

RESULTAT!

2007-03-30T00:24:00.000+02:00

whinande har gett resultat, och det ovanligt fort.

sprang in på H&M måndags, och såg en klänning som var sötast i världen. min enda tanke när jag fick på den var typ "HAHA, jag VISSTE att jag skulle åka dit på A-linje för eller senare". jag gillar inte A-linje. det får en att se tjock ut (IMHO). men det är ju det enda som säljs nu i vår.

anyways, den är supersöt, jag köpte den i igår och hade den på mig idag.

JAG SER UT SOM EN DOCKA =D

seriöst, jag kunde knappast varit nöjdare. notera gärna hur nyanserna på mina skor och mitt skärp överensstämmer EXAKT. dessutom så sminkade jag mig för första gången på typ en månad (!!!!). aw, det blev så fint. ^^ även om jag inte fått så mkt komplimanger så har jag fått runt och bara känd mig helt nöjd med mig själv.

och ja, jag kan ju bara inse att det inte finns så mkt möjlighet att jag någonsin ska se fet ut i någonting om jag fortsätter se ut på det här viset....

ja, mitt rum är stökigt. det är mitt rum. vad har du med det att göra?

kamisama

2007-03-28T12:25:00.000+02:00

och ja, jag SKA färga håret igen. studiebidraget kommer ju faktiskt nu på fredag. ^^

f.ö. fick jag en idé till en outfit sen. så..... hum hum. ^^

cling to the surface

2007-03-27T20:27:00.000+02:00

sitter just på hot topic och kikar. byxorna jag ville ha i ettan-tvåan finns fortfarande där.

blir helt såhära.... vet inte. inte för att jag vill ha dem. jag vet inte. jag tror inte det. men bara i allmänhet så: jag borde verkligen bli mer stilmedveten. just nu så har min stil tagit en helt ny riktning, och jag vet inte vad jag ska tycka om det. jag är så jävla inne på gulligt. söta prints, puffärmar, har t.o.m. hittat en A-lineklänning jag är sugen på. dessutom är jag typ är besatt av att få in färgen rosa i min garderob.

grejen är: så fort en inte håller koll på vad en köper för kläder, när en slutar kolla plagg för plagg hur det ska passa in i en stil... då går det åt helvete. jag kommer typ spendera upp hela nästa studiebidrag på söta toppar, blusar och klänningar. men är det vad jag vill? eller influeras jag bara av disa, becky m.fl. som alltid är superfärgglada och söta? jag vet att jag är världens värsta copy cat. det kan ingen säga emot. herregud, jag kommer t.o.m. på mig med att prata "dålig svenska" ibland när jag är med fiona, för det tar fem sekunder för mig att plocka upp beteenden, jargonger, för att kopiera dem på mig själv. vet exakt vad det beror på, iaf ganska mycket.

det som stör mig mest är att jag klär mig så jävla vanligt. jag orkar ju inte lägga någon tid på mitt utseende längre, så det blir typ tröja och byxor/kjol varje dag. inget speciellt. så kollar jag på typ sandra som sparade ihop 15 000 och åkte till london en helg och shoppade upp dem på lip service, tripp, etc.. liksom.... nånstans har jag blivit så jävla tråkig. kommer ihåg i ettan och tvåan då jag alltid hade nån spexig outfit. tyllkjolar och skoluniformer och det ena med det tredje. nu har jag typ ingenting. skjorta ibland, visserligen.... men? typ inget roligt. har typ aldrig slips, aldrig roliga knästrumpor, typ INGA plagg som inte är köpta på H&M och därför inga plagg som är originella eller sticker ut speciellt mkt. fast förutom hade jag ju också bara kläder från H&M och lyckades ändå se okej ut, så jag fattar inte riktigt.

jag vill liksom bli.... roligare. mer alternativ. inte se ut som alla andra på södra. jag vill skilja ut mig igen, på ett positivt sätt. men jag vet inte hur. har ju inte pengar till dyrare kläder, och jag vet inte om jag får ngt jobb i sommar heller. dessutom, får jag motsvarande heltidsanställning så lycka till att jag kan spendera mer än 1-2000 i månaden. allt ska ju läggas undan till japan.

jag har liksom inga idéer, och ingen ork heller. dåligt. mycket dåligt. kläder är en sån jävla enkel grej egentligen. men jag vill se ut som JAG vill. bara att jag inte vet vad jag vill då. fuck it, jag vill INTE bli ännu en decora-fjolla i alla fall. missförstår mig rätt, alla som jag känner som klär sig decora är svinsöta, men det är bara inte för mig. jag är inte söt. jag skulle kunna vara kuro decora, men där går typ gränsen.

och så tappar jag hela min synthstil också. vilket jag inte vill. för jag älskar det också, men jag bryr mig inte tillräckligt för att leta upp såna kläder (det är svårare just nu). för ja, jag gillar gulligto ch puffärmar och vida kjolar och söta saker. men jag gillar raka skjortor, slipsar och veckade kjolar. också. >.<

fast egentligen kanske jag bara borde skita i vilken av mina stilar jag gillar just nu. för jag är inte skyldig någon något när det gäller vad jag har på mig, även om jag tror det. så om jag gillar söta och gulliga kläder nu, so be it. jag kommer väl återvända till det andra när jag har tröttnat.
det största problemet är ju fortfarande att jag är så jävla tråkig, och det har jag ju inte kommit en millimeter närmare att göra något åt.

skitbra exempel på när jag skriver hyllmeter text bara för att inte komma någonstans alls....

hmpf.

2007-03-26T01:43:00.000+02:00

okej, var alltså och tävlade idag. dressyr, LC:2. vilket typ inte säger nånting.

vad jag däremot KAN säga är att det gick PISSDÅLIGT.

fick inte den hästen jag ville ha, den hästen jag fick hade jag ridit typ tre gånger förut. var typ apnervös och helt spänd, så min sits var helt åt helvete. fick dessutom rida fram i en evighet, så när jag väl var på banan var min häst helt slut. fick typ knappt någon vänstergalopp. NICU!
sen red jag fel en gång också. landade på 47%, och 60% är det som anses vara "godkänt". typ. så jag var 13% ifrån, vilket är kasst.

oh well, jag har aldrig tävlar förut, så det var inte som att jag förväntade mig något egentligen.

ska tävla igen om en månad, så nu har jag iaf en jävla trigger för att förbättra mitt lektionsarbete.

WATASHI NO KATANA

2007-03-24T02:29:00.000+02:00

01.30
yep. it's DECIDED! fick prisuppgifterna idag, och la en beställning minuten senare. om fyra-fem veckor har jag det i min hand: mitt alldeles egna iaito. med alla customs jag ville ha, inkl. svart same och allting. tsuban, tsukan, fuchi-kashiran, menukin.... allt. ALLT.

jag är så jävla glad. ändå är det bara ett mikrogram av den lycka jag kommer känna när det är i min hand och det är MITT.

f.ö. har jag kommit fram till att det skrivs alldeles för lite om ridning i den här bloggen.

jag tror inte folk riktigt fattar hur mycket jag faktiskt älskar hästar och ridning. liksom. det finns mycket jag gillar. iaidon, dansen, japan och allt som har med det att göra.

men jämfört med känslan av sitta på ett djur som är tio gånger tyngre än en själv, och få det djuret att inte bara lyda ens kommandon, utan även göra det villigt. att sitta på en häst om vill arbeta för en, när hästen och du vill samma sak. det finns ingenting jag känner till som kommer i närheten av det. det händer så sällan på en ridskola, men när det händer.... då spelar det ingen roll att ridningen äter upp alla mina sparpengar eller att jag hälften av gångerna går från lektionen med missnöjda svarta tankar.

jag menar, titta på en häst från marken. tänk på hur vackra de faktiskt är. så mycket större och starkare än vi. om en häst jag satt på fick för sig att skita i mina kommandon och bocka av mig, skulle jag ha en chans då? knappast. ändå så lyder de oss. de finner sig i att bli sadlade och tränsade och ridna av människor som inte är av deras art eller slag.
varför? för att de litar på oss. och för mig är det så mäktigt att jag knappt vet om något större. de sätter hela sin tro och tillit i oss, som människor. att vi ska ta hand om dem, mata dem, se efter dem på bästa sätt. för detta uppoffrar de sig och arbetar för oss.

jag kan faktiskt aldrig förstå sådant. jag kan aldrig sätta min tillit till någon människa på det sättet. men jag kan det med hästar. jag vet precis var jag har dem. jag vet hur jag ska vara. vet att om jag är konsekvent kommer de vara konsekventa tillbaka. de är så öppna och ärliga. visar direkt när något är fel.
genom ridningen får jag uppleva det som jag alltid saknar i alla andra sammanhang: tillit. gemensamhet. samarbete. det är precis så det är där hästen och jag förenas.
det är liksom större än vad som egentligen går att beskriva.

en av mina största sorger när det gäller japanresan är att jag nog inte kommer att kunna rida under min vistelse där.

när jag kommer hem ska jag omedelbart söka upp en bra ridskola och försöka skaffa medryttarhäst.

det första jag ska göra när jag fått fast psykologjobb är att ta ett lån och köpa en fin häst. jag tror det, i alla fall. eller okej, det kommer nog dröja ett par år. men när det väl sker. att komma till ett stall och se ett mörkgrått huvud kika ut ur en box och veta att det var mig det spanade efter, för att sedan rykta av sitt lilla monster och ge sig ut på en skogstur ett rida lite dressyr.... det är liksom mer än lycka. det är min bild av paradiset.

love's coming back to me

2007-03-22T11:24:00.000+02:00

LYCKA!

mejlade kanrin häromdagen. var skitnervös och ställde masa jobbiga frågor, typ om jag skulle kunna gå där utan ett fullständigt gymnasiebetyg (vilket jag inte kommer att ha).

idag fick jag svar.

1. jag kan börja en one year-course i april
2. så länge jag har ett diplom som säger att jag gått ut gymnasiumet så spelar det inte så stor roll hur många poäng det innehåller
3. jag borde börja samla dokument nu, deadline är november 1st
4. studentvisa tillåter en att jobba fyra timmar om dagen, och det är lätt att få jobb som engelskalärare eller på restauranger, affärer, etc..

det går. det går. det går. det går. detgårdetgårdetgårdetgår.

det är så nära att jag kan på det igen, och det är som ett varmt ljus som lyser och smälter ner allt annat. inuti.

japan, ÅH JAPAN. april 2008, HERE I COME!

put the I back in life

2007-03-21T01:13:00.000+02:00

igen.

kommer inte ifrån känslan av.... mig själv. det är sanningarna som gnager om nätterna, i alla falla de sanningar jag valt att kalla mina egna.

livet, vad hände med det? sanden rinner vidare.

jag är inte så bra på det här som jag skulle önska, och ändå kan jag inte säga vad jag gör fel. bara den eviga glasväggen som hindrar mig från att faktiskt KÄNNA vad jag håller på med. men den måste vara där, so it's all good? nej.

önskar att jag kunde känna något på riktigt. varför står jag på LG och hoppar hysteriskt upp och ner och fnittrar när min hjärna bara upprepar "vad i helvete håller du på med nu?" och jag kan inte stoppa det. vare sig fnittrandet eller tanken. samma sak nu ikväll då jag pangade i väggar och dörrar och skrek av ilska. but what was it all for? vet inte. efteråt är jag ändå bara tom. tom tom tom. känner ingenting alls. ångesten tar över igen, och jag bli ensam i mitt skal. besviken, men på vad?

jag vet vad som väntar bakom en hög av splitter och jag vet att jag inte vill dit. inte egentligen. jag skulle önska att jag klarade steget, men jag känner mig själv för väl. i alla fall det jag jag vill kännas vid.

som om jag inte alls är jag utan en liten liten människa som sitter i mitt bakhuvud och kontrollerar min kropp likt en EVA-pilot. och styrningen är så fint och kroppen gör precis allt som den piloten vill, men synkroniseringen är inte 100% och allt blir falskt, fult fel och inte det som menats från början.

jag undrar varför jag skriver det här. kanske i tron att ändå ingen läser. jag har ju faktiskt ingen aning om vilka som läser. skrev jag det här i min dagbok på helgon vore det mycket mer som att "nu berättar jag det här för er, jag vill att ni ska läsa det här". här är det som att jag bara skriver det och den som råkar gå förbi och plocka upp det läser. som en metro på tunnelbanan.

kanske för att den enda som förstår det här är jag. för att det alltid kommer vara så och inte kan vara på något annat sätt. att det är precis den ensamheten jag inte klarar av och kämpar för att bli av med fast jag inte har något hopp om att någonsin lyckas.

kan du komma genom väggen
kan du höra mina ord
kan du lyssna riktigt noga
och sen säga att du förstod

jag är längre bort än du tror

bra grejer

2007-03-20T16:32:00.000+02:00

idag är en bra dag. typ. fast jag sket i skolan av ingen anledning alls, vilket gör mig sur. borde gå. vet att jag missar saker. tänkte gå också. bara gjorde det inte. vilket känns helt meningslöst.

måste verkligen ringa min läkare snart. och ta itu med andra saker också. ååååh. jobba jobba jobba. ringa samtal, skriva mejl, och så vidare. listan bara växer, men jag ska klara det ÄNDÅ.

men idag hittade jag mina nycklar, som varit borta sedan i lödrags, plus att jag fick ett USB-minne av KTH. de vill att jag ska börja där. PFFT! tänker jag ICKE. men tackar så mkt för minnet ändå.

egentligen tänkte jag skriva ett långt inlägg om varför det inte fungerar att skärpa sig när en är psykisk sjuk, men jag orkar inte. nöjer mig med att konstatera att jag slutat ta åt mig av eller lyssna på sånt snack. jag menar, det är inte som att jag inte har försökt. det har jag. det gick om möjligt ännu mer åt helvete och ledde raka spåret till min första tablettöverdos. därför vet jag att det inte fungerar
och visst, kan erkänna att jag gett upp tanken på att må 100% bra igen. men det betyder inte att jag har gett upp helt. jag tänker inte låta den tanken hindra mig från att arbeta långsiktigt, ta itu med mina problem och komma så långt jag kan även om det bara är 40 eller 50%. jag ser det till och med som mer positivt att jag sätter upp realistiska mål för mig själv än tar på en uppgift som jag vet att jag inte kan klara.

vi har alla våra egna vägar att gå innan vi når fram, och målet vi når är inte alltid det vi tänkt oss från början.

vi måste ändå fortsätta gå.

B-day

2007-03-20T16:21:00.000+02:00

igår var det joys födelsedag, fett nicu!

min dag var på det hela taget perfekt. trots att jag är ledig på måndagar gick jag upp och åt en fet frukost och pluggade lite engelska. sydde lite på klänningen också, den blir så himla fin.

sen åkte jag till terapin. vi satte upp massa mål och kom fram till att vi ska utvärdera dem i september, samt att jag och min terapeut ska träffas en gång i vecka fram tills dess. det känns bra. varje gång jag går därifrån så känner jag mig peppad att kämpa mot ångesten och det som kontrollerar mig. jag vet att det kommer bli skitsvårt, och jag förväntar mig inte av mig själv att jag en dag ska kunna bli helt återställd. men va fan? finns vissa saker som jag verkligen skulle kunna jobba på och lära mig klara av.

åkte hem och käkade, samt kollade av nätet. just nu hänger jag skitmkt på shinsen subs forum, det är nicu. den gruppen gör verkligen bra fansubs, typ alla deras projekt är värda att checka! jag ser typ på de flesta. ^^

till LG, och när jag kom dit var jag helt hyper. dansade med kiwi, fiona och lime. klarade några åttor och testade några nior. testade även boten anna, det var fan härligt! kände dessutom att jag klarade en del av takten (den lätta) eftersom jag vet hur låten går. sen orkade jag inte hela, men det kommer väl. fan, jag vill verkligen bli sådär bra som alla andra och klara typ 12or. fast jag vet inte om jag kommer det. känns som att alla som är så bra är killar (bättre förutsättningar iom mer muskelmassa i grunden), började tidigare och spenderar mkt mer pengar på det än vad jag gör. vet inte. men det skulle vara kul.
samtidigt fick jag höra att det var joys b-day och att alla skulle dra på bio. jag hade missat allt och hade inga pengar och kände mig ledsen för att jag inte kunde följa med, men vi lyckades faktiskt skramla ihop nog pengar till mig! så himla sweet! alla var så gulliga och hjälpte till, speciellt joy. ^^ och jag menar, det var hans födelsedag, han skulle inte ha behövt ge mig pengar!

vi drog iaf till donken och käkade (gillar egentligen inte det, men wtf!) och sen såg vi ghost rider. det var typ den sämsta filmen ever. men den var rolig. menar, marvel. vad kan en förvänta sig egentligen? exakt. ^^
bara ledsen för att kiwi var tvungen att dra, för jag träffar typ aldrig honom och han är så himla gullig och snäll. =/

det var iaf fett nicu och jag är så himla glad att jag har folk som ställer upp för mig nu! det är jag fan inte van vid. ni är soewta. <3

I wish I was special

2007-03-18T19:22:00.000+02:00

vad jag än gör i mitt liv blir allting fel.

hur mycket jag än försöker och anstränger mig slår allt bara tillbaka åt andra hållet.

jag orkar inte mer. jag orkar verkligen inte mer.

mitt liv kunde ha varit perfekt, vet ni det? jag går på en bra skola, har bra betyg, vet vad jag vill, många vänner som är bra och snälla. ägnar mig åt roliga intressen, är aktiv på olika sätt och engagerar mig det jag gillar.

jag menar, det är ett bra liv. ett liv som många kan vara avundsjuka på.

och så har vi den felande länken. den enda faktor som förstör alltihop och gör allt det fina värdelöst.

jag.

om mitt liv levdes av någon annan skulle det vara ett fint liv. men nu levs det av mig och det kan aldrig bli något annat än skräp för jag är inget annat än skräp. jag uppskattar ingenting, jag är otacksam, bortskämd, tar saker för givet, är elak och förstör för mig själv med vilja.

allt jag någonsin fått ska tas ifrån mig, allt jag någonsin haft ska kastas bort, gå sönder, malas och smulas ner till den där eviga jävla sanden som jag aldrig lyckas hålla kvar mellan fingrarna.

precis som tårarna.

allting bara rinner. det tar aldrig slut.

om inte jag tar slut.

but I'm a creep
I'm a weirdo
what the hell am I doing here?
I don't belong here....

PFFT

2007-03-16T23:48:00.000+02:00

idag var bra bla bla klarade no princess expert bla bla och cryowhatever hard blabla.

F.Ö ÄR JAG LACK PÅ ALLA OCH NI KAN DRA ÅT HELVETE ALLIHOPA MED ERA IDITOTISKA TENDENSER.

utom fiona och yugge. hugz hugz kizz kizz.

hör av mig igen när jag har lugnat mig. kanske.

BODYTÅGET

2007-03-16T02:13:00.000+02:00

conclusion:

1. JAG HAR SPELAT MUSIK SOM SYNTHARE TYCKTE VAR JÄVLIGT BRA
2. JAG HAR HÄNGT BACKSTAGE OCH SNACKAT SKIT OM BLUTENGEL OCH DJ BOBO MED TONY GOTTBERG (CHEF FÖR PROGRESS PRODUCTIONS, ETT AV SVERIGES STÖRSTA SYNTHSKIVBOLAG) OCH 2/3 AV 8KHZ MONO
3. JAG HAR FÅTT MIN UNDERCUT RAKAD AV SÅNGAREN I 8KHZ MONO
4. JAG HAR BLIVIT BJUDEN PÅ EN CIDER AV TONY GOTTBERG
5. JAG HAR FÅTT EN PUSS (PÅ KINDEN) OCH EN AUTOGRAF AV TONY GOTTBERG (”ANEMI, DRICK KOFFEINDRYCK!”)
7. JAG HAR SJUNGIT ALLSÅNG TILL ”VÅLDSAM LEKPLATS” MED ABM, PROJEKT TANZ OCH MINUKTA SQUARE (VILKET LÅTE SÅ JÄVLA MYCKET COOLARE ÄN DET I SJÄLVA VERKET ÄR)

seriöst. om en adderar det här med den fullkomligt ursofta skoldagen och allting (som jag kanske skriver om imorgon) så går den här dagen till historien som en av de bästa på MYCKET MYCKET LÄNGE.

dessutom, varför är det bara fiona som kommenterar? ni andra får fan dra arslet ut vagnen snart. <3

jag missde pi-dagen

2007-03-15T03:20:00.000+02:00

det är fan hårt.

fast pi-dagen var nicu.

jag gick och la mig 21.30 eftersom jag däckade på propavanen. vaknade 02.20. gick upp. ja, seriöst. jag gick upp HALV TRE på morgonen.

fatta detta: på min japanska hade jag varit vaken i..... 14 timmar, och jag höll på att somna. sen drog jag och dansade ITG mellan åtta och nio. alltså, om jag hade gått upp vanlig tid (halv sju) hade det varit som att jag hade sprungit till netgame mellan tolv och ett. plus att det jag hade ätit under dagen var typ två risifruttis, nån macka och lite sesamkaka.

okej, NU fattar jag varför jag var så jävla slut efter typ två creds. =D

lalala. är typ ambivalent till den här bloggen. den blir typ bara mer och mer tokemo för var dag som går. men det är nog mest för att den senaste veckan har sugit åsnekuk.

men nu är jag BACK ON TRACK, tar pillrena som pillrena ska tas, ringer min läkare imorgon eller på fredag, la la la la. imorgon är det bodytåget, jag får till måndag på mig med projektet (eller så inbillar jag mig det), allt annat kan vara on hold".

så:
imorgon:
skola, föreläsning från angel och chun ea, och BODYTÅGET på kvällen (I'm nervous!)

fredag: matte (äckelpäckel, måste göra en MattePlan i stil med den Ryska Planen (som var lyckad)), NETGAME+COOKIES+ITG, träning med MITT BOKKEN
lördag: who know? jobba engelska, lite matte, lite ryska

längre än så behöver jag inte planera.

JO!
måndag: terapi! <3
har nyligen (tre veckor sedan) börjat i ny terapi efter typ... tja, kanske ett års uppehöll. min nya terapeut är min gud! eller okej, det är han inte. men han är fetd bra. så jag gillar terapin nu. <3

f.ö. vet jag vem som vinner eurovision i år.

yes fiona, DITT hemland har ställt till med det här! :P

och om ni gillade liveframträdandet, kolla VIDEON
(om inte annat så för att få höra den underbara låten en gång till)

nu har jag varit vaken i 24h. jag börjar bli trött.

god natt.

momiji no rabu rabu

2007-03-15T00:14:00.000+02:00

okej, nu ska jag, precis som ALLA andra bemanisar ta mig friheten att vara lite lovey dovey. ett extremt jättelång lovey dovey-inlägg. men läs gärna, för jag har skrivit saker som faktiskt betyder något, och som jag har svårt för att skriva. jag har gjort en ansträgning, då kan ni gott göra det också.

hängde skitmkt med syaoran idag. det var så himla nice. han är så nice. visst, vi är inte överens om allt, ibland så lackar jag ordentligt på honom. och visst, ibland märks det att han är tre år yngre än mig och sådär. men va fan. han är min kompis.

kompis.

om någon av er bara kunde förstå hur otroligt svårt det är för mig att kalla någon för det. vilket enormt steg det är. för ni vet, det är en sak att lattja omkring och typ "haha, fan vad jag gillar dig" och seriöst säga "jag ser dig som en vän". jag är inte ens säker på att jag ser syaoran som en vän, men det är det enda ord jag har.

för mig betyder ord som "kompis" och "vän" något mycket mer än att bara hänga med varandra ibland eller gilla varandras sällskap. för mig betyder det att jag litar på den här personen tillräckligt mycket för att kunna säga till den, rakt och ärligt utan vare sig ironi, sarkasm eller skämtsamhet, att jag tycker om den, och att jag även litar på att den här personen kommer att finnas kvar i mitt liv ett tag till. kanske något år eller så. ja, så lång tid, faktiskt. eller, jag vet inte ens om det är lång tid.

grejen är, att det här med andra människor är så oerhört jävla farligt. tycker jag då. att erkänna att en gillar någon, är att blotta sig. det är som att likt en hundvalp lägga fram strupen och säga "snitta här". och jag tror att det är otroligt svårt för andra människor att förstå, även om jag berättar varför.

jag blev mobbad från första klass till nian. inte alltid aktivt, men jag visste alltid ändå. jag är uppväxt med vetskapen att jag är Ful, Fel, Äcklig och ett stort jävla ingenting som helst borde upphöra att existera. under de sista åren i högstadiet kunde jag inte gå utanför dörren utan att folk skrek efter mig, stirrade eller skrattade. jag kunde inte röra mig som jag ville i skolan. jag hade en vän på hela stället, en vän som jag fortfarande har kvar och ser som en av mina bästa.

det enda som varit genomgående i mitt liv är vetskapen om att det är ingen som helst idé att tycka om människor, för de försvinner bara. pappa dog. jag har bytt bekantskapskrets så många gånger att jag tappat räkningen. vänner har förvandlats till mobbare, jag har fått polisanmäla personer som jag tidigare spenderat en stor del av min lediga tid med. folk har försvunnit och inte orkat hålla fast vid mig längre.

för, det är ju mig det är fel på. det har alltid varit så givet. jag har obotliga humörsvägningar, massa tvångstankar som gör att jag inte kan bete mig normalt, jag skriker, är högljudd och irriterande. jag gör konstiga saker. säger konstiga saker. är elak fast jag inte vill. gör allt för att stöta bort folk för att jag är så jävla rädd. använder ironi och sarkasm som en barriär mellan mig och andra.
för i helvete, jag är så fastlåst vid mitt egen perspektiv att om någon påstår sig att seriöst gilla mig så är jag i princip redo att dunka till den människan i huvudet för att slå lite vet i hen.
det går inte att tycka om mig. det är omöjligt.

jag kan inte säga att bemani har tillfört en revolution i mitt liv. jag har verkligen inte förändrats mycket, och jag litar fortfarande inte så mkt på de flesta att jag kan vara mig själv. det förväntade jag mig inte heller.

det som för mig är den största skillnaden med de människor jag börjar umgås med nu är rakheten och ärligheten. många gånger har det varit svårt för mig att ens umgås människor. jag är hyperkänslig mot atmosfärer, och jag känner av om folk är avogt inställda mot mig, även när de inte gör det. men med bemanifolk är det svårt att ens få den känslan. alla är så gulliga och kramiga, och även om det finns mycket skitsnack så har inte jag drabbats av det ännu. dessutom vet jag vilka jag gillar och dem vet jag också att jag kommer att kunna ställa mot väggen om jag känner något från dem. resten ger jag ärligt talat blanka fan i.

till skillnad från många andra kretsar (en del vet nog vilka jag syftar på nu) där elitism härskar och det enda som räknas är att duga i "elitens" ögon, så är attityden här så himla positiv. en blir stöttad från dag ett och alltid påhejjad att förbättra sig, oavsett vilken nivå en ligger på.

det gör inte underverk, men det HJÄLPER. och för mig är sånt mer en guld. det är helt obeskrivligt.

put the I back in life

2007-03-14T07:15:00.000+02:00

okej, okej, nu skärper vi oss.

nu slutar vi slarva och trixa med mediciner fram och tillbaka, nu slutar vi skjuta saker framför oss, nu gör vi något ordentligt istället. för det gör faktiskt skillnad och du kan faktiskt om du bara vågar.

du vet att du vill.

BKI

2007-03-12T03:08:00.000+02:00

nu har jag skrivit en sida. *pat pat*

så då får jag titta på senaste bakumatsu! YAY!

manga manga

2007-03-12T01:42:00.000+02:00

just nu är det meningen att jag ska plugga.

ett fyrasidigt projekt i engelska på fyra sidor som skulle varit klart i tisdags. jag har skrivit en halv sida. yay, go me.

jag är verkligen sämst i världen på att koncentrera mig. säääääämst. kan i typ 10 sekunder, sen vill jag göra något annat. typ kolla ett forum eller lägga patiens. spelar typ ingen roll vad jag gör.

måste dock skriva idag, för jag har bara idag och imorgon på mig, och imorgon har jag terapi klockan två, sen vill jag dansa lite och så är det träning på kvällen. sen måste jag sova, och så är det tisdag och jag måste lämna in skiten.

det hjälper lite med press. och att boken jag jobbar med är världens bästa. Manga - 60 years of Japanese comics. finns på ett bibliotek nära dig. i alla fall om du bor i sthlm. vilket jag hoppas att du gör.

ok ok, back to work.

shuffle

2007-03-11T14:53:00.000+02:00

jag ska bara skriva ngt random för att jag inte vill ha mitt emo-inlägg på topp.

har ingen aning om hur många som läser det här, vilket gör att allt känns ganska konstigt.

idag ska jag på domokon-träff. la la.

önskar att folk i min närhet kunde sluta bete sig så jävla pubertalt och så vidare. men men, jag var också sån för 2-3 år sedan, så jag antar att det bara är att ge upp.

önskar att jag kunde sluta bete mig så pubertalt.

nånting som jag tänker på hela tiden, men jag vill inte skriva här för tänk om personen det rör läser? det vet jag inte.

jag undrar om det är möjligt att få tillbaka en vän om en varit ifrån varandra länge och hunnit bli jävligt olika under tiden. en person som betytt så jävla mycket för mig innan vi bröt, och som jag nu börjar komma tillbaka till. men finns det något kvar att komma till? jag vet inte. jag är annorlunda, har andra intressen. samma med min vän. bygga nytt då, men finns ett något att bygga på när grunden för vår förra vänskap är borta?

det värsta är att ibland så vet jag inte om jag orkar. orkar hålla fast vid det som en gång var. orkar hålla fast vid saker som inte passar inte till 100%. saker en måste kämpa för. jag har aldrig varit bra på att kämpa. jag har varit bäst på att ge upp.

åh, jag vet ingenting. ingenting alls. vill bara lära mig acceptera att det inte är meningen att jag ska vara bestående i någons liv, inte ens i mitt eget. kanske är det bäst att acceptera att allt är över. bevara det som ett fint minne istället för att kämpa för att hålla kvar något som inte längre finns.

jag vet inte. jag vet inte alls. borde prata med den här personen, men jag är rädd att förstöra något som jag innerst inne kanske vill ha kvar.

måste ringa min läkare och få till ett möte för att reglera min medicinering. crap.

så ersätter vi ett emoinlägg med ett nytt. nicu.

slycon

2007-03-10T16:22:00.000+02:00

hemma från slycon. det var bra. inte riktigt lika bra som förra gången, mest för att singstar strejkade. men bra. pop'n var riktigt kul. med donki och daniel och massit. leet team! och DS, DS var fett nice! jag vill ha. fast pallar inte.

älskar tröjan som jag fick av becky! så jääääääävla nice! ska göra ngt fint på den också. <3

och tårtorna och pajerna och kakorna och lime och ALLA som är så himla söta och gulliga! fan vad jag gillar er!

ochm in festplan. ^^ FAN VAD DEN SKA BLI AV!

och så jag. fan, jag VILL INTE skriva om det här, men jag känner att jag är skyldig massa människor en förklaring.

jag mår i allmänhet väldigt dåligt psykiskt och har gjort så långt mer än halva mitt liv. igår så var det värre än vanligt, speciellt på "morgonen" innan jag kom till LG. det gick över när jag var där, men under kvällen så hände olika saker (ingenting som någon gjorde, bara saker jag kom att tänka på helt random) som fick mig att må väldigt dåligt igen. när jag vaknade så var jag stressad, vilket alltid får mig att må sämre, och när folk sedan drog från filip och glömde mig kvar medan jag var på toa och letade efter mitt block så blev det för mycket, och jag fick en slags ångestattack.

alla såna attacker är av varierande grad, och de är inte ovanliga. jag får ofta flera om dagen. när de är små så kan jag oftast låtsas som ingenting och bara låta det "gå över", men den här var större. det som händer är helt enkelt att jag måste koncentrera all min energi till attacken, känslorna liksom svämmar över. jag stänger av omvärlden, och alla försöka att nå mig blir bara någonting som jag för stunden inte orkar med.

de går över, och det bästa de som är omkring mig kan göra är att acceptera att jag inte kommunicerar och inte ställa så mkt frågor om hur jag mår (om en person står för sig själv och stirrar ofokuserat är det ganska uppenbart att ngt är fel vad personen än säger).

lalala, enought with the emo talk.

trött

2007-03-08T14:22:00.000+02:00

den här veckan går åt skogen. jag har ett ton saker att göra och ingen tid.

och snälla. jag har redan dragit det här med vissa (ganska många), men en gång för alla: om jag får höra en gång till att jag som går på halvtid borde ha så mycket tid över till att göra saker så kommer jag att spy.

jag är sjukskriven för att jag är SJUK. för mig betyder det att jag helt enkelt inte kan bestämma över min tid. jag kanske bestämmer att "imorgon ska jag gå upp tidigt och göra klart det där arbetet" men så visar det sig att när imorgon kommer så kan jag inte ens komma ur sängen och det enda jag orkar är att stirra i väggen eller lägga patiens.
när jag väl gör något så har jag ändå så mycket problem att det mesta tar dubbelt eller trippelt så lång tid för mig som för en vanlig människa.

ingen skulle påpeka för någon som var 50% sjukskriven för en somatisk (fysisk) sjukdom att den ju har så mkt tid över och inga problem. min sjukdom syns inte, för de flesta som umgås med mig så märks den inte ens. jag har mångårig träning av att dölja den. men den finns. den påverkar mig varje dag, varje sekund. jag lever hela mitt liv kring den, alla planer jag gör upp gör jag mot bakgrunden att i slutändan är det ändå min sjukdom som kommer att bestämma om jag orkar eller inte och jag vet aldrig i förväg hur den kommer göra.

jag vill inte bli behandlad som ett sjukligt litet knyte om inte klarar nånting. jag vill bli behandlad som en vanlig människa, för det är vad jag försöker vara. men jag vill också ha respekt. om jag säger att jag har mycket att göra så är det för att jag har mycket att göra. om jag säger att jag är stressad är det för att jag är stressad. precis som ingen annan vanligt funtad människa skulle gå runt och gnälla utan skäl, så gör inte jag heller det.

holy magolies!

2007-03-07T19:24:00.000+02:00

hon är tolv år gammal.

jag kan inte ens se hennes händer för allt rysh och pysh. och vad är det där fluffiga i mitten. förslag?

ful, fulare, japaniss

2007-03-07T19:16:00.000+02:00

japanissen i den här tävlingen är nog den fulaste jag sätt på mycket, MYCKET länge.

känner inte jag typ 10 människor som seriöst är snyggare än HEN? rikku, becky, syaoran, disa, marie, lisa, takeo och så inte minst mig själv.

världen förhärskas av fula människor.

jag gömmer mig under täcker och hoppas på undergången.

aktier gör mig knäpp. eller smart. jag vet inte.

2007-03-06T21:50:00.000+02:00

jaha, så har börsen rasat igen. alla är chockerade. för det här har ju aldrig hänt förut och kommer säkerligen aldrig hända igen. eller?

varje gång det här händer så blir jag lika full i skratt och konfunderad över hur folk egentligen beter sig. de paniksäljer hit och dit och ingen vill vara sist kvar med aktier på hand när de är värda noll och ingenting. men vänta lite? hur är det egentligen med saker jag äger? tjänar jag pengar på dem när jag har dem, eller tjänar jag pengar på dem när jag säljer dem till ett förmånligt pris? you do the math.

ponera att jag ägde ett hus eller en lägenhet som jag köpte för sisådär en miljon. tja, i sthlm är det förstås nästan omöjligt, så säg två miljoner. jag funderar på att flytta och ska sälja av fastigheten.
när skulle ni ha sålt det?
1. precis när bostadsmarknaden har kraschat och fastigheten i fråga är värd 100 000
2. när marknaden är på topp och fastigheten är värd 3 000 000.

jag vet vad jag skulle välja.

problemet med folk är att de inte förstår enkel matematik. om jag köper något för 100 000 gör jag en investering. de där pengarna ligger bara på en hög som minskar eller ökar med tiden. det gör det samma, för så länge pengarna ligger i en investering kan jag inte få loss dem utan att sälja av det jag investerat i. det dummaste jag kan göra är att sälja när högen är liten, för då förlorar jag en stor del av mitt kapital!

trenderna visar att långsiktiga sparformer lönar sig, så länge en sprider sina risker, har en bra förvaltare eller inte är en idiot själv. det finns inte en börskrasch som inte följts av en uppgång, hur lång tid det än tagit. titta bara på IT-bubblan, valutakrisen under 90-talet, bostadsbubblan, depressionen på 30-talet. jag menar, om det är NÅGOT en börskrasch lämnar plats för är det en ny uppsving.

om det är något en ska göra nu så är det att KÖPA aktier från de bolag som är starka men nu upplever ett tillfälligt dopp, och sedan vänta på ruschen uppåt.

det enda som fortfarande gör mig förvirrad är att jag verkar vara den enda som tänker på det här sättet.

f.ö. sparar jag mina egna pengar i fonder hos sveriges bästa fondförvaltare. det är det bästa jag gjort ekonomiskt i mitt liv. mina fonder har inte minskat ett enda öre i värde sedan jag placerade dem där, därför att jag har en lågriskfond med garanti för att den inte ska göra det.
fonder är bra. aktier är bra (för fonder består oftast av aktier). att tänka med hjärnan är bra.

att sälja dyra saker billigt är dåligt.

seriös

2007-03-06T11:10:00.000+02:00

okej, nu ska jag skriva ett riktigt inlägg, syaoran och fiona har gått till resp. lektioner/övrigt.

om det är NÅGOT jag inte pallar så är det människor som är inkonsekventa. som förändras drasiskt från dag till dag, som en aldrig kan veta var en har och som en aldrig kan veta hur de ska bete sig.
jag menar, humörsvängningar är naturligt, men att ändra sig i vad en tycker om människor, ändra hela sitt beteende... nej. jag klarar inte av såna människor alls. det spelar ingen roll hur snälla och gulliga de är när de skärper till sig, så länge jag aldrig kan lita på att de kommer att vara så nästa gång vi ses eller på någonting annat så kan jag inte ha ngt att göra med sådana personer. det går inte.

en fett stor orsak är att jag själv har enorma humörsvägningar. jag kan vända på en ettöring, fortare än vad jag själv hinner med. jag kan aldrig lita på mig själv, därför måste jag kunna lita på andra människor. kan jag inte det, så är relationen död. jag kan ge ngn många chanser att bättra sig, oftast fler chanser än jag borde, men när jag en gång väl bestämt mig för att en person inte är pålitlig, då har den människan en jävla massa att bevisa för att vinna över mig igen.

and that's final.

2007-03-06T10:56:00.000+02:00

jag ska skriva ett nonsensinlägg. WOOHOO.

jag och fiona och syaoran sitter här och snackar skit. syaoran är skabbig med fionas klocka. ingadetaljer. men men. skitsnack är alltid kul.

om 20 min är det engelska. WOOHOO. jag har inte gjort mitt projekt, men jag visste faktiskt inte att det var tills idag. jag trodde att det var tills på torsdag.

jag har sovit 0 timmar inatt, jag håller på att gå överstyr.

BLAAAAAAAAAAAAAAa

lugn

2007-03-06T05:12:00.000+02:00

jag dricker grönt te, lyssnar på múm och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan. har sällan känt mig så fridfull.

jag längtar efter sommaren mer och mer. våren är avskyvärd. jag vill att det ska bli varmt och skönt igen.

jag längtar tills maj. i maj är det nästan ingen skola kvar. då ska jag promenera med alexanders hundar till flaten i vårvärmen. leka med dem i vattenbrynet och skratta. sen ska vi ligga på bryggan och pusta ut innan vi går hem igen.

maj är nog en av de finaste månaderna.

sen ska jag ta studenten och kanske skaffa ett riktigt jobb.

vad som än händer i höst, hur det än går med allt, så ligger sommaren fortfarande i vägen och ser till så att jag slipper tänka på det.

och det är faktiskt det bästa av allt.

Kokoro no mundai de arimasu~

2007-03-05T00:42:00.000+02:00

har massa kontroverser med mamma om japan.

vill så jävla gärna åka nästa april, men jag vet inte om det kommer gå. mamam är orolig för att jag inte kommer fixa mina gymnasiebetyg, men jag säger att jag måste för jag måste gå på universitetet och det går inte. men hon fortsätter tjata.

igår nämnde hon att komvux kanske inte ens finns kvar när jag kommer hem, vilken fick mig att nästan börja gråta.

japan är nästan den enda dröm jag har kvar, det är i alla fall den dröm just nu som verkligen känns och som jag arbetar för att få att gå i uppfyllelse. att tvingas flytta fram det ett helt år bara för de där jävla betygen.... det känns helt omöjligt. jag vill det för mycket.

jag drömmer om det på nätterna, jag gör planer på dagarna. tänker på det hela tiden och vill, vill, vill. jag vill inte låta det försvinna in i dimman igen. det är så tydligt nu, jag kan nästan ta på det.

men universitetet gäller hela mitt liv, hela min framtid. jag vet att jag inte kan offra det för ett enda år.

måste prata med syo på måndag eller tisdag. så fort som möjligt, i vilket fall. just nu känns allting bara förvirrat.

the music WANTS me

2007-03-03T19:46:00.000+02:00

nu har jag sammanställt en ny musiklista. helt enkelt en lista på musik som jag och andra (mest andra) vill att jag ska lyssna på.

den ser ut så här:
einstürzende neubauten - halber mensch
va - hymns of steel
aphex twin - selected ambient works 85-92
basking shark
kommando XY
kajagoogoo
soft cell
visage
siva six
clan of xymox
snowy red
gene loves jezebel - immigrants
fehlfarben
alphaville
atari teenage riot
bauhaus
coil
efterklang
folkstorm
hocico
jean michel jarre
KMFDM
lustmord
múm
plötslichmusik
thermostatic
zeigeist
suicide commando
poupée fabrikk
liaisions dangereuses
panzer AG
insekt
das ich
melt banana
borghesia
rational youth

jaja, folk får inte förvänta sig för mkt.... det får gå som det går med det här, som vanligt.

fast idag har jag faktiskt lyssnat på múm, och det var riktigt bra och de är redan med på min lista, och så ska jag precis sätta på hymns of steel.

det blir nog också bra.

BODYTÅGET

2007-03-03T01:45:00.000+02:00

jaha, då jävlar var det spikat då!
notera gärna att mitt namn, momiji, står som nr 2 på DJ-listan. SCARY SHIT!

Is it green?

2007-03-03T00:06:00.000+02:00

bah, hemma från träningen. vi vara bra tre st där idag. blir bara färre och färre, vet faktiskt inte varför.

jag längtar mest efter mitt svärd. bara samuel kommer med priset så ska det "bara" vara nån månad kvar. känns lite som att jag har kommit så långt jag kan med ett bokken. om jag ska utvecklas ordentligt så måste jag ha ett iaito.

härom veckan fick jag ju dessutom mina mönster till hakama och gi, så det finns egentligen ingen ursäkt längre. bara att börja sy.

på vägen dit och tillbaka lyssnade jag på the brilliant green. fan vad bra de är. fast hur kan jag egentligen tycka något annat med ett sånt bandnamn? trots att de sjunger massa på engelska som jag faktiskt kan förstå (damn my lousy japanese skills!) så gillar jag deras japanska låtar bättre. tomoko-san, sångerskan, låter mycket naturligare på sitt modersmål. jag tror att det är för att engelska ligger så långt ifrån det uttal som japanerna får med modersmålet, så när de ska prata engelska så måste de förställa rösten något helt otroligt.

nu måste jag kolla upp hennes soloprojekt, tommy february 6 och tommy heavenly 6. om bara mitt DC ville börja funka igen....

bemani schmemani

2007-03-02T20:01:00.000+02:00

dansade idag, första gången på typ två veckor.

ibland blir jag bara så trött på allt.
har insett att bemanisar är folk som:
1. kan få en att må skitbra och känna sig nöjd med sig själv
2. kan få en att må sämst och tycka att en är sämst i världen

har i alla fall lär mig "galoppsteg" idag och klarade da roots (folk mix) på sju, vilket i alla fall JAG tycker är bra. även om ingen annan tycker det. jag är nöjd. kan jag läsa gröna pilar ordentligt kan jag börja gå upp på svårare låtar också. da roots är faktiskt hard-sjuan med näst flest steps.
dessutom klarade jag en till hard-åtta, så nu kan jag, eh, typ två.

och ja, jag vet att det är långt ifrån expert, jag vet att typ ALLA som började dansa samtidigt som mig har gått om mig, jag vet allting och jag är så JÄVLA trött på att höra det!
jag har inte kunnat dansa på länge, först p.g.a. sjukdom, sen för att mina pengar var slut, vilket de flesta vet. ändå får jag höra en jävla massa skit om om hur efter jag är, hur långsamt det går, bla bla bla bla in i det oändliga. och när jag GÖR framsteg, som idag, så är det inte ens värt att uppmärksamma, för det som är min toppnivå är fortfarande för långt under de flestas bottennivå.

och sen ytterligare andra som gång på gång bevisar att hur trevliga och kramiga de än är NÄR en väl träffas så suger de på att faktiskt komma på utsatt tidpunkt (tre timmar för sent är INTE okej i min värld) och går helt enkelt inte att lita på. att dessutom inte ens be om ursäkt eller visa minsta tecken till ånger, det tycker jag är så jävla uselt beteende.

blir bara så jävla besviken. jag orkar inte ens bli arg, fast jag borde. orkar bara sätta mig på tåget hem och skita i allting.

nu ska jag i alla fall iväg och träna iaido. DET om något är faktiskt värt. grymt värt. och så är jag jävligt bra på det.

DJ momiji - the saga continues

2007-02-22T03:48:00.000+02:00

så var det dags för mig att spela igen. ^^

den här gången heter klubben bodytåget, och det känns BRA mycket bättre. den spelar t.ex. musik som jag faktiskt lyssnar på, vilket underlättar. det är en av mina vänner som håller i den, så det är i princip bara därför jag får spela (men hey, en måste få in sin fot på nåt sätt!).

dock är det om möjligt ÄNNU MER apnervöst än förra gången, för den här klubben har liveband och samma kväll som jag ska DJa spelar 8kHz mono. jag såg dem på arvika för 1½ år sedan och gillade dem ganska mycket. gillar dem fortfarande, fast jag har inte hört deras senaste skiva. anyways, eftersom det är ett relativt "stort" band som kommer så LOVAR jag att det kommer bli apmkt folk, och jag kommer vara typ yngst och okunnigast av alla och så ska jag spela musik för dem?
sjukt. mycket, mycket sjukt.

tur att jag har tre veckor på mig att börja plocka låtar.

annars har jag äntligen tagit mig i kragen och börjat till på FLCL, mums. bara sett ett avsnitt, men det är ju skitbra!

Katt Våldtar Hund

2007-02-18T04:45:00.001+02:00

har nyligen börjat lyssna på cat rapes dog. fattar inte. jag har lyssnat på synth i två år, kallat mig synthare i säkert 1½. ändå har jag missat det här bandet?

låter just "glory" snurra sista varvet för natten. fy fan vad jag älskar den låten! det är slingan. första gången jag hörde den, för några dagar sedan på väg hem från bussen från stallet, slog den nästan, nästan omkull mig. det var som en elchock rakt igenom hela hjärnan. varje gång den återkom höll jag på att dö av förtjusning.

synth är verkligen, VERKLIGEN, världens mest ultimata musikstil.

i alla fall i mina öron. <3

These Boot Are Made For Riding

2007-02-18T04:34:00.000+02:00

idag åkte mamma och jag äntligen, äntligen till EKO. de ringde nämligen i torsdags och sa att de hade kommit. mina stövlar.

i slutet av jullovet var mamam och jag där och tittade på ridstövlar. inte vilken sort som helst, utan mina första i äkta läder. de var hur snygga som helst, men i min storlek (41) så var skaftet alldeles för långt, så de skulle beställa hem ett par med extra kort skaft nästa gång sde beställde. sedan dess har jag bara väntat och väntat och LÄNGTAT.

när vi kom dit och in på hästavdelningen så sprang vi ihop med en expedit på en gång. hon kastade en blick på mig och sa "jaha, så du är här för att hämta dina stövlar?" fattade inte att hon kände igen mig!men med tanke på håret är det kanske ändå inte så konstigt.... hon hämtade dem, jag provade dem, och den fanns det ingen återvändo. jag hade ju redan bestämt mig innan, annars hade jag ju inte fått dem att beställa hem ett par i specialstorlek, men där och då så var det.... åh, det var nästan för mycket. precis samma lycka som alltid när jag köper skor, fast liksom.... mer. för det var ju inte vilka skor som helst.

när jag kom hem så smorde jag direkt in dem med läderfett och nu står de i hallen och skiner och är helt blanka:

har testat lite att gå i dem, men det går ju nästan inte eftersom de är skurna för ridning och skaftet liksom lutar framåt. känns i alla fall väldigt obekvämt.

kan knappt vänta tills på tisdag när jag ÄNTLIGEN får inviga dem! det kommer att bli underbart!

DJ MMJ

2007-02-17T04:36:00.000+02:00

ja, och så DJade jag ju i onsdags också.

det gick faktiskt skitbra. jag lärde mig tekniken lätt (för den VAR lätt) och spelade bra musik. ^^ det tyckte i alla fall jag, och mina med-DJs.

nästa gång blir nog klubb bodytåget som några kompisar har. det blir ännu bättre.

getting closer still

2007-02-17T04:24:00.000+02:00

jag har länge planerat att efter studenten åka till japan och studera japanska i ett år.

eftersom jag p.g.a. min sjukskrivning egentligen har ytterligare ett år kvar på gymnasiet, så hade jag planerat att åka våren 2009. gott om tid att båda avsluta studierna och jobba ihop pengar.

idag ändrade jag mig. jag kan inte vänta i över två år på att få åka. jag kan läsa in mitt sista år på komvux när jag kommer hem.

istället åker jag till japan våren 2008. om ett år och två månader. till yokohama, strax söder om tokyo, och karin japanese school. om ansökningarna går som det ska, det vill säga. men det bör de göra.

jag kan inte nog säga hur lycklig det här beslutet gör mig. japan är verkligen mina drömmars land. det finns så fruktansvärt mycket jag vill uppleva där. inte genom att resa dit på semester, utan genom att bo och leva där. åka tunnelbana, köpa tioyensparaplyer, promenera i harajuku, gå på en riktig spelarkad.... listan kan göras oändligt lång. bara att kunna ta tåget in till tokyo city och promenera runt. det känns helt otroligt. att jag faktiskt antagligen kommer att uppleva det, och att det kommer att ske mycket snarare än jag först tänkt.

och jag ska köpa så mycket manga. <3>

DJ momiji

2007-02-12T14:15:00.000+02:00

igår fick jag ett erbjudande om att vara DJ på klubb fulltraeff på HC på onsdag. jag tackade ja.

det känns svinnervöst, jag har ALDRIG DJat förr i mitt liv. som tur är ska jag bara köra i 30min, och jag antar att det blir de 30 första minuterna. håller på och rotar ihop lite låtar.

känns bra att det är en indie/synthpopklubb också, då känner jag inte lika många och har inget direkt behov av att imponera på någon. lättare att bara köra sitt eget race då.

dessutom kommer jag köra dit i princip alla mina kompisar, så några kommer väl förhoppningsvis dansa.

micromän

2007-02-12T12:30:00.000+02:00

var på microdisco i lördags, med en mycket gammal vän och hennes klasskompis. det var ungefär den bästa klubb jag varit på på väldigt länge.

vi konstaterade ganska fort att publiken bestod av ca 75% nördiga killar och 25% snygga tjejer, vilket kändes helt okej för vår del. vi är ju också nördar.

tre liveband spelade. hade inte hört ngt av dem förut, men det var bara bitpop och det kan ju liksom inte gå fel. kan lugnt säga att det vi tre röjde mest dansgolvet. min kompis och jag räknade ut att det var fyra år sedan vi dansade ihop sist, det var en jävla skam med tanke på hur bra vi var.

dock är det en sak som alltid får mig lika undrande när jag är ute; nämligen fenomenet killar som dansar i grupp. det går nästan alltid ut på ett av två följande mönster:
1. hålla armarna på varandras axlar och springa i en ring
2. knuffa på varandra så mycket som möjligt
alternativt dessa två i en kombination.

jag förstår verkligen ingenting. det verkar vara omöjligt att gå på en spelning utan att stöta ihop med det här. jag vet inte hur många gånger jag fick kasta mig undan för att en av dessa killar i 20-25årsåldernhade siktet inställt på valfri plats bakom mig.

jag misstänker att det här är det enda upphovet till att tjejer ibland inte kan låta bli att sucka "MÄN!"

2007-02-10T13:59:00.000+02:00

inatt hade jag en väldigt häftig dröm.

till att börja med var det mest osammanhängande fragment, för så ser de flesta av mina drömmar ut. det händer helt ologiska saker som jag oftast inte ens kan koppla ihop medan det händer i drömmen, ännu i mindre efteråt.

sedan var jag plötsligt på besök i japan på nån blixtvisit hos en kompis, och dennes föräldrar var också där.när det var dags att åka hem visade det sig att jag ännu inte hade bokat biljetter, så jag frågade min kompis och hon sa att hon skulle åka via melbourne. vet dock inte om det faktiskt var min kompis som nu är i just melbourne, för jag vet inte hur den kompisen som var i drömmen såg ut.
vi åkte i alla fall till flygplasen, och där var det som vid en tågbiljettsautomat, att en kan boka själv, men jag hittade inte biljetter mot sthlm. menyerna var jätteförvirrade och ville bara visa mig bilder på vyer över grand hotel.
det slutade med att jag gick till en hjälpdisk och pratade med mannen som stod där, och följande var vad jag sa till honom:
watashi wa... ahita stockholm ni... aeroplane de... ikimasu! motto hoishii!!

vilket betyder ungefär "imorgon ska jag åka till stockholm med flygplan! vill ha mycket!!"

det häftigaste med det här är inte att jag pratade japanska i en dröm, utan att det var så realistiskt! det var liksom inte som att jag gled runt och kunde prata flytande, utan jag pratade ungefär så mycket som jag kan prata i verkligheten.
jag vet t.ex. inte vad flygplan heter på japanska (jag vet dock att flygplats heter kûko, vilket alltid framkallar skratt i min japanskagrupp), därför är det naturligt att jag sa just det på engelska. jag kan heller inte prata speciellt flytande, utan staplar mig fram. precis så var det i drömmen.

dock är det här ju bara ännu ett tecken på hur skadad jag håller på att bli! vilket faktiskt känns ganska fint. jag vill ha mer drömmar på japanska. <3

ännu en sak som slog mig idag var att eftersom det går att få in arabiska satellitkanaler, borde det inte gå att få in japanska? jag måste undersöka saken!

2007-02-05T18:18:00.000+02:00

idag fikade jag med en kompis. det är sista gången vi träffas på väldigt länge, för på fredag åker hon till australien och stannar där tills november.

självklart är det jobbigt, men vår relation är ändå lite speciell. vi var bästa vänner fram tills för ungefär ett år sedan då något hände och vi bröt nästan helt med varandra. det är först de senaste månaderna som vi börjat prata med varandra och träffas igen.

det känns så himla underligt. precis när vi håller på att bygga upp en relation så ska hon lämna landet i tio månader. på ett sätt tror jag att det är bra. det är en chans för oss båda att bli ännu mer nollställda till det som hände, och när hon kommer hem så blir det nog lättare att "starta om".

men såklart kan jag inte låta bli att nojja över hur allt ska bli. när vi var vänner hade vi nästan allt gemensamt. vi lyssnade på samma musik, gillade samma filmer, gjorde samma saker. sedan dess har vi utvecklats åt helt olika håll. visst var inte våra gemensamma intressen grunden för att vi blev vänner, det handlade mycket mer om att vi tyckte om varandras personer.

men en del av mig kan ändå inte låta bli att tvivla. för hur fungerar en vänskap när ens samtal mest går ut på att berätta vad för olika saker en gjort på varsitt håll med skilda kompisgäng. när en får mindre och mindre gemensamt? visst kommer jag alltid tycka om henne, för hon är en underbar person. men jag har en annan vän som jag har ungefär samma relation till, och det har slutat med att vi ses nån gång i månaden och fikar/kollar på film.

jag hoppas att det inte blir så med den här vännen också.

fast mest hoppas jag att hon får det helt fantastiskt i australien.

2007-02-03T01:25:00.000+02:00

just nu sitter jag och pluggar ryskaglosor på världen bästa sida. i pauserna lär jag mig katakana-tecken. är så dag för det nu, tredje terminen börjar på onsdag~ <3

den här veckan har jag pluggat mer än jag gjort sammanlagt på hela trean, känns det som. och konstigt nog känns det inte ens jobbigt, mest kul och bra att ha ngt att göra mellan patienserna.

anledningen till att jag skulle plugga var att imorgon är det doujinfest i västerås. syaoran ska dit med sin DAO ( fast hans är snyggare). vilket såklart innebär att jag också måste åka. det blir ett dygn fullt av pop'n music, massa mysiga människor och annat skoj. kan inte tacka nej, faktiskt.
och för ens gångs skull har jag faktiskt gjort en ansträgning för att få åka. det känns fett bra!

jag ska ha min fascistoutfit också, vilket typ innebär:
armégrön skjorta
med bröstfickor och axelklaffar
svart figursydd kjol
svarta strumpbyxor
svarta knähöga lackstövlar med megaklack
officerskoppel i brunt läder
ja, och så massa smink också. jag kommer vara sjukligt snygg!

fast sen kommer jag tröttna och dra på mig mjukisbyxor och crap. blir ju lätt så när en bara ska sega runt och spela tv-spel. MWAHAHA!

2006-12-29T05:15:00.000+02:00

idag var jag och dansade. träffade DDRLee och viru, samt virus brorsa. det var tre vligt först, för jag kunde köra 2player med dem vilket i princip innebär at jag kan dansa massa svåra låtar och faila eftersom jag alltid dansar med folk som är bättre än mig och klarar låten.

efter att de hade gått gick det svindåligt. fick jättemånga omgångar när jag failade på första, vilket kändes helt värdelöst. insåg tillslut att jag klarar typ inga femmor fast jag tror det, jag klarar bara de lätta. jag svär, jag klarar säkert inte ens svåra fyror. klarar bara lättaste sexan, lättaste hard-sexan o.s.v. i oändlighet. dessutom fortsatte jag faila massor på låtar som jag klarat 2-3 ggr innan.
jag är nog egentligen alldeles för känslig för atmosfärer. så fort det finns kompisar omkring mig som kan heja på mig och som jag kan snacka med emellan och titta på, då går det oftast bra för då kan jag fokusera på dem. när jag dansar själv kan jag fokusera så jävla mycket på mig och då blir det autofail. dåligt.kan liksom inte hålla humöret uppe själv. och så blir jag alldeles för självmedveten och tänker för mkt på vad jag håller på med. det är också autofail.

anyways, efter tre försök så klarade jag i alla fall en svinlätt hard-sjua, anubis. jag gillar den låten i allmänhet. så jag blev lite glad ändå. men nästa gång ska jag se till att gå och dansa med kazy, syaoran eller nån från nekonabe. blir nog bäst så ändå.

bäst idag var dock att nån tipsade mig om att det finns ITG och ITG2-packs till stepmania. så när jag kom hem googlade jag upp dem och hittade iaf ITG2-packet. laddade ner, kopierade alla musikfiler till en egen ITG2-mapp och la in alla i winamp. nu ska jag lyssna på ITG-musik tills jag dör. <3 måste skynda mig att köpa ny mediaspelare också, så att jag kan sprida musiken till ALLA ÖVERALLT. det vore väldigt mycket äg, yes indeed!

men seriöst, går det inte bättre nästa gång jag dansar, då jävlar....

2006-12-27T03:11:00.000+02:00

det här med barn då.

jag har länge varit totalt anti att skaffa egna barn, och ungefär följande orsaker:

1. ekologi
hänvisar främst till VHEMT, som kan förklara bättre och mer detaljerat. men i stort sett går det ut på att människor påverkar miljön negativt. dels genom vår livsstil (här i väst), dels genom att vi är aningens för många och förökar oss som mördarbakterier. om jag tar beslutet att inte producera ett barn så har jag genom det enda beslutet sparat in ett helt liv av konsumtion och ekologisk påverkan.

2. graviditet
vilket är en ganska oundviklig del av att skaffa ett barn. tanken på att vara gravid gör mig mer än skräckslagen. det är det värsta jag kan tänka mig att gå igenom. tanken på att en liten äcklig cellklump ska parasitera på min kropp och suga ut min själv och min livskraft på äkta alienmanér är vidrig. graviditeten slutar också i en förlossning, vilket om möjligt är ännu värre. tror inte jag behöver gå närmare in på varför.

3. barns natur
barn skriker, barn spyr, barn är idioter. sen växer de upp och blir tonåringar, vilket är om möjligt ÄNNU värre. visst, de är söta och smajliga också, men det är ju en uppenbar lurendrejeriteknik för att kunna hugga en i ryggen/utnyttja ens goda vilja maximalt. jag vet, för jag har varit ett barn och jag är tonåring.

4. egen oförmåga
jag tror inte att jag skulle bli en speciellt bra mamma. jag fungerar ganska skevt på olika sätt, har varit psykiskt sjuk länge och kommer kanske alltid vara det. att ha ett eget barn är på ett sätt som att ta alla mina vardagliga ångestmoment och komprimera dem in i en halvmeter lång fyra kilo tung köttklump. tro mig, det blir väldigt mycket ångest i väldigt liten volym. att ha en människa som som är helt beroende av mig och som jag ska forma till något välfungerande är om möjligt ännu mer skrämmande än en graviditet.
det är också detta som talar emot att jag skulle adoptera, vilket är min enda rimliga chans.

men. idag träffade jag mitt sjunde kusinbarn för första gången. han är två veckor gammal, jätteliten och självklart sötast i världen. hallå, bebisar är designade för att utstråla "TA HAND OM MIG" på ett så ultimat sätt som möjligt. >.<>

2006-12-24T23:27:00.000+02:00

idag har vi firat med släkten som vanligt. det var mysigt och kul. vi skrattar mycket. vi gjorde allt enligt tradition, och så tittade vi på en dokumentär om pingviner. den var jättesöt. speciellt alla små ulliga bebisar.
vi tog familjefoton också, jag ser jättekutryggad ut. men jag hänger mest på mamma. och sen är jag knappast längst i familjen heller, men 10cm klack hjälper en bit!

när mamma, jag och jocke hade kommit hem öppnade vi paket. mina klappar synes nedan.

jag är supernöjd, fick bara saker jag önskade mig. saker som inte syns på bilden är en ask toffeefee och 100kr från morfar som går raka vägen ner i ITG-kassan.

senare på kvällen åt vi risgrynsgröt och sådär. jättemys! fast vi fick ta mandlar själva, så det blev inga önskningar.... går ju inte att önska på en mandel som en lagt på sin gen tallrik.

annars tänkte jag skriva några ord om bortskämdhet, som är ett ämne som ofta kommer upp vid jul och födelsedagar. folk jämför vad de får, gnäller och blir avundsjuka. jag medger gärna att jag är avundsjuk på dem som har det bättre än mig och får mer saker. det är nog bara naturligt. dessutom har inte vi det så bra ställt i min familj, så jag har lärt mig att jag inte kan få allt och att vissa saker helt enkelt är utom räckhåll.
ofta gnäller jag på folk som får mycket, men ibland förstår inte folk att det handlar om just min avundsjuka, utan de tar åt sig och känner skuld över att de inte uppskattar sina grejer tillräckligt mycket, eller att de är för bortskämda. men jag tycker att det är väldigt stor skillnad. jag kan vara jätteavis på en person utan att för den sakens skulle tycka att den är äckligt bortskämd. bortskämdhet är inget som automatiskt kommer med pengar och saker.
det jag mest stör mig på är just de människor som har det väldigt bra utan att ha perspektiv och förstånd nog att inse att alla inte har det lika bra som dem. folk som utgår från att alla andra har pengar och att pengar inte är en stor grej. och då är det fortfarande inte sakerna jag stör mig på, utan just attityden.

de flesta människor som jag känner som har det bra är väldigt trevliga och uppskattar sina saker väldigt mycket. de är inte bortskämda, för de har perspektiv på sin egen situation. jag anstränger mig också för att ha perspektiv på min egen situation. perspektiv är en bra grej.

och slutligen:
god jul till de få personer som läser det här. ^^

är det ens någon? skriv gärna en kommentar så jag får veta vilka ni är isf!

2006-12-22T23:45:00.000+02:00

idag har varit en perfekt början på jullovet.

först låg jag i sängen till typ två. okej, ett. sen drack jag te som en del i min nya kampanj att inte äta så jävla mkt socker.
vid tre drog jag in till stan. shoppade alla mina julklappar på ca 30min = I RULE. köpte även massa kartonger och band, eftersom jag är en presentinslagningsnörd. it's true!

när julshoppingen var över tog jag en promenad bort till netgame. träffade kazy och dansade en del. klarade min första hard-låt (why me?) och fick 76.38 på den. fett stolt jag är över det! för nio dagar sedan klarade jag min första fyra, nu klarar jag typ alla fyror (nästan), ganska många femmor och två sexor varav en hard. ^^ målet är att komma upp till sexor innan årsskiftet, det vore äg.
watashi wa sutaru!

åkte hem, käkade och drog till stallet. fick en cp-häst. eh, nej, inte riktigt. men häst som är hypersvårriden. typ inga muskler, hur känslig som helst i munnen, allmänt tjurig samt okunnig. jag spände mig som en tok, vilket naturligtvis fick allting att gå lite mer åt helvete. men jag kom in i det efter ett tag. var dock helt meningslöst att ens försöka sig på att galoppera.

på bussen hem träffade jag angel från klassen, helt otroligt! hon bor liksom i bromma! hon hade varit på julmiddag hos nån i tolkiensällskapet, och var på väg hem. aw, hon är så himla söt!

nu ska jag sova. imorgon kommer karin hit och hjälper mig städa mitt rum. det.... behövs. det ser minst sagt ut som skit här. och jag måste rädda familjefriden.

2006-12-22T22:47:00.000+02:00

idag bläddrade jag i gamla skolkataloger och var nostalgisk. egentligen hatar jag sånt. och så hatar jag bilder på barn. speciellt på såna barn som jag vet hur det gick för sen. så mina skolkataloger är rätt hemska. på var och varannan vet jag liksom att den lilla söta sexåringen som ler in i kameran precis som alla andra började knarka redan i sexan, och efter sjuan sågs den aldrig till igen. och ändå står vi alla där på rad och ler och vet inte ett jävla skit om hur illa det ska gå för många av oss. sånt tycker jag är tragiskt.

när jag ser tillbaka så tycker jag att hela livet känns så himla determinerat. jag vet i och för sig inte hur det skulle kunna kännas på något annat sätt, men ändå. det känns aldrig som om vi hade något val, någon av oss. det är så maktlöst på något sätt. innan vi hade hunnit förstå vad vi egentligen höll på med så var det redan försent.

och det är klart att det gick bra för många också. det är inte som att gatorna här är fyllda av knarkare eller kriminella. men det finns så mycket omständigheter här som ingen egentligen kan rå över men som ändå skördar väldigt många offer. det tycker jag också är tragiskt.